torsdag 30 april 2015
den 30 april 2015
välla välva in molnfagra
pioner med djup
andas sommarvilja
in i vårgryning
stenar glittrar
i skogsvida
tranan landar i
vingfamn
vinterland
vilar i
ljushänder
så bladet är
bladet
en åder
kvistar grenar
tvenne
ellipsoblater
smälter samman
i ett
bladet kan vara
så mycket
ett ark en kniv
ändå
är bladet
bladet
säg mig
minns du minns
du hur vi bad in i molnen
så sade den
späda kvisten
minns du hur
allt runt om oss tonades ut
och vi var ett
med molnen svävade fria
och dagen
vandrade in i natt
och vi dansade
hand i hand
i långa
svindlande böljande mjuka stjärngirlander
och vi stannade
när vi hörde en själ gny i rädsla inför natten
vi stannade
samt sträckte skimrande ljus till själen
själen vilken
med ens såg nattens skönhet
minns du minns
du
så sade den
späda kvisten
hur kan du
minnas det du är ju en späd kvist hur kunde vi
kvisten tummade
på en av knopparna
vek varsamt ut
höljebladen
ur knoppen
syntes ett träd stiga fram
så, så kan jag
minnas och så kan du minnas
allt väver i
varandra varandras
varandes var
andes
och stjärnorna
blev till regn
vi var
stjärndroppar vilka mjukt föll
och minns du
hur vi studsade mjukt hoppade
innan vi sjönk
in
och jag såg
trädet vara en kvist
och jag såg
kvisten vara ett träd
och jag såg allt
förändras
in i det detta
var samt är
och detta var
är
vackert
och jag satte
mjukt fingret till taggen
nålen utan öga nålen
ett spjut värnande
floren av vita pärlor
begynnande in i vita moln
slånbärsblom stjärnblom
glittrande klarhet
och tre droppar
blod föll in i markhägn
viskade till mig
allt är väl
kvisten viljekvisten
bär en knopp
i hölje av skal,
vingar
doften av dig du
näre rör vid knoppskalet
en knopp
släpper ut blommen
så sker i sannmötes
renhet
och blomman är
till dig
du näre
så skör
är
min hud
den tunna
ishinnan
nysnö i
vårgryning
bäckarna
mitt blod
är stilla
stilla
stilla
är detta bidan
är detta
ett
detta
säg
vilka sjunger, skuggsvanar sveper med vingar
ur kärleksland kvinnan
vid spisen ser tonen sväva fri
sväva ren klarhet
skuggsvanarna
sveper
med vita
vingar
sånger in i
bröst
stenen ligger
lätt i hans hand
smeden vilken
smider stjärnsilver
stenen ur kol slipar
bladet
han höjer
bladet in i solguld
så täljer han asken
med intarsiarosor
ur hans hjärta
till henne
han bär eldbörd
i händer
följer stigen
till bergen de vita
de berg vilka
aldrig avkläds renheten
i bergskretsen skimrar
sjön
han stiger i
sjön tänder salvia strör askan
minnesaskan in
i vinden tas in av sjön
och vinden sade
jag döper dig till människa
andas
och havet sade jag
döper dig till människa
följ
och jorden sade
jag döper dig till människa
lyssna
och elden sade jag
döper dig till människa
hjärtbrinn
brinn
ja viljelev ur
ditt hjärta
och stjärnorna
sade jag döper dig till människa
svara
de skodda drar
ur spikarna barfota möter de
åter hennes
andning
spikarna flöt in
i himlar
järn faller
styrka in i blod
och skorna
förenade sig med järnet in i blod
gräset böljade
friskt frodigt
bufflarna bär
drömmolnen
vildhjordarna vakar
med folkens svarandevilja
de oskoddas
följen
hon lyfter
händer in i molnvisa
öppnar bollen
hon bar
toner svävar
fria
tysta faller de
in i hjärtandning
ur detta tysta
höres hennes hjärtstämma
hon tänder
elden i stenarnas ring
trumman hennes
hud
vibrerar
reningsrörelsen
den vandringen
vandrade hon
den stigen
vandrade hon
i kärlek
andades hon
hon rörde vid
träd
stenar
växter
med närvaron av
den hon är
markerna
upplevde henne
ty hon var ett
med allt
kunde ej
urskilja
sig
från
ringarna lades
i träden
sommarland
vinterland
sken av
ljusdanser
skiftade
cirklade
hand i hand
i cirkeln
livets dans
livets andning
hon följde
lågans rörelse
den låga hon
bar
i händerna
såg lågan
sjunka allt djupare in
när hennes ögon
knappt
såg lågan
satte hon sig
ned
och skogen
smekte ut hennes liv
in i markerna
uppfylldes av
vitsippsskogen
av spannet med
vita pärlor
månpärlor
droppar
hällda ur spann
knoppar
vilka
är
hon gladde sig
såg lågan sakta
stiga
följa berget
det
berget
när lågan nådde
bergets topp
platån hon så
ofta besökte
såg hon lågan
omvandlas
till aska
så förenades
hon med luften
med havet med
allt det
vilket benämns
ovan markerna
borta hon var
var hon borta
borta var hon
ej
hon landade i
näckrossjön
sjön vilken
ligger i kretsen av
de blommande
körsbärsträden
där
dansar hon
med vinden
fri
fri
i
kärlek
kvinnorna
i dalen
dansar med elfenbensvita slöjor
ögon strålande
blå safirer
pupiller vidgas
in i ebenholts in i
obsidian
munnar läppvingar
djupröda rubiner körsbär
kvinnorna i dalen
dansar med elfenbensvita slöjor
andas pärlemor
kvinnorna i dalen
lyfter dessa fallna
hösteldsblad
i lotusskålen
smidd ur bergstoner
sänks bladen in
skänks bladen tecken
kvinnorna i dalen
skrudar träden
komna ur menhirers
druiders stämmor
stenarna
stenportarna öppnade
strålar ädelstensljus
kvinnorna i dalen dansar
med elfenbensvita slöjor
andas pärlamor
havet stiger i flodens andning
sjunker in i ebbens vila
allt har vila inom sig
kvinnorna i dalen
besjunger havet
lyfter
är
in i dalen
tisdag 28 april 2015
den 28 april 2015
är du skuggan över ditt ansikte
sänk dina ögon in i solskålens spegel
*
är du själv taggen i ditt bröst
eller vem är taggen
det finns överlämnande i kärlek
och du skall höra kärlekens rena ton urhjärtat – lever i
allts inre - svara dig
*
nystanet med tråden
det går att knyta knutar även i det nystanet
frågan är bara varför
kanske gör du det – var förvissad om att knutarna smälter
så var samt är den mödan verkligen nödvändig
knutar kan vara vackra i andra sammanhang
vävknutar till exempel liknar harmoniska åttor
lemniskataflöden
solar plexus tycker inte om knutar i det nystanet
knutar – knytnävar i magen
*
tiden är ett olöst faktum
däremot ej olöslig
allom i allhet
vingar bär fjädrar
säg har du räknat dem alla
fågeln i skirblå hav ler
ler i vithet
säg
varför skall du räkna dem alla
kanske
kan ske skall du räkna dem alla just till förströelse
just för att hålla din svindlande irrande tanke i hand
det kanske är befängt kan tyckas
tyckas
tyckas
det tycks väldigt mycket
omkretsen blir allt större allt större
liknar kanske en luftballong
fågeln i det skirturkosa
svävar i lufthav
korg har denna ballong ej
eld har den ej
en tråd
en lina
följer ballongen
den var i en hand
en hand så ren
buren av glittrande ögon
barn
barnen har glittrande ögon
och vad är detta glitter
är det fiskarna i havet
fjällbärarna
är det soldroppar
silverstänk
vad
är det
har du räknat dem alla
säg varför skall du räkna dem alla
kanske för att samla dina skenande sinnen
vagga
vagga
barnet
lugn ro stillhet
omkretsen talte vi
den växer i omnejd
vad vill den
vill är icke vilja
viljan är ett vackert träd
se de vackra fjärilsbladen
varje blad ett träd
nerver sägs det
bladnerver
spegla
spegla tingen som de verkligen är
i ett träd
tusenden träd
har du räknat dem alla
säg varför skall du
räkna
dem
alla
dessa är ett
vänd ögonen in i trädets krona
lapa lapa tusensolars gåvor
änglaljus är glittret
allt det vilket glittrar är ej pynt
och är det pynt är det till helande
säg
varför skall du räkna
se din tanke
tag den i hand
du har en spegelsjö i din hand
är den tanken du
eller är den alla viskningar
alla tycks
tycken
tyck
alla dessa tyck
är tryck
ser du ballongen
ballongen är alla tyckanden
oj så den växer
växer
växer
ej ett viljeträd är ballongen
ej en luftballong
segla
segla stilla
allt är av godo i väl avvägda doseringar
du vet örter kan vara giftiga
det vill säga då du ej lyssnar till gåvan
doser
doseringar
potentieringar
helande
läkande
de säger en droppe i havet kan ej hela
då är örten alldeles för utspädd
så säger de för se de har glömt
glömt att just den droppen är havet
samt havet är den droppen
hör du mannen vilken sitter vilandes i klippans hand
han spelar munspel och tonerna glittrar i luften
detta är ej munväder
han följer ballongens färd
oj vad den växer
nu är gränsen nådd
pang
ballongen är i tusen bitar
löst
upplöst
så är detta munväder löst ur grepp
tyck
nyck
ryck
alla dessa tyckelser lyfter dig abrupt ur ditt
livssammanhang
helheten
helhet
så är det med mina fjädrar dun
allt vad det nu kallas
en vingpenna skänker jag dig
skriv
skriv
med vita tecken
helt utan
tyck
måndag 27 april 2015
den 27 april 2015
tröskeln håller
ej fast dörren
det gör vredet
din hand
handvrede är
ett sällsynt innebördsord
*
det uppkomna är
ej där du tror eller tanketror
det handlar om
en slags tillitstro
den oförstörda
barnatron
hjärttron
*
vindarna min
vän
sitter samlade
i skogen
träden är baldakiner
böljande i
stillhetens ro
hur kan
baldakiner bölja när vindarna sitter samlade
jo
min vän
du andas
så gör vindarna
samlade är de
till lyssnande av ugglornas vingar
ugglornas
sånger vilka svävar i natten
och vem säger
dessa stämmor är spöklika
vad är ett spöke
kanske dina
tankar vilka frammanar denna bild
denna bild av
dimmans skönhet
tanken såg ej
hur hon sänkte slöjan samt lyfte slöjan
och örnen
svävade
svävade vida
blicken skarp
skådade in i
stigarnas pärlrader
som om
som
om
örnen sökte
just de raderna
och blicken fann
fann de raderna
de
stegen
trenne fjädrar
vingpennor
släppte örnen till
just de raderna
de stegen
han lyfte sina
händer i mottagande bön
i tacklov
han föll på knä
där vid havet
ett segel
böljade in
vitt
så
vitt
en flaska
slipad ur
kristallers rena ådror
guppade in
fylld med
sepiatoner
och han skrev
skrev
orden till
näktergalen
nu sitter
vindarna samlade
lyssnar in
in
lyssnar till
ugglornas nattvishet
hur vägen leder
in dig gå
indigo
kom ur
sepiatoner
sepiatoner kom
ur grottan
ur den grotta
vari de gömde henne glömde henne
och hon har viskat
och hon viskar kärlek
in i
människornas bröst
och se
se hur denna
grotta skimrar
skimrar röd
solnedan målade
den i mjuka toner
se hur
solpuppan lindar upp trådarna
nu
nu
stiger hon fram
sträcker sina
hjärthänder till
i ömhet
i vidanom
och
silverbäcken porlar
stigen ur sand
han skrev de
orden
de orden vilka
ej var samt är glömda
han hörde dem
viskas av vindarnas samlade krets
och vindarna
tog emot orden av urvisdomens källa
pärlor
spinnande katter
vingar bärandes
nattsyn
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)