tisdag 31 december 2013

den 31 december 2013


han såg in i sina händer
bilden av en man
vilken stod invid ett hamrat silverfat med vida kanter
en silverskål vari vattnet speglade hans ansikte
en vindil rörde vid vattnet
vattnet krusades
en ilning for genom honom
han såg en man vilken tvagade sina händer
i vattnets isande klarhet
han såg in i sina händer
i full klarhet inser han att den mannen är han

det bars ett barn
genom öknarna
barnet vaggades inom modern
så är vi alla mödrar
vilka i stunder av liv vandrar i öknarna
brunnarna är insjunkna
törsten härjar
de nalkades staden
de gavs ej härbärge
här
bärge
värdarna avvisade
av
visade
dem
så är vi alla värdar
vilka kan välja dem vilka släpps in

hon var havande
hav
ande
så är vi alla havande
de hänvisades
hän
visades
de gav sig hän
tedeums ljöd

barnet är inom samt i denna stund utom

detta sker i varje ring vilken lägges
i jord
i träd
i hav
i allt
han sade rör ej mina cirklar
så är vi alla cirklar

han vilken vakar med skogarna
frågar
vem brusar i skogen
vem skäller i skogen
vem slår i skogen
vem klampar i skogen
vem osar ilska i skogen

det gör en vilken såg in i ett ansiktes händer
en vilken i sin egenförtvivlan grabbade denna hand
viskade förkrossad förtörnad
han bar en krans av törne

visa mig
visa mig jag ser icke vägen

skogsväktaren stillar vreden

varför vredgas du
du kan inte
jo du kan
ändå säger jag
du kan ej vredgas över den vilken
du säger lurade dig
kvävde dig
kväste dig
det är dig själv du vredgas på eller över
att du lät dig luras

och
blev du verkligen lurad eller väckt

måndag 30 december 2013

den 30 december 2013


tillförsikt

i natten viskades
gång på gång
oupphörligen
fem landar vindarna

i halvvakenhet
surrade tankarna
fem
varför klockan fem
fem faller vindarna
insåg att det ej var ett klockslag
det är fem vindar

fem vindar
ni säger ofta fyra vindar
vindarna är fem

inte ett ord lades till
endast detta;
fem landar vindarna



ord
om rörelses dröm
kanske orden gavs
till att vara penslar
lätt hållna
mellan läpparna
så är läpparna fingrar
fingrar vilka håller penslarna
somliga penslar med mjuk borst
somliga penslar med sträv borst

breda
fina
breda
vida
vittomfattande
eller
kanske motorvägar med höga hastigheter
med mitträcken
där egentliga möten ej sker
nu for vi iväg
fina penslar
det finstilta
det sägs att få orkar läsa det finstilta
vem orkar läsa tystnaden

att få andas tystnaden möjliggör ord
de fria ordens stigandeväg
säg mig vad du ser
ja
du säger stigandeväg
och jag ser snö falla
dessa ord har en strävan
tonen är kanske sträv
ändå så mjuk
dessa ord har en strävan
den fria strävans rörelse

vad hör du
du talar sträv
strävan och jag ser stäv
ordstäv
ur detta ser jag ordstavar
ur detta ser jag
ser jag
skidfärder

vackra böljande snömarker
gnistrande snö
skiftande i allfärger
vartefter ljuset
skrider
doften
doften är ren
träden bär stjärnblad
kristallblad
vinter
skidfärder
gnistrande spår
gnistrande
balans
kinder röda
munnar andas rosenmoln

ja
ungefär så är dessa ord
de stiger sakta upp till ytan
i lyssnande i upplevande

ordstäv
varför ser du åter
stöpa ljus
kanske är dessa ord
veken vilken bär lågan



ord
om rörelses dröm
kanske orden gavs
till att vara penslar
lätt hållna
mellan läpparna
så är läpparna fingrar

dessa ord är till för sikt
ja
tillförsikt
är ett vackert innebördsord

dagen är
en solbrud

solen
håller hennes silverhand


och havet sköljde
vindarna

isen                    

ett glittrande pussel av mening

träden bär årsringar
tiden är en illusion
för att tillföra vår
så kallade
verklighet

fasta väggar
så vi ej upplever
känner oss utslungade

julen

det barnet föds inom oss alla
föds ej ty det barnet är
vårt hjärta

vilket leder oss

det kan endast ske i de stunder
tänkandetanken ej gör oss vilsna

jul
ljusvandring

ljus i våra händer
rör vid våra ögon
värme stiger

tårar
regn
snö

allt lever i dessa så vackra kristaller

vilka tonar
ljuder

vindarna ilar stormar viner
vad annat kan de göra
i det människan rusar
tänkandetänker

tanken är
en urkod

en urkälla

kärlekskraft

söndag 29 december 2013

den 29 december 2013


mina handlinjer är rena
jag tvagade dem i sandelden


jag är en ilande tanke
sjönk in i havet
sjönk in i sanden
omfamnades
infattades
av fjärilsvingar
musslan
lyssnade
in i havets allrörelser
själens danser
jag är en ilande tanke
fastnade i klädnaden
föll ur in i jorden
jag är ett
frö
jag ler i solen
släpper vita dun
godfrö
busfrö
såfrö
ärfrö
i floden med uppbundna kjolar
stiger tvätterskor
bykfaten ångar
stenar ler
glitterfärder
jag fastande i fållen
lossnade
steg upp till ytan
så gör det sjunkna det drunknade
jag var en ilande tanke
sjönk sakta in
jag är en skattkista
mitt namn är
hjärta

ur tankens universella
blev en tänkartanke
andetanken blev ett bundet ord
eller bunden av ord
en filosoftanke
släpp dem fria
lyssna i tomheten

se
bubblor stiga upp

vinden i det högra
i östanbladets lätt kupade
viskar
töm dina tankar
töm dina ord
töm dina sinnen
töm allt detta i detta blad
sätt dig helt stilla
helt stilla här på kudden jag lagt ut
tillredd av mossa
vad gömmer mossan
till synes allt det vilket ej är synligt
näri mossan lyfter fliken
andas in
och du andas in jordmånens djupa umbradoft
kanske skymtar du
en skalbagge svart
lyfter natt
kanske skymtar du
skira
sirliga rottrådar
skiftande i vitt
i rött

och vet du
det kan du ej veta
ty allt vad du tänkt
talat
känt
ligger i mitt kupade blad
jo
detta vita
dessa vita skiftar sakta färgton
i det ljuset rör vid dessas hjärta

var
var vi nu
mossan
eller du lägger ned fliken

det sägs att mossan gömmer hemligheter
vad tror jag
det tror jag
att mossan är en tomte med vackra paket
sådana hemligheter
skall finnas
godhemligheter
överraskningsgåvor
glädjegåvor
upplevelsegåvor

här sitter du med allt ditt tömda
hör du tystnaden
stillheten
hur andningen är flödandeförenad
hör du huru vindarna saktas
i det allt detta är tömt

så vem är jag
vems är detta blad
du skrev östan
och dagen gryr i östan
låt denna gryning
vara vit
en vit trollslända
med vintervingar klara

kristalltoner

lördag 28 december 2013

den 28 december 2013



vågorna
är slukande
virvlande

har du sett en fågel störta till marken
vingarna
är dessa vågor

söker finna fäste
det förlorade fästet i en stund av obalans

fågeln störtar
till synes
illagjord

det du ej ser med blotta ögat
är fågelns inträde
in under den så kallade ytan

fågeln lyfter i balans samt svävar
mjukt följande

vågorna
havets
stormar
skeppet virvlar
kastas

vad gör kaptenen
kaptenen eller styrmannen
gör exakt det molnen gör
bevarar lugnet
i stormens öga
kaptenen eller styrmannen
binder fast sig vid rodret
just
för att
ej sköljas överbord

så är det;
i det bevarade tillitslugnet står du stadigt

då nu fram
fram nu då
nu då fram
vi kan leka med dessa ord
orden  kan förvirra
kasta dig runt
vi har talat dessa trenne ark
så låt arken vara vita
se dem flyga fritt i luften
samt se din hjärtpil
sammankalla dem
så är dessa trenne ark
ett ark

styrmannen
kaptenen
i virvlar av
tankekaos

andas
andas
töm ditt sinne
in i ro

det är lätt glömma stjärnorna i dessa nätter vari vindar andas vilda

minns du
vildblomstren
så vackert de doftar

vindar andas vilda
vari det vilda havet vaggar dröm kornen
det är lätt glömma stjärnorna vilka tänder eldarna i eldstäderna
tänder eldarna, bålen
tänder lågorna i fyrbåkar
i ringarna
i lyktorna

de stöpte ljusen vita
vekar ansades
ljusen
spred
midnattsskimmer

det är lätt glömma
stjärnorna
vilka tänder eldarna
i eldstäderna
vad sker i det eldarna tänds
jo
fukt stiger
fukt kommet
kommen ur allts andning
elden
eldarna
rör vid fukten
moln stiger regn faller
tankarna är irrbloss
tankarna i människodalen brinner vilda

vindarnas
havets vilda är elementandning
elementarandning
tankarnas vilda är orosmoln
rädslor
ivrar
nåja iver
det är lätt glömma stjärnorna i dessa nätter

i denna natt
höres
vingar
höres ekolod
dessa ekolod
detta ekolod
bär ej kedjor
ej trossar
ej kedja
ej tross
ej snören ej snöre
ej
ej
dessa
detta ekolod bär vingar

fladdermusen tätt under takåsen
i lä
bjuder in

stig in
stig in
var välkommen in i min stuga

kanske ser du undrande ut
hur skall jag kunna komma in genom det
den lilla ingången

fladdermusen ler
ja
denna ingångs utgång är vare sig större eller mindre än
den du insteg genom
utsteg genom

du börjar haspla ord
jag har visst blivit lite större sedan den gången
fladdermusen ler i kärlek
jo så kan det se ut
du glömmer en förmåga du har
alla har
den förmågan vilken benämns att göra sig mindre
egentligen är det ju bara att andas in
dig
så är du i ditt hjärta

du inser att
så är det kanske
ändå tvekar du

stig  nu in
du är varmt välkommen
in här i min stuga
i min ögonvrå
varför ryggar du
har du månne hört dem viska
säga att jag
kan
bära på rabiessmitta
vattusot
hur kan vatten sotas
kanske i det stjärnor slocknar
inte vattusot
vattuskräck
rabies
kanske gör jag det
ja det kanske jag gör
jag är en tanke vilken ilar
ilar studsar åter
jag är en bumerang
så fråga dig vilken
vilket slag av rabies jag i så fall bär
jo
jag giver törsten till urkällan
den törsten kan giva känslan av skräck
innan insikten av det saknade instiger
samt öppnar hjärtats tempel

ser du
ekot av framtiden studsar in i är
det ena utesluter inte det andra
nu konstrar vi till det igen med ord

så fint att du här insteg

nu skall vi skruda dig i min dräkt
låt oss ila
vi är tankar vilka ilar
studsar åter
vi giver törsten till urkällan

vi flyger susande ut
in i mörkret
hör ekots vackra sånger
möts av mjuka toner
hörs ej
hörs

kom låt oss sätta oss vid elden

vi instiger i värmen
i stugans skimmer
i ögonvrån

hur skall vi vidarese detta

jo
vi kastade oss ut
egentligen besökandes framombarnet

vi flög ut ur bakombarnet
flygningen
kanske är nu
eller är
är

ser du fiskaren med kastspöet
ser du den vackra linan
jo det är sant
linan är i en kåpa med en vev
med en massa spärrar
det är sant
visst är det en trevlig bild
en slags brunn
en kåpbrunn
fladdermusen glittrar
leende

ser du hur fiskaren siktar
väger
avväger
samt släpper linan
linan susar i luften
så gjorde vi
kroken
agnet landar i sjön
fiskaren väntar
en fisk nappar fiskaren släpper efter
samt vevar in
lyfter fisken i håven

en fisk med glittrande fjäll

fiskaren släpper fisken lös i sjön
i forsens virvlar

fiskaren avvägde
den stigen var ej fiskarens

så är det
fiskaren står på stenen
låt oss säga i en punkt
just i dåorigot
så gör såningsmannen
fiskaren kastar ut
såningsmannen sveper ut med handen
sår

agnet landar
kornet landar
fisken nappar
kornet spirar

det är framorigo

så är vi i dem alla
ty de andas i vävargärnings samverkan

kom låt oss tända stjärnorna
så kan stjärnorna
tända eldarna i eldstäderna

så kan stormarna vaggas stilla
i klippornas trygghetshänder