Spegel
Spegel
Urålderssymbol
Kanske varje
väsen skulle hålla en spegel i sin hand
För att se sin
egenrörelse kanske heter det av den anledningen, ögonspegel
Speglar är sköra
ting liksom havets spegelblanka yta
Se detta
spegelblanka hav, ej en krusning. En lätt bris rör vid ytan, rörelsen
uppenbaras. En fågel dyker in i havet, havet öppnas.
Havet tar emot
Den övade
rörelsen
Dyker du i havet
utan övande
Kan havet
upplevas hårt, du gör ett magplask. Det svider. Kanske många ser på och då
svider det ännu mer, skammen svider ty du ville så gärna visa din skicklighet.
Fåglar övar
innan de dyker, allt övar egentligen till behärskande av utförandet. Detta behärska
är inte att strypa ett skeende, det är i positiv bemärkelse att behärska sin
kropp. Genom övandet blir ditt hjärta din härskare över just den ofrivilliga
rörelsen. Hjärtat lyfter rörelsen just genom övandet in i den sunda viljan.
Så är hjärtat
ledsagar med barnet
Det är lätt att
bortse ifrån detta då huden svider.
Somliga har samt
upplever mycken smärta, myckendom
Vad kan göras
med denna myckendom
Kanske metamorfosen
är just skapandekraft
Det vill säga
att föra över smärtan in i en energikrets av skapande
Dessa smärtbärare
kan i kärlek så kallat omvandla smärtan
Genom att lyfta
smärtan ur rädslan. Med detta avses att de genom den starka smärtans grepp blir
rädda för sin egen rörelse och kan de medvetet se in i smärtans ögon, det är då
dessa kan i kärlek omvandla smärtan. I måleri i musik i konsternas skönhets
språk.
Smärtan blir
till berörelse av de medvarande, en berörelse vilken är så kallat av himlar sänd.
Kanske är det av
den anledningen dessas blick är intensivt genomträngande
Och antingen
skrämmer den blicken eller väcker den insikt
Om allt det du
möter är ett hot
Hur skall du med
det kunna leva fri
De så kallade
skapernas täckmantel bär namn liknande
Veten, religion,
krig. Alla dessa är ju i grunden skönhet. Vetenskapen kan beskriva med öppna
sinnen livets skönhet, underverk. Det sker när vetenskapen är levande, fylld
med barnets upptäckariver. Religionen behöver vi egentligen ej säga mycket
runt. Dess yttringar vilka genomförs är oftast ej religion, se urbegynnelsens
religioner, se ljusvandrarna vilka har vandrat vilka vandrar, bärandes namn
som, som Kristus, Buddha med många, många fler och de vandrar här och nu och
alltid, upphör ej vandra.
Krigen var ju
från början ett övande i rörelse, detta övande kan i sin fyllda skönhet ses i
österlandet, samurajerna till exempel, dessas övande upphörde ej en enda
sekund. De övade rörelsens perfektion och kan mycket väl liknas vid caligrafi.
Övandet av
rörelsen skapar behagliga möten.
Det märkliga är
att religiösa skrifter oftast ses med ljusare ögon är krigiska skrifter samt
vetenskap. Vad gör den ena godare än den andra.
Om allt det du
möter är ett hot
Hur skall du med
det kunna leva fri
De så kallade
skapernas täckmantel bär namn liknande
Veten, religion,
krig. Alla dessa är ju i grunden skönhet.
Oftast står en
guru i förgrunden, framför folken, med många vackra skrifter
ofta en
regelbok.
Dessa skaperna
har ofta ett grundkorn vilket heter skrämsel i olika skepnader
Med skrämma
trycks folken ned, erövras makten
Detta är vare
sig vetenskap, religion, krig
Det är
Låt oss säga
diktatur
Tillverkad dikt
Poesi är
religion vetenskap krig i urkodens kläder
Visst kan du öva
alla steg
Snubblar du
Res dig
I bemärkelsen
res med din fråga
Svaret är i ditt
öppnade övande
Övandet är ett
av det vackraste
Ändå suckar
mången
Samt säger
Öva är tråkigt
Säg
Har du sett barn
öva gåendet
Gång
Barnets övande
är väl egentligen sinneövande i alla dessas, allt dettas skepnader
Se, hur barn
skriker rödglödgat, gråter sorgefloder, kiknar av lycka
Släpper pärlskratt
Just för att i
kärlek bemästra dessa givna redskap
Det lever i
orden; jag är inte denna kropp
Jag är inte
detta medvetande/sinne
Jag är skapande
i skönhet med alla redskap mig givna
Jag undanhåller
inte ett av dessa
Jag lyssnar och
jag håller tömmarna i min hjärthand
Jag ser i det
ljus i den värme jag är
Låt oss säga ett
bibliskt blad; historieberättare
Visdomsbärare
Ett bibliskt
blad; jag är svarare till min fyllda historia därigenom andas visdomen
Damm virvlar i
disrosor
Damm lyfts av fotblad
Buskar
Är silhuettblixtar
Getter med
bjällror har betat
Hyddor ligger i
ring
I mitten brinner
En eld
Skimrande stiger
rök
Kvinnor reder
mat
Män smyger
stigar i skogsvida
Stolta
Raka i ryggar
Pärlor
Snäckor bär de
Mantlar lätt
lagda över axlar
Vävda av
kvinnokärlek
Dammoln
Stiger
Kanske rosor
Kanske lotusar
vilka omfamnar fötter
Steg
Stigar
Barnen följer
getterna
Kritterna
Närvaro
Leknärvaro
Åldrar
I lärande
Dofter stiger
Bröd gräddas på
heta stenar
Vita
Bröd
Sotade bröd
Kanske
Kanske ej
Rötter doftar
Folken samlas
Berättelserna
Dagens
Är porlande
bäckar
Massajer
Aftonen inträder
himlen bär blå
Skimrande blå mantel
Hennes ögon
glittrar
Han följer varje
hennes rörelse
Han reser sig
Han hoppar
Mjukt
Vigt
Hoppar
Hoppar
Allt högre
stiger hoppet
Hon reser sig
Möter honom
I leende
skimmervärme
Sed
Seder
Ritualer
Vaggor
Fyllda med hopp
Och han reste
sig ur jordbädden
Jordbädden floden
vattnat med daggens klara droppar
I var natts
stjärnklara stränder
I varje natts
droppe sändes ädelhetens rena gnista
Han lystrade
Långt innan han
reste
Till ett hjärtas
sånger
Han såg i sitt
inre en kvinna skrudad i blått
Invävt i skruden
var murgrönans malakiter
Hennes ansikte
Såg han ej
I varje steg hon
vandrade såg han allt det vilket han ej gav namn
Skulle vi viska
de namn vilka nu är givna
Skulle namnen vara
hav
Vatten
skogar, ängder
marker
blomster, örter,
blad
växter
krälandes,
simmandes, flygandes gångarter
allt det vilket
är
jordefolken
han uppfylldes
alltmer av detta
av längtan
sträckte sig
sträckte sig
en glimt syntes
ögonen ej vana
vid detta skärande
kisade han
visste han
kanske
ty sakta vandes
ögonen
vändes vidöppna
in
ett ljus kom
med ljudet stod
han
det han såg är
var det vi
kallar stickor, strån
marknära
han reste sig
vidare
sträckte sig
en fura står på
klippans utkikspost
ut sikts post
skådar vida
skönheten
uppenbaras
han strömmar
kärlek
breder värnade
ut händer
säger du fötter
ett täcke över
hennes havande hud
han lystrar
hör hopp
ser hopp
massajernas
antilopernas
hopp
visar oss
skönhetens hopp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar