lågan i
ljusskålen
ler i värme
tystnaden är en
vinge
vilken vilar
runt min rygg
tystnaden är en
vinge
fjädrar är
skimrande
i natten
lev i mig
och du skall se
gardinen fläkta
det är
din andra
vinge
delen skapar helhet
lågan i
ljusskålen ler i värme
öppnar stämman
sägandes; visst
är det svårt att släppa alla infall
infallsvinklar
vilka liksom
poppar upp
svärmar in
ser du fältet
med blasten
blad höljer
kolvar
inte motorkolvar
de sådde kornen
i den regnfuktade jorden
de såg plantorna
stiga upp ur markerna
tillbad regnen
solen
månvinden
alla är i
närvarande
plantorna steg
majsfältet
bar skuggor
av vad
av fåglar vilka
kretsade runt
barnen byggde en
skrämmare
en fågelskrämma
vilken mjukt
samtalade med fåglarna
visst är ni
välkomna
smaka med måtta
de vilka sådde
har behov
fåglarna hörde
tankarna
stillnade
infall
infallsvinklar
vilka liksom
poppar upp
svärmar in
det är kanske
popcorn
korn
majskorna
de liknar ju
moln i utslaget tillstånd
korn
majskorn vilka exploderar
ur implosion
hur kan
infallsvinklar
in
falls
vinklar
vinkar
vara hoppande
korn
kanske är de
fyllda med hopp
så har vi åter
hamnat i detta hav av ordröster
det är som
som vore varje
ord en klase vindruvor kanske
eller vinbär
vita röda svarta
varje bär
behöver avsmakas
gossen lämnades
vid floden
de vilka var
hans för äldrar
slöt ögonen
de hörde ej
faran nalkas
levde i total
tilltro till liven
gossen sprang in
i skogen
det höga gräset
dolde gossens färd
räven gav honom
lä
i jordekoja
vargen täckte
ingångens utgång med ormbunksblad
där upphörde
gossens darrande själ
gossen visste ej
mycket om överlevnad
gossen visste
ett och det var lyssnandet
därav räven
därav vargens
därav
ormbunkarnas ankommande närvaro
genom lyssnandet klarade gossen
klarnade levnadens
över
rötter
blad
sträcktes till
dessa bara var
där var gång hungern nalkades
vatten bubblade
upp ur sand var gång gossen törstade
allt detta
skedde och mycket därtill
gossen slöt
orden inom sig
det han sett
det han upplevt
vid floden slöt han inom sig
gossen slöt
orden inom sig
ty gossen hade
sett ords verkan
inte från
gossens för
äldrar
utan från den
vilken dessa tog emot med öppna hjärtan
den skadade
vilken de läkte de yttre såren hos
denne tog
föräldrarnas liv av daga
gossen är nu en lyssnare
en iakttagare
en man kom
en vilsenman med
ett hjärta av guld och detta möte var mening
sakta öppnade
mannen
öppnade gossen
stämorden
så stämde de
tonerna i varandra
sakta somnar
lågan
i de upplysta
rummen
och jag med den
i in
faller
gryningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar