Visst
är det svårt att tänka att jag inte finns att egentligen kan du sticka handen
genom mig och egentligen så finns ju inte din hand heller så säger en sten.
Det
är ju ungefär det vilket sker i drömmen, du kanske flyger hoppar nedför ett
enormt högt berg, du gör allt det där vilket i dagsljus är högst overkligt,
ändå kan du vakna med träningsvärk med en känsla av att inte veta vad som
verkligen är.
Allt
det där sker i drömmen just därför att tanken vilar stilla, du bara är, är helt
utan normer utan begrepp utan, utan. Normer kan ju vara det vilket är tillåtet
eller inte, de moraliska depåerna, dem, normerna, behöver du inte här för att
de är du, du är normerna du är de moraliska depåerna, du är och just därför att
du är kan du göra allt det du tror dig om att inte kunna i dagsljus ty i detta
dagsljus blir du form blir du begrepp samlar du in information vilken du
berättar i nattens mjuka mörker, detta mörker är tomhet. Det vill säga om du ej
fyller mörkret med dina tankeformer, mineralformer just precis jag är en sten
en mineral ej att förglömma stjärnstoff eller planetariskt stoff.
Stenen
begrundar det hela en stund i en stund; egentligen kan vi säga att i dagen går
du runt och trampar i; låt oss säga tyngd eller lera, tyngdkraft, gravitation,
tänk bara hur det skulle vara om jag svävade runt säger stenen då skulle du
sändigt få ducka. Varför säger jag lera, jag kan lika gärna säga gyttja, allt
för att begreppen skall passa in, begreppen kan sägas vara kläder till klippdockan.
Nåväl
du vet vad som sker då du går i lera, antingen tar du dig fram eller så sjunker
du allt djupare. Skall vi dreja en kruka eller en skål; jag skojar, men nog är
det så att begreppen ger illusionen en form ger tomheten den mjuka varma form,
en form vilken berättar för stjärneldarna i de stjärnklara nätterna om allt det
vilket sker inom illusionens lager.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar