torsdag 31 juli 2014
den 31 juli 2014
de kallades för
tokar för narrar
hur skulle
världarna
de världar
människorna tillverkat se ut
utan just
narrarna tokarna
vilka viskade in
i kungarnas öron
drog kungarna
lätt i öronsnibbar till vidgande av hörselgångar
dessa
människovärldar skulle troligen vara skyhöga mareldar
just
utan
dessa narrar
tokar
nåväl
mareldar är
dessa tillverkade världar
de kallade sör
tokar för narrar
hur skulle världarna
de världar
människorna tillverkat
se ut
utan
just
dessa narrar
tokar
dessa
tillverksvärldar liknar väl schackbräden
väl vore väl om
tillverkarna följde reglerna
schack kan vara
en god mästare i begrundan av
bakombarnet
nubarnet framombarnets stigar
det vilket sanning
är; sannhet
det vilket
ansvar är; an svar
det vilket
konsekvensen av tillverkan är
konsensus ligger
nära konsekvens
de kallade för
narrar för tokar
ändå
var de just
kungens närmsta
förtrogna
begrunda detta
djup
begrunda allt
det just dessa tokar narrar visade
de lyfte bland
annat tyngden
kanske upphävde
dessa tyngdlagen
lagen om att ej
tillåta
lindansösen
dansösen övade
lätthet
och vem
är hon
dansösen
inte
kan jag släppa
detta med
frågan om lov
ty bilden är
vacker
får jag lov
lev med bilden
av stenen du kastade
först ber stenen
luften om hål
får jag lov
hållov
ber marken om
groplov
marken frågar
stenen om lov
luften frågar
stenen om lov
så vem
frågar du
såg du
palmerna
hur palmerna gav
svalka
hur den vita
kiselsanden glittrade leende
samt i hjärtglöd
tog emot denna gåva
såg du hur
kiselsanden därmed bredde ut manteln
samt speglade
stjärnhavet
hur palmerna
skimrade
leende samt i
hjärtglöd
tog emot denna
gåva
och oceanen
tonade denna hjärtglöd
och allt steg in
i denna skapande skönhet
folken vilka
lever en bit längre in
eller bort
hur menar du nu
sade modern vilken bär kartan
vaggan på ryggen
kroppen är det
hon vaggar i skalet
och det du
kallar himlar min vän
är vaggans
händer
stativ kanske
eller medar
så
är vaggan en
släde
ser du möjligen
vinterbruk här
just nu
sade modern
vilken bär kartan
vaggan på ryggen
vinterbruk
sommarbruk
ler i stillhet
det gör vi det
gör vi
folken lever
nåvälan
nå
väl
an
en bit in i
skogen
djungeln
skogen vilken är
ett vibrerande ljudhav
palmerna höljer
insikten
skänker folken
lä
där i byn sitter
en kvinna
fäster snäckor
pilgrimsskal
fjädrar pärlor
på manteln
till nätternas
kyla
och mannen
mannen lyfter
snäckan till munnen
formar läppar
till
andas
orden är slutna
i tystnads
skönhet
i havets toner
ljuder
urtonen
onsdag 30 juli 2014
den 30 juli 2014
så har allt
kommit
så kommer allt
låt oss se
bilden av hon
hon vilken
håller virknålen mjukt i fingerkuddar
virknålen var en
gång ett träd
det vet du
virknålen
en gång svarvad
snidad
putsad
med sensibel
lyssnarhud
till trädets
ådring
icke var han en
fiskare
icke var han en
fångare
han var den
vilken lyssnar till trädens sånger
ja, det är han
än
och krok
det brukade han
ej
ej till att
kroka ett byte
han såg henne en
gång sitta med garnet
det hon väver
världar med
sagor med
hon ledde tråden
med fingersherpas
bilden kom till
honom
ur trädens
gårdar
och nu
håller hon mjukt
nålen
virknålen
i fingerkuddar
fyllda med
drömdun
hon stannar i
rörelsen
en fläkt av
lavendel för bina i trädtemplet in
hon har börjat
tilltala sig själv
i stunder av
samtal
mumlar
säger du träets
ådring
vilket bruk har
dina tillrättavisningar i allom
är träet icke
träd
så säg
hon sätter virknålen
i rörelse
handen
handen den
lindar spiraler
tråden löper
vind
nej
nej
inte vind för
våg
hon håller den i
hand
tråden löper
hon löper med
ser du hur
tråden leker i ögleskogen
kanske är det
piruetter
en dansös med
skira vollanger
visst ser
ballerinan ut att vara
vara
ett blommoln
en vit ros
utslagen
samt knopp
knopp
samt utslagen
ser du hur
tråden leker i ögleskogen
ugglorna
de vilka bär
pärlor
de vilka bär
tofsar
ugglorna är
samlade in i nattlyssnan
ser du hur
tråden leker i ögleskogen
hon virkar vita
stjärnor
än är ej gnistfolken
här
än är ej vintern
här
svalak dig med
fläderlemonad
hon virkar vita
stjärnor
med skiraste
tråd
den tråden spann
hon
med sländan
han
gav
den han
vilken vandrar
med lyssnarhänder
där ögonen är
huden
huden är ögonen
hon hör grinden
knarra
må väl smörja
dig min vän
må väl smörja
dig grind
du skrämmer då
rakt vingfolken
klövbärarna
frifolken med
detta gnissel
gnager
tystfriden
hon hör de lätta
fjärilsstegen
mor
visdomsmoder
vad virkar du
frågar hon med
de unga åren
lindade runt
stam runt liv
hon med det vita
snöhåret
med pepparkornsögons
skärpa ler
jag virkar
gryningens
stämma
förtälj mig
det
du
ser
tisdag 29 juli 2014
den 29 juli 2014
så många
örtsängar
örterna helar
låt orden vara
ordsängar
öppna orden med
givmild hand
låt rökelsen
hela vägen
gester av komme
kom
kom dansa i
vinden
vilken rör vid
alltets utsuddade väggar
gester av gång
gången ligger
kammad
rakad
i linjer
gräset ler
det var en gång
ett sagofrö
detta frö växte
spräckte
raklinjernas torftiga stränder
och sagan
fröjdade var gång
den vandrandes
gångart
leta ej
skillnader
se är i gesten
öva din språkgest
du skriver lämna
i väl medvetande om lämnas skikt
gesten visar
innebörden
ändå är det så
att gesten är en
ty även om du
lämnar i meningen gå bort
har du
förhoppningsvis lagt en gåva på
i platsen där du
var
så är lämna i
alla meningar en givandegest
liksom övergiven
kan vara över given
det vill säga
jag ser
medvarandets behov
lite grann som
lämlar
eken
den stora vida
knakar i en
stillhetens vindrörelse
där i
rothavet är
vildblomstren komna
skugga
giv oss skugga
fader ek
eken breder ut
grenar
kvistar
blad paraplyer
kom närmre
intill stammen
därintill lever
fukt
den fukt jag
andas in från havet i västanläge
vildblomstren
söker sig närmre
inte söker
letande
inte sökte efter
det heter ju
bara så
vildblomstren
visste
visste
vet
samt följde
följer ekens råd
så vänder de
alla
blomstren gräset
ja, alla de
vilka samlade var
där invid eken
och eken
ansiktena till mig
blåklockor
prärieklockor
tickande klockor
varningsklockor
nynnade de alla
tystnaden infann
sig i inväntan till ekens inte
tankestorm
mera
lugn
frågan nalkades
så sakteliga och kom till mig
eken gav frågan
hur många gånger
har du hört dessa klockor säg
hur många gånger
och när skall du komma att lita på ditt hörande
det är sant
jag vet svaret
du har insett
dessa klockors klanger tämligen ofta i sistone
jag har hört dig
le och säga
så
syntes
det
igen
varför litar jag
ej på intuitionens insikt
måndag 28 juli 2014
den 28 juli 2014
dessa separerade
ej kärnan
dessa kupade
händerna
jordbäddar
runtom
i dessa händer
växer viljeträden
kärnan bär hela
stjärnrymden i sig
detta vet barnen
upplevandevet
helt utan
åtskillnad
nu sedd
i
ur verkligljus
nätet är vävt i
åtta i nio
tråden spunnen
av himlars guld, socker
skymningen gav
saltkornsdroppar
gryningen förde
dem samman
nätet är helt
nära den tolfte månporten, ett marängmoln
säg vad har jag
vetat om att älska, vad vet jag om att älska
vet
veta
det går ej att
veta, kanske var jag är jag ett vetekorn, kommet ur den torkade
spruckna jorden
mitt hjärta är
en blödande flod
jag drunknar
svalkan söker
jag lutad till trädet med den vita stammen
skådar in i
sjöns skimmergröna med stänk av järnhalt
lyfter blicken
möter städse röda bladen
passion
skönhet
en susning drar
genom öronen mina ett minne ur ett rothav
de ljusa är
samlade i skogen med de sällsynta träden, så älskar dessa folk träden
stammarna
skimrar in över hav ljuder druidens stämma, från templet svarar en kvinnas
silverrena sång
dessa bådas ett
rör djupt vid människoflodens släckta lanternor
och flodfolken
visste hur träden bjuder färden nedför, hur vassen flätar sammanhållande band
när färden är
nådd stranden löser vassen flätorna, stiger träden in i skog, bugar flodfolken
i hjärtglöd
tacksamheten i
rakt nedstigande vattnar svartnade kol.
så tvagade dessa
huden tills huden förenades med allt
så lever de i,
med, genom. de glömde sina vill ty de såg livet sina av detta vill
i vilje glömde
de och detta glömde var skönhet
ur detta glömde
steg klarhet;
icke jag gudomen
i mig, mitt hjärta tillåter jag tala
detta var detta
glömdas
skönhet
sägner om
om ett väsen
om ett livs
livshändighet
tillverkas lätt
av de vilka tror
sig veta
sägner om
om ett väsen
tillverkas lätt
när snäckorna
ovan det vilket benämns havslinjen ej är sjösatta
när locken är
lagda på
öppnas locken kanske
tillverkarna lystrar
lyssnar
till den
sägenomspunnas stämma
den vilken
tystas genom detta
tillverkande
ibland tystnar
dennas stämma
just på grund av
tillverkarnas idéers tryck
öppnas
tillverkarnas lock
kanske
tillverkarna tystnar samt förmår sig att lyssna
lyssna till den
sägenomspunna omspunne
se
vilken talande
belysande benämning
sägenomspunnen
det är son
jag avser
sägenomspunnen
det är som denna
denne
har fastnat i
ett nät
ett metafornät
har du sett
giftspindlar
hur dessa snabbt
spinner
ja
det liknar en
puppa
det är dock mer
klistertrådar
spindeln gör
detta i orsaksverkan
absolut inte ur
lust eller bara för att
spindeln gör
detta ur orsaksverkan ty detta hör till spindelns tillvaro
överlevnad
de
tillverkarna av
sägnerna
skvaller
tycka sig veta
gör detta på
grund av att den sägenomspunne
spunna
egentligen ej
gavs tillfälle att yttra sig
nu sitter den av
sägner omspunna
fast i ett nät
samt i
klistertrådar
nätet
klistertrådarna
är nästintill kvävande
men
se
men se
den
sägenomspunne spunna
fick syn på ett
litet hål
ett titthål
och gled i ett
bakvänt ögonblick
när de
tillverkarna ej
såg det
ut
den
sägenomspunne
spunna
andas frihet
samt öppnar
stämman
i förstone
kanske tillverkarna< inte bryr sig speciellt mycket om
sakta blir de
kanske förvånade
kanske till och
med en aning oroade
tänk om bilden
de gjort
tillverkat ej
stämmer
kanske hela
deras
tillverkarnas
tillvaro blir omkullkastad
det finns många
tankebloss vilka tänds på grund av den nu öppnade stämman
tankebloss
tankepilar vilka
ilar
nåväl den av
sägner tillverkade bilden
har öppnat
stämman
tro ej att
stämman är en tordön
en dånande
stämma
en gäll stämma
höjd över
gränser för att höras
nejdå
den friade
sänker rösten in i viskande
i visshet av att
detta;
genast lyfter
tillverkarna
lyftes locken
för si
de ville ju höra
vad som sades
av denna denne
nu sedd
i
ur verkligljus
söndag 27 juli 2014
den 27 juli 2014
Så mycken
oförståndspåverkan
vilken utger sig
för att vara förstånd
Floden säger
Vi
Ni
vi
Påverkas av så
mycket
Av denna
myckenhet
Denna myckenhet
vilken är nycker
Spontangnistor
Vilka antänder
eldar vilka orken ej bär
Orken är samt
var tappad
Och det är ju
Just i de stunderna
Påverkan sker
Och vi kan bara
påverkas när orken ej är tillgänglig
Floden synes
långt ned i ravinen
En lång
slingrande orm
Kanske en
drakorm
Kanske en
drakhäst vilken betar på jordväggar
Eller var det en
gång en is vilken sakta gled in i varmklädda skor
Stövlar
Eller vad var
det
Är det
jordväggar
Eller bergsväggar
Så vackra lager
Mönster i
skiftande toner
Ljudande
Ej ljudande
Färger
Floden synes
långt ned i ravinen
Jordarna,
bergsväggarna bär märken
Slipade av
floden
Eller var det
han vilken andades in bergen genom händerna
Var det han
vilken lyssnade in i stenarna
Var det han
Stenmakaren
Eller var detta
en gång ett hav
Hav tålamod du
ysteröra
Havet lindades
runt
Eller var det
undervattensströmmar eller
Eller
El
Ler
Kanske var det
denna sjöorm vilken simmade fram och åter
Åter och fram
Vad fanns bak
nästa kurva
Så formades
väggarna
Slipades väggarna
Så formades
ormens
Flodens rörelse
Hårnålskurvor sägs
det
Ja
Vem vet
Jag kan inte se
några hårnålar
Kan inte se
uppsatta frisyrer
Möjligen utsläppt
skimrande hår
Eller var detta
en gång hav
Sakta sjönk
havet
Inte alls i
vemod
Havet sjönk för
att det så var kommet
eller steg
bergen
Steg jordarna ur
havsbäddar
Lyfte dessa
täckens flikar
Sträckte dessa
sig gäspade stort
Vaknade
Och så
Så
Kom floden
Nåväl detta
kallas strand
Inte alls
strandade sjöfarare
Eller var det
sjöfarare
Inte vrak
Inte skeppsbrutna
Frön kanske
Strand kallas
detta
Allt djupare
sjönk havet eller steg de fasta formerna
Kanske satt det
en lermakare
En krukmakare
Och formade och
skapade dessa vackra vyer
Allt skapande är
ett vem slår näven i
Samt flisar upp
helheten i skärvor
Pusslet bär en
inneboende förmåga att
glida mjukt in
på plats
I helhet
Kanske satt han
här i strandens närhet
Samt skapade
alla dessa vackra vyer
Floden strömmar
lugnt
Är ibland sjöar
Här och var i
sjöarna synes öar
Öar vilka liknar
gröna moln
Så lummiga är de
av träd vilka tätt sluter sig samman
Lyssnar du kan
du höra träden tala
Vandrar du
Kanske du
Innan du når
denna kant
Kallar dessa
marker hedar
Jo visst kan
dessa marker vara herdar vilka vallar klippornas getter
Havets kammar
Flod
Ebb
Gräset är
frodigt grönt
Ibland kan du
höra vindarna dansa i gräset eller de tolv jungfrurna runt den trettonde
klanmodern
Gräset sorlar
Eller har en
svischande sång
Hedar
Med frodigt
gröngräs
Med hedblomster
Vindarna
Luften andas hög
Ren
Klar
Stenar är klädda
i mjuka mosskuddvar
Ser du
lermakaren
Han vilken
skapar ur hennes andedräkts givande
Hon viskar
Han svarar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)