Ökenvinden
slumrar i händer av stengömslen. Ödlor vakar slumrande. Ödlorna lapar värme,
svalkar fjällen i korn av skuggor, ödlorna dricker svalka genom hud.
Ökenvinden
virvlar upp, yr i en nanosekund, fläktar handens ådror.
Så
är, så är mitt uppvirvlande mening; kärleksakt.
Sol
glöder, tänder svartnad pupill, kolet pulserar svagt, en låga pyr, slocknar,
kryper in.
Så
är, så är mitt uppvaknande mening; kärleksakt.
Lågan,
ökenvinden rör vid tystnaden, mognaden bidar i händer av gömslen, ödlor, agamer
vakar slumrande, lapar värme, svalkar fjällen i korn av skuggor, dricker svalka
genom hud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar