Kliv
Klöv
Kliver över
Spången lagd
över bäcken
Denna skog har
funnits längre än skogen himlarna spåren minns
Berget kanske
minns
Berget vilket
här och var är synligt
Berget vilket
bär grå mjuk mossa
Lingonris
Blåbär
Granar tallar
enar
Skogen ser
tämligen trasslig ut
Jag är trasslig
suckar skogen
Det är som
Som vårdandevandrare
har glömt
I skogen lever
räven
Harar
Rådjur
Då och du älgar
Ja vildsvin
Ej att förglömma
myror ormar
Ja allt liv
Det vilket är
skog
Är liv
Hur det är så
har vatten hittat vägar in hit
Det är skönt med
lite svalka
Ler berget
Först var det en
rännil
Knappt synbar
Så växte
rännilen till
Växte till eller
vidgades
Det levde många
träd här
Tätt eftersom
Vårdandevandrare
uteblev
Så rännilen
samlades till det de kallar kärr
I nätter går det
ibland att höra dem kväka
Ur detta kärr
flödade rännilen in i skepnaden av en bäck
En bäck vilken
likt en orm slingrade sig vidare
Vidare
Besökte
Nuddade vid
ängen
Letade sig under
en människoväg
In i en skog
vilken inte var fullt bergssynlig
Här i denna skog
liknade berget mer rundamjuka stenar
Jodå här och var
fanns högre stenar
Vakarstenar
Precis som, som
fäder och mödrar till barn
Här vidgades
bäcken en stund in i ett kärr
Fågelkärret
För att så bli
en å vilken mynnade ut i sjön
Så är cirkeln
sluten av denna bild
Kliv
Klöv
Kliver över
spången lagd över bäcken
Spången vilken
klövs av yxans egg vilken vinande ven genom luften
Till den vilken
bar längtans kliv i fotbladen
Såg bäckens åder
en ven vilken flödade in i tjärnens hjärthamn
Solspann bröt
genom de lagda grå varvid bäcken skimrade blå
Längtans kliv
bugade inför stammen, yxans bärare ty yxan ven ej utan hand
Handen tog ej
spången, stammen för given
Även om stammen
vissnad i grenar i kvistar i bladverk såg ut
Längtans kliv
lade handen till, lyssnade in i rötternas hjärta till svaret
Hans önskan gavs
Han bugade inför
stammen och så kom det sig att yxan gavs siktade vingar
Vingar vilka
vinande for genom luften
Stammen den
fällda, lagda med lov i tillit lade sig mjuk tillrätta
Varvid längtans
kliv klev över bäcken
Vilken nu
andades röd
Mjuk mötte mossa
mötte skogsstämmor skogsstjärnor
Dansandes i
ringar där han planterade stegen i välkomnan
Träden särade
Gled isär
I tittgluggar
Och där såg han
längtans ansikte
Kvinnan han
drömt innan tanken klöv drömmen i tusen splitterark
I skärande röster
Landade mjuk
Där hon i
rödklöverhav
Sträckte handen
till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar