jag ser alla
dessa vuxna främlingar
främlingar inför
varandra
och jag ser barnen
innan barnen blev främlingar för varandra
innan barnen
blev formade in i det uppväxande
det vuxnas
släkte
jag ser träd
gräs moln
hjärtat säger
det indelade var
ej urmeningen
i en stund
möjligen
för att snudda
vid delen i helheten
barnen vet
trygghetens skärpa
tryggare kan
ingen vara än guds lilla barnaskara
så höres sången
med avseende på
att ingen är allting är detta himlars vida
oändlighetens
vishet
pilträdet
släpper långa rankor
tunna band
skulle kunna
vara snodda trådar
vem
vilka tvinnade
trådarna
stod dessa på
varsin strand
såg dessa
varandra genom dimman
sträckte dessa
händer
sträckte dessa,
svarade dessa till den meningens sannhet
hörde dessa om
varandras sorg
sorg
omsorg
sorgen en mantel
lindad om
viks sakta
stryks sakta ut
av kärleksregnen
hörde dessa om
varandras sorg
sorg
om
sorg
pilträdet
släppte hamnen
pilkvinnan
flätar en korg
med flinka
fingrar för hon samman mönsterväven
högt därovan
svävar en hök
höken
svävar
svävar
i vida cirklar
pilkvinnan
sänder frågan
vem ropar du
till kära hök
vari är dina
vemodstoner
se
korgen är flätad
låt oss lägga
omsorgen i
så
släpper höken
tonerna
ned in i korgen
så
släpper pilen
pilträdet
droppar ur bäcken in i
vem bär korgen
vem
skall bära
korgen
det gör stranden
det gör handen
vilken bär
sorgens om
i korgen är
hökens l
längtan
till hon vilken
är hans längtan
till henne
vilkens frånvaro höken sörjer
hon störtade
till marken här vid bäcken en gång
slagen av vad
vet ej höken
och pilträdet
susar
här slog jag rot
en gång
när jag virvlade
ned ur luftens andning
av vad vet jag
icke
och höken
avlägger
och pilen,
pilträdet avlägger skruden
hamnen
ett möte i
omvärnad sker
så är sorgen om
bliven
omsorg
i
kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar