i nattens lagda ekar stegen
ihåliga
tomma
de hade vakat tillsammans
i dungen i lunden däri ekarna
samlats till råds
de
vakarna
ser ekarna blomma
i frukternas
alla skirblomsblad
ja
de
vakarna ser
ekollon vara knoppar
bli blom
de
vakarna
ser blommor
släppa bladen
luften fylles av
blommolnsfjärilar
de
vakarna
ser träden bära frukt
ser frukten skördas
de
vakarna
andas in
dofterna av kommande
ur
kärnornas skal
de
vakarna
hör mödrarna vagga
jordbarnsdrömmarna
de
vakarna
ser gatans lagda mönster
ser hur stenar gråter
av hackor av slag
av ihåliga
de säger stenarna är regnvåta
hon frågar dem mjukt
utan hets utan agg
mjukt
huru kan stenarna var regnvåta
himlarna är ännu klara
hon doftar stjärnors helandeblad
över deras hudar
otåligt borstar
de bort läkedomen
de
vakarna
såg denna natt nalkas så varsamt
de hörde slagen vina
de hörde stenarna kvida
de såg dessas bortvända syn
och de såg himlarna mörkna
av deras mörker
de
vakarna
samlades i cirkel
runt jordeldens flämtande glöd
kupade händer sina
runt eldens bön
och deras
vakarnas händer är helandeblad
runt mödrarnas hjärtan
vilka vaggar jordbarnsdrömmar
sakta ser de
vakarna
jordelden stiga in i lågors
andningsrytm
de vakar i denna natt
med mödrarna vilka gråter
med vilsna fötters stigar
de
vakarna
ser de bortvända
krypa samman
in i kolkorn
denna natt vara
i nätter av dag
mödrarna tystnar
silvermodern
lägger eldblad i mödrarnas händer
de vakande ser dessa blad blomma
ser blommor sluta sina kronor
instiga i knoppar
givas till jordbarnsdrömmar
till åminnelse av det kommandes
ur var
de vakande manas ut
i världarna av världar
till bergen vilka vakar i
cirkelns kittelöga
de
vakarna
höjer nu sina stämmor
varvid vindarna smeker
hennes sargade hud
ur jorden synes kolkorn spira
dessas bortvända ögon förmår
se en strimma av ljus
ur törnrosens taggar
andas blad
i den stunden
är deras ögon vända
de ser sina hjärtans liv
deras ögon
stigna ur kolkorn
är de fagraste diamanter
i jorden
till jordens bön satta
*
lättast är att se det vilket
exakt är framför dig
framför dina ögonrosor
kanske
ändå kan det vara det svåra, det
vilket gör ont
så fruktansvärt ont
detta förblindar dina ögon
hur mycket kunskap
hur mycket vetande
hur mycket insikt du än har
hur mycket undervisning du än
fått
är du i den stunden
förblindad
hur många hyllmetrar med böcker
du idisslat med tanketänder
slits du
ändock
i stycken
i uppbenade kapitel
så kan du tro
tilliten slits bort
dina fingrar blöder
uppbena
bena upp
fisken
så ofta har du skrivit fiskarnas
rörelse
visst är det vackert de dessa
pärlfält
av ägg
av rom
av
av
se dessa öppnas
kläckas
se vattnets rörelsekrusning
visst är det glädjesamt
glädjen följer fåglarnas
vingrörelser
ja
det är sant vi befinner oss i
havet
det är helt visst sant
en gemensam gryningsrörelse, sång
fiskarna andas i havet med gälar
är gälarna fiskarna händer
låt oss stanna vid benen
fiskbenen
se den nakna fisken
däri benen är blottade
du ser den vackra ryggen
du ser benen vilka är böjda
ja visst liknar detta en fjäder
håll upp denna benkropp i
solljuset
du ser genom benen det så kallat
hårda
du skulle kunna tro att detta är
kristaller
din tanke vet bättre
den har smakat en bit av den
kunskapskakan
det vi vill du skall se
är hur ljuset fortskrider
strömmar ur dessa ben
kanske har fjällen druckit sol
måne stjärnor planeter
kanske
kan
ske
fjällen ligger i mjuka vågor
dalarna andas mjuka gräsvågor
runt bergens fjällen fötter
fjällbäckar porlar
silverklockors
spröda vackra toner
vi dyker in i havet
fiskarna andas i havet med gälar
är gälarna fiskarna händer
vad är detta undrar du
är fenorna fiskarnas händer
allt detta är förunderligt
vackert
varför ställs frågan
vad sker i det du rör dina händer
och varför denna liknelse med
fåglar
luften var en gång det havet var
havet var en gång det luften var
det är sant vi kan använda är
istället för var
är det en skillnad i det
versmåttet
är det en smaksak eller är det en
verklighet
är
är ur var
var är ur är
är samt var är kommande
så är det ju
allt är levandeskeende
är i ett
levande skeende
förändras utan att förändras
referensminnena ligger inlagda i
rörelsen
ej i en stelnad form
vingarnas ystra vårglädje
fjällens fenornas stimrörelser
glädje är det
samt detta stilla svävande i
tillit
ja
det är vackert skåda korallreven
visst kan vi här infoga gapande
rovfiskar
oljeutsläpp
och den ena hemskheten efter den
andra
varför skall vi låta dessa växa i
styrka
låt oss tala skönhet
det är vackert skåda korallreven
med rörelsen vilken andas vilken le3ver däri
det är lätt se allt tydligt däri
ty vattnet är klart
lev nu med bilden att vattnet så
att sägandes tätnar
det är sant
vattnet är då
kanske
slöjan
vilken lagts till ett medvetet
handlandes kommandes
vattnet var en gång i en slags
annan dimension
och det finns en orsak varför
vatten i så hög i så stora
procentenheter finns
i livsväsen
det vilket finnes framför ögonen
direkt framför ögonen
är en räcka av händelser
de räckan är evig
de räcker dig handen
samt
den ber dig
hav
tillit
