tröskeln håller
ej fast dörren
det gör vredet
din hand
handvrede är
ett sällsynt innebördsord
*
det uppkomna är
ej där du tror eller tanketror
det handlar om
en slags tillitstro
den oförstörda
barnatron
hjärttron
*
vindarna min
vän
sitter samlade
i skogen
träden är baldakiner
böljande i
stillhetens ro
hur kan
baldakiner bölja när vindarna sitter samlade
jo
min vän
du andas
så gör vindarna
samlade är de
till lyssnande av ugglornas vingar
ugglornas
sånger vilka svävar i natten
och vem säger
dessa stämmor är spöklika
vad är ett spöke
kanske dina
tankar vilka frammanar denna bild
denna bild av
dimmans skönhet
tanken såg ej
hur hon sänkte slöjan samt lyfte slöjan
och örnen
svävade
svävade vida
blicken skarp
skådade in i
stigarnas pärlrader
som om
som
om
örnen sökte
just de raderna
och blicken fann
fann de raderna
de
stegen
trenne fjädrar
vingpennor
släppte örnen till
just de raderna
de stegen
han lyfte sina
händer i mottagande bön
i tacklov
han föll på knä
där vid havet
ett segel
böljade in
vitt
så
vitt
en flaska
slipad ur
kristallers rena ådror
guppade in
fylld med
sepiatoner
och han skrev
skrev
orden till
näktergalen
nu sitter
vindarna samlade
lyssnar in
in
lyssnar till
ugglornas nattvishet
hur vägen leder
in dig gå
indigo
kom ur
sepiatoner
sepiatoner kom
ur grottan
ur den grotta
vari de gömde henne glömde henne
och hon har viskat
och hon viskar kärlek
in i
människornas bröst
och se
se hur denna
grotta skimrar
skimrar röd
solnedan målade
den i mjuka toner
se hur
solpuppan lindar upp trådarna
nu
nu
stiger hon fram
sträcker sina
hjärthänder till
i ömhet
i vidanom
och
silverbäcken porlar
stigen ur sand
han skrev de
orden
de orden vilka
ej var samt är glömda
han hörde dem
viskas av vindarnas samlade krets
och vindarna
tog emot orden av urvisdomens källa
pärlor
spinnande katter
vingar bärandes
nattsyn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar