söndag 22 februari 2015
den 22 februari 2015
molnen bär alla
nyanser
vila dina ögon,
din syn i den tilliten
du behöver ej
försvara den du är ej heller gå till reträtt
vila i tillit i
din hjärtbåt
den båten har
en lanterna
*
kobran har en
orsak till den hypnotiska gåva den givits
samtal har ej
den orsaken ändå brukas hypnos flitigt
*
du tänder
troligen ej fnösket innan du tillrett bädden
genomskåda det
bakomliggande
skåda genom är
en verklighetsbädd
*
mjuka steg
oklädda fötter
kan hända
klädda i mockasiner
fötter fyllda
med mjuka övade steg
en smekning av
hennes hud
en smekning rör
vid hennes hud
så svarar
stegen
vader övade i
stigars milsvida
klippor berg
stenar öknar
sand
prärier
savanner
trappor lagda i
avsatser
löparen
springer löper med en fackla i hand
löparen
springer i visshet av
eldfatets
inväntan
eldfat solfat
de skimrar en
låga i ett eldfat
pyramiden vakar
med lågan
bädden är glöd
är kol
minns du den
svarta modern, den första modern
minns du den
röda modern den andra modern
minns du den
blå modern den tredje modern
minns du den
vita modern den fjärde modern
och alla är de
en
en är de alla
löparen
springer
en löpare
inväntar löparen
facklan förs
vidare
eldfatet
inväntar
kanske kan
detta benämnas stafett
en fackla
tänder en fackla tänder en fackla
så tänds
facklorna en och en in i klarare ljus
så förs en
fackla till eldskålen
vilken är den
första den sista den första
och alla är de
en
en är de alla
de lågor vilka
mattas gives ur de lågor vilka lyser klarare
så slocknar de
aldrig
så är den
första ej den första den sista ej den sista
hur skulle de
kunna vara detta
en är alla
alla är en
så svävar
molnen stilla
och molnen är
bilder skrivna med pärlemorfingrar
skiftar ändras,
detta är en villfarelse ty molnen är moln
ändå
ser du öknar
städer
pyramider
azteker
tolteker
så lev med
bilden att du är ett moln
helt fri
i från gjorda
bilder
segla
stilla
bilderna danas
i dig
ser du
du är nu moln
du är marken
så vilken
rörelse är din vilja att uppleva
vilka steg är
behagliga
vilka uttal är
behagliga
lev med detta
upplev att du
är
lördag 21 februari 2015
den 21 februari 2015
sanna tillstånd går ej eller har ej vilja till jämförelser
ty de är alla impulser – livsimpulser.
*
visst leder trappor ned, du måste våga gå ned
just för att vandra uppåt
den gesten ses i allt
visst är det behagligt sitta högst upp på berget, omgiven
av moln
det är faktiskt lika behagligt att besöka rötterna komna ur
– just – moln
*
låt ljuset stråla från ditt hjärta ut i dina händer
det är den rörelsen vilken öppnar blomman
*
allt det vilket är skälvande mörker, omvandlas, stiger in i
ljus till ljus när seendet välkomnar kärnan.
*
går det att veta det en tanke tänker
går det att följa denna ilande pilande rörelse
är denna tanke en jordmån
se denna kruka
krukan var en gång lera
kanske vid en flod
eller ur en flod
eller vilandes vid vattenbrynet
ljuset var brynet vilken slipade
skärpte blicken
leran viskade kom kom
händer nalkades såg leran
såg leran med hörseln
nosade händerna snosade händerna
kanske andades krukmakaren in
vände synen till
såg nu med ögonen
denna lera
skimrande i solguld
en aning röd i
händerna
kupades med lov runt leran
krukmakaren formade
den kruka
du ser
jord är i krukan
jordmån
krukmakarens maka
hustru
planterar ett frö
ett frö i krukan
du vet i jordmånen finns alla de korn vilka är ditt liv
låt oss säga att krukan är du samt jordmånen allt det du är
dina var dina är dina kommande
jorden vattnas
fröet vilar stilla
en skir rottråd fäster sig
det heter finner fäste
egentligen letar den ej
det är mer att likna vid när du sitter på stranden samt
gräver ned tårna i sanden helt utan letande, visst är det omedvetet samt en
aning medvetet
se krukan se fröet
för se nu sker det
vips tittar grodden upp
helt plötsligt är den där
och detta är tanken
tanken dyker upp på grund av ett skeende
visst kan den vara ett rött ljus en varning
den kan också vara full i bus
just på grund av att den leker kurragömma med dig
tankar
känslor är egentligen inte negativa
de påkallar din närvaro
och i den stund din närvaro anländer sker det
tanken blir till ljus
känslan blir till ljus
och visst kan ni belysa varandras tankar
däremot ej upplevandeveta
tolkningar ställer ofta till det
tolkningar är ju de egna tankefröna vilka vips är där
däremot är tolkningarna kan hända ej den medvarandes sanna
verklighet
tolkningen är din verklighet ej den medvarandes
tolkningar är ju just bilden av att tolka efter en buss
eller se bilden av cyklisten vilken lägger handen på mopedistens axel och tolkar
med; det är ju en slags snålskjuts vilken kan göra illa. du kan också tolka;
vara språktolk – i detta skede är du ett redskap däremot kan du ej bli den
talandes verklighet – det är ju att översätta en medvarandes uttal.
kan du, går det att översätta en medvarandes djupa
upplevelse eller sannhet.
sanna tillstånd går ej eller har ej vilja till jämförelser
ty de är alla impulser – livsimpulser.
ändå;
som
när
en fågel öppnar tonen, ljusgivan, droppe
sol , måne, stjärnor silas in genom mol, väggar, tak
ljusgivan
droppe
sanna tillstånd går ej eller har ej vilja till jämförelser
ty de är alla impulser – livsimpulser.
dessa impulser är
icke de hastigt påkomna impulserna vilka till myckenhet sker omedvetet,
kanske ofta på grund av att det är tråkigt eller lite spänning behövs.
sanna tillstånd går ej eller har ej vilja till jämförelser
ty de är alla impulser – livsimpulser stigna ur givna av imaginationer.
drömstrofer vilka viskar förverkliga mig. impulser – livsimpulser stigna ur
imaginationer in i inspirationsförverkligande.
tillstånd skeenden sanna kan sägas vara samt är instigande
… nåväl födelse.
som när en fågelton når in, vad sker i bröstet; ljus flödar
stiger upp fyller ögonen eller mer bakom ögonen spirar ljus. skrev; allt det
vilket är skälvande mörker, omvandlas, stiger in i ljus till ljus när seendet
välkomnar kärnan. solen bryter genom molnen, detta bryne är; ljuset vilket
slipar, skärper blicken.
fredag 20 februari 2015
den 20 februari 2015
det ristade går ej att i ett nafs stryka ut
läkning är medvetenhet
kärleksregn
*
leva i nuet är icke ett splittrat tillstånd
det är seendet av splittrets sammandraganden in i helhetens
är
*
ord kan vara en svänggunga
ord kan även vara en katapult vilken kastar dig ut ur ditt
själv
*
just detta att icke se tala höra – det finns en staty med
tre apor –
det är egentligen en vid insikt
just i det tillståndet är du varseblivande
i ditt inre – allts inre
*
visst är det så
is kan kännas skärande kall
snö kan kännas skärande kall
speciellt då du vandrar barfota i möte med dem båda
så vandrar du en stund
vad sker
du upplever värme i fötterna
det är sant
det kan vara ett illavarslande tecken
lev en stund med bilden att du tar emot denna värme
lev en stund med bilden av att isen samt snön, detta så
kallade kalla
upplevde dina fötters avkylda beröring samt därvidlag
andades värme till
känslan av kan förvilla
kan ge dig en villa
inte ett hus
å andra sidan kan det ju vara ett hus
ett hus vilket stänger dig inne i villfarelse av
av vad
av
snurrande känslor
känslor vilka du ej kan härröra till
vad sker i rädsla
du knyts ihop
en slags kramp
i den stegrande rädslan tillkommer andnöd
det är sant
du är i avsaknad av andeberöring
i detta tillkommer nu tanken
tankarna är väckta
och de gräver djupt i kappsäcken
du är nu i kaos
där känslor samt tankar
stångas mot varandra
lyft din hand
upplev den darrande kroppen
hur den kallsvettas
hur det spända
skälver
i allt för hårt hållenhet
viska lugn
smek mjukt
berätta det du upplever
så stillnar de båda
du är den vilken leder
du förtäljer dem om snön vilken rasade
snöraset, skogen vilade i vinterdalen
markerna var skrudade i gnistrande renhet. träden bar
stjärnor, mantlar. allt i vitt gnistrande vitt. stegen knarrar, skidorna glider
andningen skapar rosen moln. fåglar rör vid grenar samt frigör gnistmoln. en
hare skuttar en iller pilar en hjort skrider en älg strömmar skidorna glider.
så hörs en knall från var, från när
bergskammen var skrudad i vitt, mjuka veck
genom knallen sker det
snön ger vika
en spricka i snö
snö rasar
det är ett snöskred
skidåkarna göms i snö
skogsfolken for undan, de nosade med sensibla sinnen det
kommande
skidåkarna är i en snövagga en snölinda och nu sker det
de upptäcker att de ej fryser
snön skänker värme
så är det med livsvandringar
känslor vilka egentligen ej är sedda reser rädsla
just av att de ej är sedda.
ser du barnen vilka leker kurragömma
de skälver i förtjusning
just av att bli funna
att bli sedda
ser du barnet vilket glöms
kan du uppleva smärtan
den stegrande rädslan
övergivenheten
kan du uppleva glädjen när barnet blir sett
vem är tanken då
tanken är den vilken hittar förklaringar
finns ej förklaringar så hittar den på
det finns termer för det mesta, begrepp mätningar
plusgrader minusgrader
poler av så kallat olika slag
dessa poler är ej motståndare
de är faktiskt samverkare
det vill säga när du är närvarande
och kanske mäter de isens samt snöns minusgrader
ändå är det så att dessa kan ge värme vid behov
de säger att det inte går att gå på vatten på grund av
densiteten
tryckförskjutningar och så vidare
det går att gå på vatten då du så kallat glömmer att det ej
går
det går att vandra genom eld
det går att vandra barfota i snö
just exakt när du inser att den fysiska formen är illusion
just exakt när du inser att du kan stiga in i ditt inre
du stiger ur din andnöd in i din andnåd
andenöd
andenåd
anden har behov av kroppen
kroppen har behov av anden
tanken känslorna är redskap
visst är det vackert se jordmakaren, bonden vandra med
plogen dragen av oxar,
se så mjukt han håller tömmarna och se så vackert de plogar
jorden
torsdag 19 februari 2015
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)