du vackra
nattslända
vilken andas
indigotrådars in i vita
lommen vakar
i nattens sjööga
vidgat ur havets
vida omkrets
kretsen om är
stenar i väktargärning
se huru dessa
väktare håller lågor i händer
händerna är
lyktor sammanförda
upplyser brösts
välvda
bågarna är vita
blomstergirlander
anemoner
stigna
med fingrar
flätade in i varandra
upp ur hav
hör du
vackra
nattslända vilken dansar barfota i skimrande lågors toner
hör du havet
väva
havet är en
vävram
hon den
vackravisa
släpper skytteln
i mjuk rörelse
skyttel
löpare
löper
skeden matar i
silverne skäl
själen vaknar
skeden matar
skölens öppnade kanaler
ögon följer
är det
stenväktare
solv
solvar du trådar
hon ler stilla
är vävramen en
lyra
är trådarna
strängar
är tonerna
havsväv
är tonerna
nattsånger
till hon vilken
dansar i natten
vävramen gavs
hon den vackravisa
hon väver
alltmedan nattsländan
följer stenväktarnas
skimrande lågor
cirkeln
kretsen om är
ett hjul med tusende ekrar
hon den
vackravisa manar danserskans rörelser
hon den
vackravisa väver i natten havets
silvermantel med
skimrandes
anings
purpur
in i
lommen sluter
stämman i det
sjööga
lyfter
gryningens slöjor
sländan
nattsländan
vilar stilla
i hon
den vackravisas
hand
stenarna bär
lågor inom
är nu
just
seglande skepp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar