Minns du
Skogsvandringen
Mötet med
vårblomstren
Minns du hur du
uppfylldes av detta
Av den stämning
vårblomstren skänkte dig
Den totala
tilliten
Eller tilltron
Låt oss säga att
skillnaden mellan tillit samt tilltro är essentiell
Det vill säga så
skir att den är det essens, arom, doft är
Se det vackra
Till lit
Till tro
Minns du din
upplevelse
Hur vårblomstren stod med nakna ansikten
Ögonen så fyllda
med ren kärlek
Stilla i skönhet
Och du önskade
du kunde flyga för att ej utan att veta trampa på en av dem alla. Det du ej såg
var
Hur de knappt
synbart antingen gled undan eller lade sig platt till markens mjuka mottagande
Din önskan, ditt
hjärta varnade vårblomstren. Din omtanke.
Det är i den
tilliten möten kan ske rena
Det är i den tilltron
möten kan ske rena
Kanske är detta
att slussas genom ögats kanal.
Havet var ännu
ej sjunket undan
Havet ler
Sjunker är en
synvilla
Jag kryper in i
bäddar här och var
Vilar i stilla
bidan
Blir glad samt
forsar
Ja
Jag kan dansa
mången dans
Nåväl
Det kom sig så
att folken levde övis
Övisa
Levde på öar
Är och var
Var jag tämligen
vid
I sunden
Mellansunden
Bottnar nådde de
ej
Och flyga
Ja, det hade de
glömt hur de skulle kunna
Nåväl
Vad fanns att
göra
Jag såg ju
Eller mer kände
dessas längtan
Så jag begynte
viska
Till en man
vilken talar med stenar
Med berg
Ja, egentligen
med allt
Hur det nu var
så tecknade jag blodets vägar
Visade hur blod
pulserar genom dalar över höjder
Hur vattnet
Jag menar blodet
därigenom ökar samt minskar i framfartsstyrka
Visade detta med
ådror
Väggar till
bärande
Ja, liksom
Händer
Skålar
Rör
I kroppar lever
rör
Rör lever i allt
Kanske därför
Rör vid mitt
hjärta
Skämt åsido
Tankelek åsido
Så tecknade jag
och mången med mig
Hur mannen kunde
förfara
Sagt och gjort
Så talade han
med skogens alla grävare
Gnagare
Så byggde de
ådror
Jag menar
kanaler
Stenar lades
Egentligen vandrade
stenarna helt självmant och lade sig tillrätta
Ja se stenar
tycker om hav
Vatten
Här och var lade
sig mossa
Det blev en
slags mur minsann
Vilken tätade
vägen
Så jorden ej
sipprade in.
Mannen beskådade
vägen insåg att något fattades
Ty hur skulle
båtar
Jo de kunde
bygga båtar
Folken
Det hade vi
visat
Sänt dem en
båtmakare.
Vi funderade båd
länge och väl
Hur skulle vi
kunna hjälpa båtarna klättra uppför samt nedför
Aha
Sade vi till syvende
och sist
När en vind
kittlade trasslet av tankar.
Portar
Vi behöver
portar
Så vi tilltalade
Manade trädmakaren
till.
Han kom med träd
i följe
Och så begynte
de bygga portar med bävrarnas hjälpande händer
Vad hjälpte det
Nu stod portarna
antingen stängda där jag var lugn
Sade havet i
leende
Eller så stod
portarna vidöppna
Ja
Det blev inte
det vi hade sett
Så hördes
hjulmakarens steg
Och han
Byggde hjul
Med kugghjul
Och nu gick det
att öppna samt stänga portarna
I takt och ton
med båtarnas färd
Så kunde folken
segla
I kanaler
slussas minsann
Sagan var mycket
längre
Vi skall dock
dansa i havets stränder denna natt
Så vidarebilderna
får du käre läsare
Måla
Helt
Själv
Kanske är detta att
slussas genom ögats kanaler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar