ibland verkar
det vara en tillvaro vilken strävar emot
en tillvaro där
människan strävar emot, egentligen sig själv.
en tillvaro där
ja, jag ser ark
med klippdockor. jag vet inte om dessa ännu finns. till dessa klippdockor fanns
kläder
en del dockor
var mycket sjangdobla
en del dockor
mycket enkla
bilden skiftar
jag ser bokmärken
i ark
dyrbara med
glitter
andra
tummade
mattade
ungefär så ser
jag denna tillvaro verka
och jag kan inte
låta bli att undra
är detta
livsövergivenhet
livsövergivande
stråken
gångarna har
trätt in i jämförande
jämförelser
vilka förmenar många att levs ut
det liv dessa
bar i sina händer
det nystan dessa
spunnit
ser ett barn med
spunnet socker
ett drömmoln
det är en
märklig tillvaro detta
vem klistrar
lapparna
prislapparna
hur kan väsen
vara prislappar
där det talas om
brukare samt vårdare vårdarinnor
det talas om
produktens slutsteg
utvecklingsbarhet
om det är värt
att satsa
eller höja
priset på tjänsterna brukaren behöver
brukare kan vara
barn åldringar eller helt enkelt liv
för se
prislapparna finns över allt
vägar räls
brunnar
vattendrag
skogar ängder
och i allt detta
glöms
liv
livet
liven
det är en
märklig tillvaro
vem säger att
den ene är avskräde och den andre
en läckerbit
är detta
en gourmetisk
tillvaro
eller
är denna
tillvaro helhet
en del tror sig
behöva exponera sig
kameran har
mycket att berätta om en sådan tillvaro
se hela
processen
först hur
motivet stiger fram
kamerans
inställningar med slutare med blixtar och så vidare
se kamerans alla
delar
bilderna är
tagna
förr
framkallades dessa i mörkrum
med vätskor
med rött ljus
med vattenbad
och så vidare
arken hängdes på
tork
slutna rum
vari bilder steg
fram
kanske var det
smärtan vilken skapade kameran
allt kan vara
retuscherat
retuscherad
verklighet
säg
varför
det är sant två
sidor finns av detta retuscherande
somligt
retuscherande är till förskönande av den egna bilden
genom att ta
bort det så kallat ofördelaktiga
det är detta jag
undrar över
den andra sidan
är
retuscherandet
av den ostyriga rörelsen
den ostyriga
rörelsen vilken kan skada dig själv samt andra
där kan jag se
retuscheringens skönhet
låt oss säga att
det skolade sinnet
ej har det
behovet
himlen
det benämns så
himlen
himlar
sfärer
skikt
skiktmåleri
målerisk
verklighet
skönhetsskapande
ljus möter
mörker i kärlek
mörker möter
ljus i kärlek
ej en
tillstymmelse till övertagande
just
kärlek
de vet
dessa vet
och du ser
marken
träd gräs
du ser stenar
djur
insekter
in sikter
du ser
ser
allt kanske inte
är det
det ser ut att
vara
ibland är det
bra att stanna inför det så kallade uppenbara
självklara
allt är inte
själv klart
allt kanske inte
är det
det ser ut att vara
ibland är det
bra att stanna vid det sedda
bliga in i, jag
säger blidstirra in i eller kanske blivstirra
vad kunde jag
göra annat än se mig om
helt uppenbart
var det bara jag här
åter hördes
hur kan du
av alla säga
bara du här
ser du oss
verkligen inte
nu snurrade jag
mig om i flera varv i tanken om
att det slagit
runt
du vet ju att
allt har en stämma
så har vi
stämmor
alla är
vi
stämfolk
så sade stenen
inbäddad i
gräsplymer
nu slog jag upp
ögonen helt
det är väl klart
jag ser er
jag var bara
långt borta i tanken
ja
sade stenen
inbäddad i gräsplymer
vet du
tanken
är en av våra
fränder
det vill säga
den tanken vilken
stjärnorna och
planeterna
närmare bestämt
sfärernas toner
skapar
naturtoner
kallas det visst
harmonier
brukar vi väva
det är lärt att
kasta lasson
om skeenden
lasson
snaror
vilka stryper
flödet
vad är det jag
säger
säger stenen
lasson
snaror
kullkastade
hjärtströmmar
domar
menar jag
inte lasson
snaror
dessa är bra
bilder
snaror
lasson
åter till domar
dömande
bedömande
åsikter
åsiktsregn
om skeenden
domar i första
anblicken utan stannande
har du tillagat
äggstanning
sufflé
omelett
pannkaka
det är sant
ägget har gula och vita
allt kanske inte
är det
det ser ut att
vara
ibland är det
bra att stanna inför det så kallade uppenbara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar