de kallades för
tokar för narrar
hur skulle
världarna
de världar
människorna tillverkat se ut
utan just
narrarna tokarna
vilka viskade in
i kungarnas öron
drog kungarna
lätt i öronsnibbar till vidgande av hörselgångar
dessa
människovärldar skulle troligen vara skyhöga mareldar
just
utan
dessa narrar
tokar
nåväl
mareldar är
dessa tillverkade världar
de kallade sör
tokar för narrar
hur skulle världarna
de världar
människorna tillverkat
se ut
utan
just
dessa narrar
tokar
dessa
tillverksvärldar liknar väl schackbräden
väl vore väl om
tillverkarna följde reglerna
schack kan vara
en god mästare i begrundan av
bakombarnet
nubarnet framombarnets stigar
det vilket sanning
är; sannhet
det vilket
ansvar är; an svar
det vilket
konsekvensen av tillverkan är
konsensus ligger
nära konsekvens
de kallade för
narrar för tokar
ändå
var de just
kungens närmsta
förtrogna
begrunda detta
djup
begrunda allt
det just dessa tokar narrar visade
de lyfte bland
annat tyngden
kanske upphävde
dessa tyngdlagen
lagen om att ej
tillåta
lindansösen
dansösen övade
lätthet
och vem
är hon
dansösen
inte
kan jag släppa
detta med
frågan om lov
ty bilden är
vacker
får jag lov
lev med bilden
av stenen du kastade
först ber stenen
luften om hål
får jag lov
hållov
ber marken om
groplov
marken frågar
stenen om lov
luften frågar
stenen om lov
så vem
frågar du
såg du
palmerna
hur palmerna gav
svalka
hur den vita
kiselsanden glittrade leende
samt i hjärtglöd
tog emot denna gåva
såg du hur
kiselsanden därmed bredde ut manteln
samt speglade
stjärnhavet
hur palmerna
skimrade
leende samt i
hjärtglöd
tog emot denna
gåva
och oceanen
tonade denna hjärtglöd
och allt steg in
i denna skapande skönhet
folken vilka
lever en bit längre in
eller bort
hur menar du nu
sade modern vilken bär kartan
vaggan på ryggen
kroppen är det
hon vaggar i skalet
och det du
kallar himlar min vän
är vaggans
händer
stativ kanske
eller medar
så
är vaggan en
släde
ser du möjligen
vinterbruk här
just nu
sade modern
vilken bär kartan
vaggan på ryggen
vinterbruk
sommarbruk
ler i stillhet
det gör vi det
gör vi
folken lever
nåvälan
nå
väl
an
en bit in i
skogen
djungeln
skogen vilken är
ett vibrerande ljudhav
palmerna höljer
insikten
skänker folken
lä
där i byn sitter
en kvinna
fäster snäckor
pilgrimsskal
fjädrar pärlor
på manteln
till nätternas
kyla
och mannen
mannen lyfter
snäckan till munnen
formar läppar
till
andas
orden är slutna
i tystnads
skönhet
i havets toner
ljuder
urtonen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar