fredag 31 januari 2014

den 31 januari 2014


vinden
den vilken lutar sig till vindträdet
gäspar stort
så stort att
du kan se in i stormens öga
in i
origo
närmare bestämt

det vilket skedde i denna gäspnings utandning
var och är synnerligen vackert
så vackert att gnistmolnen vidgade ögon
virvlade ett eller flera varv i ängsvida
vinden ler
vita gnistrande skogsharar
i iverdans
gnistmolnen lägger sig
helt stilla in i lyssnande
breder ut slöjor
över de vidmantlade träden

vad sker nu månne
viskar skogen
i detta synnerligen vackra

jo
vinden sträckte makligt ut orden
en spinnande vaknande katt

en gång medan jag ännu övade färder
nåväl övade är kanske ej ordet
vinden ler kärleksfyllt
för se
övandet upphör aldrig
det vet sjön i klippornas händer
rörelse
andas

genast tager gnistmolnen stillheten av skuldror
virvlar runt ett eller fler varv
vita skimrande hermeliner
i iverdans
gnistmolnen lägger sig
helt stilla in i lyssnande
breder ut slöjor
över de vidmantlade träden

vad sker nu månne
viskar skogen
i detta synnerligen vackra

jo
vinden sträckte makligt ut orden
en spinnande vaknande snöleopard
för visst är det så att skymningen skrider in
sakta skrider skymningen in helt utan
hast eller kast kvast

i vilket fall
faller ej
faller
i vilket fall som helst
inte
som

är
är det
i det fallet
vilket ej skedde av en slump
kom jag farandes till ett torg
där gycklare var samlade
ja, gycklarna samlas där än
gycklarna jonglerade med ringar
sju tigrar gled vigt genom eldringar
kolen glödde under gycklarnas fötter
lugnt andades de ur källan
gycklarna vet åderns lopp
och inte nog med det
att gycklarna jonglerade med ringar
de bjöd in barn de lät barn hoppa in
genom ringarna
stadens barn
och den synen
barnens glädje
har jag aldrig förträngt

vinden steg in i tystnaden
en tanke pilade kvickt förbi

det for ett sus näri
gnistmolnen
 tager stillheten av skuldror
virvlar runt ett eller fler varv
vita skillrande illrar
i iverdans
gnistmolnen lägger sig
helt stilla in i lyssnande
breder ut slöjor
över de vidmantlade träden

vad sker nu månne
viskar skogen
i detta synnerligen vackra

jo
vinden sträcker makligt ut orden
en spinnande vaken puma

så kom det sig att
jag begynte öva denna konst
var gång jag ser
möter
ett slokat barn
bjuder jag in barnet till ringlek

vinden gäspar
formar munnen till
ett oh

det susar ett oh
i hela vida skogsängen

vinden blåser ut ringar

tusenden gnistor ivrar
får jag
får jag

vinden blåser ringar
fler och fler
faktiskt
ser de ut som rökringar

vinden ler
rökridåer är det ej
likt all denna verbalitets oralitet
vilken spränger ljudvallen

det ilar en tanke ur handen
det dånar
som
som om
som

är det ett hjärtas sång
är det
bergen vilka släpper snömoln

tretton trummor ljuder i natten

allt stillnar
i tystnaden höres
en snöstjärna snudda vid marken

och vore det ej vinter i bröstet mitt
skulle jag säga att

hela luften
glimmar av tusende dansande älvor

ljuslågor

vinden viskar

se jag giver dig detta smycke
ur osynlighetshand
öppna det
i den stund
natten är
som
svårast


vinden sträckte makligt ut tystnaden
en spinnande slända i vinternatten

gnistmolnen sluter stillheten runt skuldror
lindar runt ett eller fler varv
gnistmolnen lägger sig
helt stilla in i lyssnande
breder ut slöjor
över de vidmantlade träden

vad sker nu månne
viskar skogen
i detta synnerligen vackra

lever du med tanken
är tanken, logiken
ditt redskap
eller lever du med hjärtat
är hjärtat ditt redskap
hjärttanken
eller är hjärtat förborgat i dunkelhet

är tanken din lykta

detta är en fråga vi alla kanske skall leva med

torsdag 30 januari 2014

den 30 januari 2014



de lyssnade in i körsbärsträden
de planterade ris
de
övade sinnesrörelser

de skrudade grenar med silverklockor
övade lyssnandet

de byggde hus
visst fanns det träramar
trädramar
träd in
i
denna andning

de spände papper i dessa ramar
dörrar vilka glider upp
andas

de byggde ej murväggar
membran är dessas väggar

han
skär rent
tanken med hjärtats svärd

evig
är rörelsen

se detta moln
lösas

se gestalten vilken vakar i nattens
silvermånes
aura

berget är högt
är vitt

gnistrande
och ser du vidare
är detta en knopp
en lotusknopp

se gestalten vilken vakar i nattens
silvermånes
aura


han ylar i natten
förtäljer skönhetens
upplevande

han njuter

gestalten löses

snö

ett snömoln gnistrande i
i silvermånens aura

virvlar
strömmar nedför berget

är detta dimman
är detta slöjan vilken lyfts av
hennes ansikte

snö

ett snömoln gnistrande i
i silvermånens aura

virvlar
strömmar nedför berget

rör vid vandringsstigens följe


se detta moln

lösas

tiden
barnet lever i strömmen

av är
är
är

barnet faller
knäna svider

ömt läggs helandeband

så älskar
älskas barnet

möter hel
livet

destruktivitet
alltmer kan jag se att det inte existerar destruktiva möten
det är vår egen ohörsamhet

läromöten

mjuktassar
hårdtassar

se detta moln lösas

dun faller in i ögon

kristalltoner
smälter in i
hud

ändå är
molnen moln

droppar

tiden är
all
tid

detta all är evig
är allt
allt är innefattat i en av de vackraste medaljonger
medaljongen har tvenne blad
vilka är en
ett

så förunderligt vackert är det att vandra i dessa trädgårdar
där husen liksom klättrar uppför mjuka kullar
berg
i stigar
husgirlander

så vackra är dessa trädgårdar
med dammar
med bäckar
med broar

husen
med dessa vackra risdörrar
jalusier
vilka glider ljudlöst upp
allt detta för att egentligen ej störa tystnaden
ty ur denna tystnad stiger de vackra samtalen

de övade verkligen varje sinnesrörelse
in i medvetande rörelses
närvaro

de visst i djupen detta med
vad ett svärd vilket ej hålles i handen
hjärthanden kan åstadkomma
de visste vad en snabb sidoblick utanför kunde åstadkomma
allt detta visste de
däri värnade denna tystnad
vilken talar
ur hjärtat

de mötte varandra
möter varandra i djup vördnad
vilket är att ständigt vandra med dessa klockors
silvertoners
ljudande
ty de vet att detta är att höra vattnets droppar tala

de visste att detta
denna sidoblick vilken kom av ett moment ur
av ej närvaro
störde harmonin

tiden visste de
vet de är det bergen andas
är det dimman andas
är det
vilket
är
utanför ramen

ramen var för att vid behov värna samt avgränsa
till inre ro
för att se

barnet vet tiden
att tiden är en illusion
därför  är det så vackert se barn leka
hur de egentligen är formlösa
samt övar form
de stiger in samt ur gestalter

ett barn har sällan tråkigt
och har barnet tråkigt har barnet bundits för tidigt i logiken
mineralet
vilket är en del av allt
glöm ej detta
ty detta mineral är säreget vackert
då du bär detta mineral i din hand

att tillåtas se barn leka är en gåva
till dig så kallat vuxne säger jag
öva din gång
in i smygande gång
i de stunder du tillåts beträda dessa marker
dessa marker är drömmarker
förverkligandet övas

så dundrar steg in
kanske ett lokomotiv
ibland behövs det ”bara” vara en fjäder ett dun viket faller
barnet störs
rycks ur drömvandringen
faller

hur nu detta fall möts är oerhört viktigt
vårdas fallet ömt
ej överdrivet ömt
men ses fallet
läggs det ett plåster

möts det med mjuktassar

eller
bortförklaras det med
det var väl inte så farligt
ett skratt kanske tillkommer

detta möte är egentligen hårdtassar

i det ena älskas barnet
ser älska

i det andra bortförklaras barnets upplevelse

dessa tillstånd kan båda leda till ett positivt
oftast leder det till

alltmer övertygad är jag att
är jag i att destruktiva möten ej existerar

de är en slags kärnreaktion på vårt dåvarande
på bakombarnets upplevelser
alltmer övertygad är jag i att destruktiva möten ej existerardestruktiva möten härrör från vår egen ohörsamhet

vi släpper in

ofta i total omedvetenhet
eller medvetet
släpper vi in
det destruktiva vilket vår egen destruktivitet svarar till
och hur du än söker kringgå detta
är det destruktiva i mötet ditt eget svar
på just det destruktiva
med det destruktiva
en slags kärnreaktion

viska ofta

jag andas in det vilket är i kärlek
jag andas ut  det vilket var i kärlek
jag genomskådar
det destruktivas illusion
därigenom är jag befriad
därigenom är vi befriade

se denna sten
denna sten är kolet
givet av eld
se detta kols bidan
hör tonerna stiga ur berget
berget vilket lade manteln över kolets stillhet
frys icke du kära
se detta regnbågsljus
skimra i detta mörker
opaler är detta
se dessa stenar
dessa rena toner
är
inom
allt

se denna sten
denna sten är ej en sten

denna sten är den ihopkrupna själen
livsväsendet

denna är ej en sten
det är den bördiga jorden
vilken förtvinade
förtvivlade
se jordens behov
jordebehoven
jord har behov
marker har behov
att
stiga
in
inom är ej att innesluta det du upplever
vad säger du
jag säger
det finns ett innesluta vilket är att kväva
så finns det
innesluta
vilket är omfamnandet
eller leva med insikten av att allt är helhet
se denna medaljong

allt är helhet
medaljongen har
gångjärn
gång
järn

låt oss se denna jord
denna jord vattnades ej av tårar
glöm dessa vetenskapliga termer om tårar om salt
visst har tårar salt
saltbörd
salt
sälta
är ett ämne jord har behov av

se dessa tårar
pärlor
samt minns musslan
minns pärlans tillkomst

så ställ dig här
samt dyk in i detta blå turkosa grönskimrandes klara
samt lyssna
lyssna in pärlsången

vet
låt dig fyllas av
att en
av dessa pärlor
är du
är din själssång