Låt oss sätta
oss här på stranden
I strandens
händer
Låt våra ögon
Låta våra ögon
segla
Himlar
Hav är ett
Nåväl
Det fanns
stunder då de trodde att de skulle ramla ned över kanten
Där horisonten
sägs vara
Så såg de horisonten
vara en linje
Ett streck
Ett strå
En strimma
En silvertråd
kanske
En gyllentråd
Guld
Låt oss se
linjen
Hur den sakta
Rörs
Sakta
Sakta
Bildas en cirkel
Så är horisonten
denna cirkel
Ord uttalas
Därmed sluts
cirkeln
Ordet är
Form
Ordet sjunker in
Eller löses upp
Cirkeln öppnas
Det är en vacker
bild
Är livet
Inte
Innan det
uttalade ordet
Är ordet ej att
besitta
En sekvens
Låsa en rörelse
Är ordet
Pärlan
Det innefattade
livet
I en sluten form
Det fordras mod
Erfordras mod
För att spira
Så är pärlan
Kärnan
Knoppen
Besitta
Vem är
besättningen
Tag detta korn
Sätt kornet i
jorden
Bädda in detta
korn
Denna pärla
Invänta
spirandet
Sätta
Besättning
Besittning
Är det uttalade
ordet
Ett fästande av
liv
I form
De fäste pärlor
vid fållen
I kjolens våder
I klädnadens liv
De fäste pärlor
i klädnader
På mockasiner
Pärlbroderier
Ej hårt
Löst
Sittande
Därav kunde
pärlorna ljuda
Ett fästande av
liv i form
Skulle floden
tänka
Tänka utan
hjärta
Vart
Vilken väg
Så skulle floden
stelna
Torka in
Fästa är ej
befästa
Sitta ej besitta
Livet kanske är
Just
Floden
Strömma är
övandet av att vara i vacker rörelse
Så
Är orden
Kärnor
Utspottade
Ser du
Skalen spira
Spricka
Spirandet
Sker i
Mognad
Är inte livet
Innan
Det uttalade
ordet
Är det uttalade
ordet
Ett fästande av
liv
I
Form
ord uttalas
cirkeln sluts
ordet är
form
trädet med de
vida rötterna
med stammen vävd
av jordens strömmar
strån
trädet viskar
strån är spröda
så kan det
tyckas
tyckas
det tycks så
mycket
hur kan stammen
min bära denna styrka
bära jord hav
himlar
jo
se
strån är
medföljande
är i mig vävda
samman i helhetsbild
kanske satt en
moder vid elden
eldstaden
vitkalkad stad
med svarta järnstänger
kanske satt hon
där vid elden
och vävde
flamskt
trådar
strån
vävarfingrar
trädet susar
strån är grenar
ä
r kvistar
allt det en
krona vilken sträckes in i himlar innehar
armar fingrar
toppar
kartor
trädet ler
pärlor
knoppar
blad
och bladen är
bilder av trädets hela
trädet ler
luta dig till
stammen min
hör
enhetsstämman
skåda ängen med
ängens alla strån
låt oss skåda
helt utan ord
så släpper vi
ögonen fria
löser kopplet
ser ögonvalpar
skutta
lekandelätta
ilar
pilar
rullar
tankelekar
trädet ler
skulle vi nu be
alla blad berätta vad de ser
så tillika oss
tänk
vilket
sammelsurium av röster
så många bilder
av denna äng
stämplar
tack och lov
utan sigill att
brytas
nåväl
sammantaget blir
det ängens hela
eller rena bild
så
kan ske
när dirigenten
stämmer svärmarna av toner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar