dessa separerade
ej kärnan
dessa kupade
händerna
jordbäddar
runtom
i dessa händer
växer viljeträden
kärnan bär hela
stjärnrymden i sig
detta vet barnen
upplevandevet
helt utan
åtskillnad
nu sedd
i
ur verkligljus
nätet är vävt i
åtta i nio
tråden spunnen
av himlars guld, socker
skymningen gav
saltkornsdroppar
gryningen förde
dem samman
nätet är helt
nära den tolfte månporten, ett marängmoln
säg vad har jag
vetat om att älska, vad vet jag om att älska
vet
veta
det går ej att
veta, kanske var jag är jag ett vetekorn, kommet ur den torkade
spruckna jorden
mitt hjärta är
en blödande flod
jag drunknar
svalkan söker
jag lutad till trädet med den vita stammen
skådar in i
sjöns skimmergröna med stänk av järnhalt
lyfter blicken
möter städse röda bladen
passion
skönhet
en susning drar
genom öronen mina ett minne ur ett rothav
de ljusa är
samlade i skogen med de sällsynta träden, så älskar dessa folk träden
stammarna
skimrar in över hav ljuder druidens stämma, från templet svarar en kvinnas
silverrena sång
dessa bådas ett
rör djupt vid människoflodens släckta lanternor
och flodfolken
visste hur träden bjuder färden nedför, hur vassen flätar sammanhållande band
när färden är
nådd stranden löser vassen flätorna, stiger träden in i skog, bugar flodfolken
i hjärtglöd
tacksamheten i
rakt nedstigande vattnar svartnade kol.
så tvagade dessa
huden tills huden förenades med allt
så lever de i,
med, genom. de glömde sina vill ty de såg livet sina av detta vill
i vilje glömde
de och detta glömde var skönhet
ur detta glömde
steg klarhet;
icke jag gudomen
i mig, mitt hjärta tillåter jag tala
detta var detta
glömdas
skönhet
sägner om
om ett väsen
om ett livs
livshändighet
tillverkas lätt
av de vilka tror
sig veta
sägner om
om ett väsen
tillverkas lätt
när snäckorna
ovan det vilket benämns havslinjen ej är sjösatta
när locken är
lagda på
öppnas locken kanske
tillverkarna lystrar
lyssnar
till den
sägenomspunnas stämma
den vilken
tystas genom detta
tillverkande
ibland tystnar
dennas stämma
just på grund av
tillverkarnas idéers tryck
öppnas
tillverkarnas lock
kanske
tillverkarna tystnar samt förmår sig att lyssna
lyssna till den
sägenomspunna omspunne
se
vilken talande
belysande benämning
sägenomspunnen
det är son
jag avser
sägenomspunnen
det är som denna
denne
har fastnat i
ett nät
ett metafornät
har du sett
giftspindlar
hur dessa snabbt
spinner
ja
det liknar en
puppa
det är dock mer
klistertrådar
spindeln gör
detta i orsaksverkan
absolut inte ur
lust eller bara för att
spindeln gör
detta ur orsaksverkan ty detta hör till spindelns tillvaro
överlevnad
de
tillverkarna av
sägnerna
skvaller
tycka sig veta
gör detta på
grund av att den sägenomspunne
spunna
egentligen ej
gavs tillfälle att yttra sig
nu sitter den av
sägner omspunna
fast i ett nät
samt i
klistertrådar
nätet
klistertrådarna
är nästintill kvävande
men
se
men se
den
sägenomspunne spunna
fick syn på ett
litet hål
ett titthål
och gled i ett
bakvänt ögonblick
när de
tillverkarna ej
såg det
ut
den
sägenomspunne
spunna
andas frihet
samt öppnar
stämman
i förstone
kanske tillverkarna< inte bryr sig speciellt mycket om
sakta blir de
kanske förvånade
kanske till och
med en aning oroade
tänk om bilden
de gjort
tillverkat ej
stämmer
kanske hela
deras
tillverkarnas
tillvaro blir omkullkastad
det finns många
tankebloss vilka tänds på grund av den nu öppnade stämman
tankebloss
tankepilar vilka
ilar
nåväl den av
sägner tillverkade bilden
har öppnat
stämman
tro ej att
stämman är en tordön
en dånande
stämma
en gäll stämma
höjd över
gränser för att höras
nejdå
den friade
sänker rösten in i viskande
i visshet av att
detta;
genast lyfter
tillverkarna
lyftes locken
för si
de ville ju höra
vad som sades
av denna denne
nu sedd
i
ur verkligljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar