Förkläde
Säg
Vad har du i
fickan
Bär du nyckeln till
visthusboden
Vistas du där
Vad är lagrat
däri
Vad bär du i
förklädesfickan
Ett tummat brev
En lapp
Vad bär du i
förklädesfickan
Bär du förklädet
till att dölja vad
Han skrev
förklädda gudar
Med ens kanske
det upplevs vara negativt; förklädda gudar
Varför skall
detta vara negativt
Människan är
skrudad i människodräkt
I allt andas
gudomen
Så i den
bemärkelsen är allt
Alltet förklädda
gudar
Skapade i kärlek
Ej till gudar
Till skönhet
Brukar
Brukligt
Bruk
Seder och bruk
Skick och bruk
Skick och fason
Duvan kuttrar
Blänkande i
solvandrares närkomst
Ceder doftar
gott, landade därini i en av färderna
Helt nära floden
Floden så
lycklig porlade följde
Rörde vid
Steg in i
Stenar blänkande
Gräs frodigt
grönt
Där levde denna
ceder
Har du sänt
brevet du så vackert skrev. Brevet du vek så vackert
Till en svala
En frände
Sänt
Skickat
Ceder
Seder
Sed
En vagga att
vila i
Vaggan den
binder ej
Vaggan skänker
trygghet in i växande skönhet
Så kan seder
Seden vara
Se
Den
En vagga en
trygghetshand att hålla i när
När loken skenar
gnisslar gnistrar
När stormarna
viner runt öronen
En trygghetshand
Kuttrar duvan
Landade jag i
häromdagen
Häromfärden
Den stukade
färden
Färden den
snubblade
I ett ögonkast
Drabbades av
svindel
Ett fanns att
göra
Den trygghetshanden
var just denna ceder
Och vet du min
vän
Sed
Seder kan vara
bruk
Det är sant
Bruk håller
samman stenar bland annat
Det är ju även
det en trygghetshand
Jag avser husets
väggar
Att de ej faller
samman
Det vet ju du
kära svala, du använder ju bruk
Och dessa väggar
andas, så säger de
Det är brukligt
att bruket andas
Så kan de bruka
åkrarna i godan ro i visshet av att väggarna står
När de har
skördefest enligt seder och bruk
Eller var det
taklagsfest
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar