Det vandrar en
man
Är det en vinge
mannen för
Från hjärtat
Ut
Från hjärtat
Ut
Lugnt stilla
Hans fötter är
bara
Nakna
Eller bär han
mockasiner
Troligen barfotad
Hennes hud
upplever han
Regnen kom
Fuktade huden
Målade djup
Han har samtalat
med jorden
Sett plogarna
Strömma i
himlars åkrar
Så drog oxarna
spannet
Han höll i
tömmarna
Mjuk doft
andades denna jord
Stenarna ler i
skönhet
Så älskar de
denne mans förelse
Vinge är det ej
han för
Han sår kornen
Säden
Vetet står i
åkern
Spirar i soldans
Han följer
skeendet
Skönheten lever
I rörelsen av
Hjärtats stämma
En vet
En vet en
Enveten
Envetet
Ett veteax
Envetet hänger
sig minnet fast
Vad viskar det
envetna
Kanske att ordet
egendomlig sitter kvar
Just där ekarna
möts
Just där ljuset
spelar harpa
Och harpan är en
grind av spelande ljus
Enveten frågar
med mjukstämma
Säg vd är det du
egentligen ser dansa runt detta egendomliga
Egendomlig bär i
denna vila ett ansikte fridsstilla
Allt är helhet
Ändock kan jag
ej frånkomma att ansiktets ena halva vilar i skugga
Ansiktets ena
halva är belyst
Enveten ler
varför säger du ena
Heter det
verkliugen ej den ena och den andra
Tanken håller
jag ömt i handen
Så kan det vara
Jag ser dock ett
ansikte
Hur kan ett vara
den ena och den andra
Enveten ler
Det kan de ty de
hör ju samman
Allt är helhet
Ändock kan jag
ej frånkomma att ansiktets ena halva
Vilar i skugga
Ansiktets ena
halva vilar i belyst
Så är det
Dem är i oss
alla
Berätta vad du
ser dansa runt mig
Sätt dig här och
förtälj mig
Enveten tar ett
skutt in i egendomöigt
Det är väl
egendomligt
Hur kunde jag
detta
Stäng din mun
Tankarna virvlar
kaosdanser
Tromber
Kan
Ske
Håll orden i
hand
Detta är en
långdans
Berätta vad du
ser dansa runt mig
Jag sätter mig
ned och vi reser
Luften andas
värnande
Är fylld av
vibrerande sånger
Denna egendom
Är vidsträckt
Folk vandrar
bärandes mångfaldsspråk
Vida fält är
öppnade
Fyllda med säd
Högt upp svävar
fåglar
Intet underligt
Egendomligt med
detta
Så är det där
säd lever
En rörelse i det
höga gräset
En orm
Strömmar in i
skugga
En fågel landar
på en klippa
Är märkbart
Nöästintill ej
synlig
Så högt
Så hög är
klippan
Örnen är vit
Molnrosen vilken
höljer klippan är vit
Örnen
En örn är det
Är väktare med
Av denna egendom
Folken bär
korgar
I total balans
På huvudet
Folken bär
flinka fingrar
Somliga skär med
lie
Somliga plockar
med fingrar
Säden lägger sig
mjukt ned
Folken tackar
solvinden tackar månvinden tackar modern
Bären trillar
rinner ned i korgar
folken nynnar
tack in i varje rörelse
Kärlekstack
Plantor med
blanka djupgröna blad
Järnek är det
icke
Plantorna bär
eldbär
Kaffe viskar
enveten egendomlig
Det vet jag
Och luften är
ett hav av
Med vibrerande
sånger
Havet
Det azurblå kan
höras kyssa stranden
Barns pärlande
lekar
Sjöstjärnor dansar
i ring
En visdomsmoder
är väktare
Vakare över med
barnen
Havet kysser
stranden lämnar vita blomstergirlander till modern
Vakarmodern
Hon minns hur de
Vid hennes
frånfälle
Kastade dessa
girlander i havet
Hon ler
En klippa reser
sig ur havet
Vattnet är en av
de vackraste mantlar att se
Klippan blänker
Ett träd reser
sig ur havet
En aning närmre
in till land
Stranden
Klippan ler
Jag tackar dig
för svalkan du skänker
Skuggan du
skänker
Skuggan ler
Så gärna giver
jag dig denna ögonvila
Låt oss lyssna
till molnen
Vakarmodern är
närvarande
Ett barn trillar
Hon lyfter med
blicken
Barnet viskar
tack
Till händer vars
bärare ej kanske
Syns
Barnen ser henne
Så älskar de
vakarmodern
Nu höres männen
anlända
Paddlarna skär
mjukt
Sångerna strömmar
in
Exakt det antal
fiskar folken behöver har de hämtat in
Och frukterna av
denna dag
Skall tillredas
Till mognad
Till mättnad
Vid elden
Kvällselden
Aftonelden
Förtäljs dagens
sagor
Barnen vaggas in
i mjuk leendesömn
Havet bär en
stämma in
Vakarmodern
Vaggar barnen
Folken ler i
kärlek
Henne minns de
Minns de i
kärlek
Borta är hon
icke
Det
vet
de
alla
såg du allt
detta dansa runt mig
det gjorde jag
och mycket mer
egendomlig är
ett vackert namn
envetet likaså
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar