Ingress
Nu har jag rört
i morteln
I femhundra
dagar
Dessa utan
gryning
Dimman allt
tätare sjönk in
I det bergsbågar
Skälvde
Nu har jag rört
i morteln
I femhundra
dagar
Dessa utan
gryning
Nätterna är
många
Många
Fler
Fyllda med
skymnings
Ögon
Månportarna har
bjudit mig in
Undervisat mig
I spannens
fyllan
Hur skålarnas
toner frigörs
Månportarna har
bjudit mig in
Arton i nionde
monader
Hur många varv
hon vandrade
Med mig intill
Sitt hjärtträd
Det vet
Morteln
Det
Vet
Skålen
Färgerna är
runna ut ur
Mina händer
Må
Må det ske
Hon planterade
mig
I dukens hörn
Fyra
I mitten mitt
hjärta
Penslarna hålls
av oraklets stämma
I nätternas
Klara
Bredes duken ut
Fästen
Festen
Är dukade
Blixtar slår ned
Regnbågsfolken
vakar runt trumman
Åskan mullrar
Hjärtrymd
Facklor tändas
Åska
Åser
Kvinnan vilken
dansar
Stilla
Stilla
Utan en min
Skimrar hennes
ansikte
I månmoderns händer
Frid
Stillhet
Utan en min
Minns
Minns
Den
Du
Är
Oraklets stämma
Målar
Havsduken
Dropparna faller
tunga
Ur väktarnas
kannor
Pannor
Ur mittens öga
Öppnas droppar
Knoppar
Är svävande
Lotusar
Däri
Stannar morteln
Sädesaxen
klingar
*
En stämma
Ljuder
Sorgens klang
Så omfamnar mitt
hjärta
Såren
Taggarna
Dig
Gavs
Kan detta giva
dig mod
Inse
Stämmans
allomfattande
Toner
Klanger
Kanske
Du ser
Sorgen vara
djupet
Ur vilket
valarnas urtoner stiger
Så är jag
En dansande
droppe
Regn
*
Ett ord
Skänker jag dig
I korgen
Till din färd
*
Så började de
strida
Emot varandra
Sade du mot eller
emot
Är dessa samma
givna hand
Leder denna hand
till strand
Strandad vilja
Strandade
vrakdelar
Förlisningar
Eller
förlitningar
Så började de
strida emot varandra
Forsarna vilka
steg ur havet
Vilka nådde ett
hinder
Vem
Kan säga namnet
när allt i detta är ett
Vare sig delat
eller halvat
Imploderat eller
exploderat
Vem
Kan säga namnet
Jag får väl taga
en djup inandning
Komprimeras till
Detta så kallade
hinder
Vem
Kan säga
Låt oss taga
denna väg
Vi flyger in i
glaset
Det glas vari
begreppen simmar
Så andas stenen
Vilken är denna
berättarstämma
Så var detta
hinder jag
En sten
Ej ett hinder
Detta insåg forsarna ejde, forsarna gled runt mig och när
vatten gör så
Kan det tyckas
att vattnen slår mot varandra
Vem vet hade de
vaknat på en ljus sida
Kanske de hade
klappat händerna med varandra
Mot varandra
Samt sjungit
ramsor
Nu var det ej så
Det var dessa
forsarts känsla ett de slog mot
Emot varandra
Vem vet varför
Troligen vet de
inte det själva
Hade de stannat
i det vilket skedde
Hade de vågat
stiga in i upplevelsen istället för att stiga vågsamt högt
In i det vilket
ej skedde
Vad hade de då
kunnat uppleva
Sammansmältandet
Sammansmältandet
Hade så forsarna
sett genom de stigande lekdropparna
Sett genom diset
med dessa ögon hade de, forsarna sett skönheten
Nöäri de dansade
runt om mig
I ring runt mig
Och jag sjöng
alla de sånger barn kom att sjunga
Ramsor kom dessa
sånger att kallas
Så började de
strida om allt detta
De sade sig vara
i besittning av
Hur nu forsar
kan vara stilla
Kanske skulle de
be i sittande
Nåväl min sköna
Detta kanske
verkar vara just bara – ja, vad
Så är det icke
Allt
Allt har en
mening
Se detta strida
Detta strida kan
vara så oändligt mycket
Liksom forsar
Liksom bilden av
hur de dansar i ring
Detta utan att
besitta
Strider uppstår
så lätt i de grumlade linsekipagen
Och linser
Kan ju vara så
oändligt mycket
Ögon kameror
konvex konkav
Så finns det
grödor
Vid namn
Linser
Låt oss sluta
detta ekipage
Låt detta
ekipage vila i stallet
Vem vet vad som
framträder
I det lugnet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar