den 10 juni 2016

Fåglar flyger i streck eller mer plogar, plogen drogs av en oxe av oxar, har du sett hur ekoxar visar det tyngden är; en lätthet i regnbågstoner.

Plogen plogar åkern, såningsmannen sår med säd i en korg i en slags kont över bröstet, såningsmannens vänstra hand är en vinge kan hända.

Fältet sås samt täcks, trädgårdsmästaren sätter frön, gallrar följer grödan, sätter morötter lök vi behöver ej räkna dem alla. Det vi når fram till är att detta är ett växelbruk samt fälten läggs i träda just för att jorden ej skall utarmas. Så är det med plogar med sådd med växande.

Vad är det vilket gör att axen stiger upp, metronomen håller en jämn takt, puls; det finns en ställning där metallbollar är upphängda, rör du vid en boll sätts rörelsen igång, en rörelse vilken stegras genom mötet genom friktionen, vid en viss hastighet ser du ej längre bollarnas kroppar, bollkropparna, formerna det enskilda utplånas, smälter samman eller exploderar just för att axen skall stiga upp, växter vet, djur vet allt vet egentligen vet människan att hon inte är kroppen hon har kroppen, kroppen en slags ränsel eller den bild du ser, fylld med komponenter och du är den vilken konfigurerar allt sammans; ditt liv allts liv.

Bollarnas rörelse, polernas plus fram minus bak, kan liknas vid färgsnurran ur de många färgerna framstiger vitt, har du en vit färgsnurra framstiger färgerna, regnbågsfärgerna, aurafärgerna, så är det och säg är inte detta renodlat vackert, giftfritt ekologiska tankar.

den 9 juni 2016

Hur skulle det vara att vara den där anden i flaskan eller mer kannan, du svävade en gång fri ett önskemoln, andades fritt, du uppmärksammade ej det isande draget kastet, hörde ej varslet , hur snaran drogs åt, plötsligt var allt runt dig svart genom ett märkligt förslutningsljud, först satt du i chock helt stilla; kanske är det ett skämt.

Stunderna vandrade eller stod still, du knackade försiktigt ett metalliskt ekande ljud, det skulle ha kunnat vara en vacker klang, kanske tänker du; jag skulle ha kunnat vara en vacker klang.

Häri sitter du nu i begynnelsen i undran sakta dövas tankarna; vad nyttjar dessa till, tankarna kan inte öppna vägen ut, rymden är krympt du är insugen, indragen i ett omslutande mörker; märkligt att det går att andas, andas jag tänker du; jag andas svarar du.

Plötsligt hur du ett ljud, plötsligt åker proppen ur, korken ur du liksom slingrar dig ut, ljuset skär i ögonen du kisar, när synen klarnat möter du förhoppningens ögon, du andas befriad i ditt utrymme, ut rymme.

Du märker att du är hållen fast i en slags tråd, förhoppningen inväntar din fråga; vad önskar du dig, trenne svar kan jag ge.

Förhoppningen står stilla du kan höra hur tankarna gnuggas mot varandra hur spänningen stiger i plus och minuspoler friktionen ökar; bara tre önskningar; trenne svar kan jag ge dig. Så kommer önskningarna vinande, du minns hur det är att spotta ut körsbärskärnor ungefär så viner önskningarna, lägger sig stilla i bidan och du viskar; jag älskar dig.

Förhoppningen bligar; det där är väl inte svaren till det jag önskade; det är svaren; jag älskar dig; det är trenne svar.

Det är nu du upplever hur tråden släpper dig ty du har sett du har bidat du har svarat.

Förhoppningen smeker besvikelsens kind och säger i fridsstilla; det är trenne vackra pärlor; jag älskar dig.

den 3 juni 2016

Nattens hav är ett surrande hav i den stund lyktorna tänds, de surrande dras till lyktor.

De surrande sticks kanske eller är det tankarna vilka surrar, nåväl tankar kan snurra, snurra tankevärld snurra, rötterna är förankrade i jordmån.

Säg vad är vad är det du säger det vilket är eller är det vilket huden andas in är

Snurra, snurra karusellen med de vackra hästarna vilka böljar upp och ned, ned och upp karusellen spelar musik en positivspelare eller är det detta vilket kallas för spikpiano eller detta instrument vilket har upphöjda punkter liknande blindskrift, samt en nål ett stift, ett böjligt stift som när det rör punkterna fram manar musik. Visst är det så att positivet är uppbyggt enligt detta samspel så även speldosor.

Barnens ansikten strålar lycka när de reser med hästarna in i sagans världar, snurra, snurra följ med.

Se hur barnen håller i stången eller staven, en stöttepelare en hand ett fäste se hur allt samspelar visst händer det att ett barn behöver uppleva den vuxnes närhet just i den stund när barnet inom citationstecken tar sig förbi eller över rädslan; det finns många modsteg i livsvandringen så finns det också många stavar; stavare.

den 2 juni 2016

Det finns en ramsa säger en av ringarna årorna skapar, den ramsan låter; denna ringen den skall vandra från den ena till den andra; ja – det är en lek med lite annorlunda skeende än det jag här ser säger ringen årorna skapar, en av ringarna.

Ändå – än då är det samma skeende för se ringarna dem jag är vi vandrar från den ena till den andra och vi vet att den ena är den andra att den andra är den ena; visst är detta ord är fantastiskt, det går nästan att säga att det ordet rör vid rörelsen eller förklarligt sagt startar ett skeende. Innan vi lägger till det ordet är den ena den ena och den andra den andra, det är ungefär som att säga att noll är noll det vill säga ingenting och ingenting är ingenting ändå är ingenting och noll vad är alla siffror utan noll, de är ental inom citationstecken ental med olika beteckningar till och med siffran nio och vad är nio, det är den ålder när allt svajar, när livet känns som att stå helt ensam i livet och det är då nollan kommer, nollan ringen och vips så händer det att talet ett till exempel blir tio så är det ordet är, ingenting är ingenting utan är när ingenting tar är i handen blir ingenting någonting och det är ju en strävan månget liv har just detta att bli någonting eller någon. Det är väl ingenting negativt med det egentligen så länge någonting inte blir en rugbyspelare . ringen en av ringarna årorna skapar ler stilla eller mer så att magen guppar eller flötet; du vet jag ser den där bollsporten när alla ligger i en stor hög över bollen då är alla någonting medans bollen lugnt inser att den är ingenting. En bisvärm kommer surrandes svävar runt i ring samt säger till ringen en av ringarna årorna skapat; du surrar så du översurrar oss och vi är en hel svärm.

Visst vet jag säger ringen en av ringarna årorna skapat att jag surrar, det behövs ibland för att inse sakernas gång; det var en gång det är en gång; jag tror jag skall slumra nu en stund och bara just vara i är.

Så läggs årorna i årtullen, ekan dras in till stranden och den vilken rodde sätter sig bredvid och beundrar havets spegel vari molnen speglar sina ögonrymder.

den 1 juni 2016

Visst är det svårt att tänka att jag inte finns att egentligen kan du sticka handen genom mig och egentligen så finns ju inte din hand heller så säger en sten.

Det är ju ungefär det vilket sker i drömmen, du kanske flyger hoppar nedför ett enormt högt berg, du gör allt det där vilket i dagsljus är högst overkligt, ändå kan du vakna med träningsvärk med en känsla av att inte veta vad som verkligen är.

Allt det där sker i drömmen just därför att tanken vilar stilla, du bara är, är helt utan normer utan begrepp utan, utan. Normer kan ju vara det vilket är tillåtet eller inte, de moraliska depåerna, dem, normerna, behöver du inte här för att de är du, du är normerna du är de moraliska depåerna, du är och just därför att du är kan du göra allt det du tror dig om att inte kunna i dagsljus ty i detta dagsljus blir du form blir du begrepp samlar du in information vilken du berättar i nattens mjuka mörker, detta mörker är tomhet. Det vill säga om du ej fyller mörkret med dina tankeformer, mineralformer just precis jag är en sten en mineral ej att förglömma stjärnstoff eller planetariskt stoff.

Stenen begrundar det hela en stund i en stund; egentligen kan vi säga att i dagen går du runt och trampar i; låt oss säga tyngd eller lera, tyngdkraft, gravitation, tänk bara hur det skulle vara om jag svävade runt säger stenen då skulle du sändigt få ducka. Varför säger jag lera, jag kan lika gärna säga gyttja, allt för att begreppen skall passa in, begreppen kan sägas vara kläder till klippdockan.

Nåväl du vet vad som sker då du går i lera, antingen tar du dig fram eller så sjunker du allt djupare. Skall vi dreja en kruka eller en skål; jag skojar, men nog är det så att begreppen ger illusionen en form ger tomheten den mjuka varma form, en form vilken berättar för stjärneldarna i de stjärnklara nätterna om allt det vilket sker inom illusionens lager.