jag undrar
kan huvudet
spricka
av tankemonsuners
piskande
*
den tanken
är ett redskap
tekniken
är ett redskap
vad är dessa då
handen ej är hjärtat
jag säger;
hjärtat är hon vilken fyller dessa med skönhet
*
har du möjligen
studerat flugornas flygande
dessa är
kvicktänkta
förunderliga är
flugornas ögon
*
människan lever
med utrotandefobi
ändå talar hon
ofta om utrotande av vissa arter
insekter till
exempel
istället för att
fråga sig varför insekterna så kallat anfaller
utrotande är en
allvarligprincip med vida konsekvenser
omedvetna
oberäkneliga oförhappandes konsekvenser
hon
borde ryta ändå
smeker hon allt med ovillkorlig kärleksglöd
visst kan
hon
ryta
det rytandet
sker i ovillkorlig kärlek
*
kanske drömde
barnet
husens vägar
kanske byggde
barnet
hus i sand
och floden st6eg
löste upp sanden
grät barnet
barnet grät ej
byggde huset en
bit högre upp
kanske drömde
barnet
husens ankomst
kanske var detta
barn en gosse
blev barnet en
man en arkitekt
och arkitekten
ritar hus
med raka linjer
balans
eftertraktans
harmoni
stabilitet
skönhet
hållbarhet
mannen studerade
vindarna
såg att hus har
behov av andning
såg
såg
allt det barnet
övade
så stod
huskroppar
ritade
byggda
tomma
hårda kanske de
syntes
kala
kalla
husen viskade
kom
en kvinna kom
fyllde husets
inre med mjuka svep
så står hus
i balans
i harmonisk
skönhet
visst är det
förunderligt vackert att
detta
speglar
det manliga det
kvinnliga
balans
helhetsharmoni
barnet har en
korg framför sig
sitter på
golkvet
på ett mjukt
underlag
vem vet
kan
ske
en drömkudde
kudden är helt
utan var
helt utan
broderier
helt utan
volanger
brodyr
kan
ske
mer ett moln
i korgen ligger
klossar
i grunderna av
färg givna
barnet bygger
torn med klossar
färgade i grund
mor fadern
gjorde klossarna
låt oss öva
bygga hus
fadern modern
gjorde klossarna till barnet
minns
minns
barnet är en
vind
blåser
blåser
tornen rasar
barnet ler
bygger
bygger igen
visst skall jag
minnas detta
framför mig
i korgen
det
är ju den jag är
där
för
låter jag tornen
rasa
ty klossarna är
minnen
båd bak båd fram
och fram är bak
och bak är fram
och jag är
barnet
minns
minns
jag bygger det
rasar
jag reser
reser mig
jag bygger
det rasar
jag bygger
bygger jag samma
eller lyssnar
jag till
det var en gång
ett hus vilket byggdes i glömska av ebb och flod
månens färder
och floden blev
ivrig
sköljde huset i
bitar
husmakaren stod
på kanten
vaja
vaja vind
husmakaren stod
på kanten av klippan och såg
förtvivlan
sköljde in i marker
gav jag dig över
övergav jag dig
förtvivlan är ej
ägodelarna vilka seglar vida
fria i
vaja
vaja
våg
förtvivlan
sköljer in i marker
huset mitt är i
spillror
och floden
stannar vid mannen
lägger husets
delar
på kanten
vid mannens
händer
drar sig undan
nu är det ebb
och från var
rösten kommer det vet mannen
från det vilket
går med grundning
rösten frågar
skall du uppföra
huset exakt på samma plats
floden virvlar i
en solglimt
mannen ser högre
upp
stigen
ögonstigen leder
en sällsynt
vacker oval
glänta
glänta
på din dörr
ögondörr
en sällsynt
vacker oval
glänta
i närhet av där
floden kastar sig ut
fri
fri
fem pelikaner
lyfter husets delar
klossar
minns
minns
i grunderna av
färg givna
barnet bygger
torn med klossar färgade i grund
mor fadern
gjorde klossarna till barnet
och mannen
bygger
bygger
här är hemma
