måndag 31 augusti 2009

30 juli

Vaska icke efter guld i uttorkad flodfåra

Sök det rinnande vattnets glittrande klarljus

Kupa dina händer

Drick dess källa

Tag fatet i din hand
fatet, skiva given av smidesfolket

av jords grund

Vaska efter källans guld och du skall finna dess ljus
*

Vandra in i bergets famn
hör klangerna klinga
ljuda

se ådrorna

se deras vassa ögon

vid sannmöte
mjuka
fyllda

knothänder kupas
visar stenar
ädla
visar
ådror

himmelsstjärnor
jordstjärnor

vaska icke guld i uttorkad flodfåra
*
Den uttorkade flodfåran är den tänkta tanken, skelettanken.

se bilden av regnet,
Regnet dansar
i dagars nätter
i nätters dagar
marken andas inte fukt
marken andas vatten
vattnet finner en backe
backen är uppbyggd av lager på lager
ytterst är stenar samt grus
ty leran har runnit undan
*
Det var en gång människor, de levde i varma länder, i varma markers händer
de tog in de gav vidare, vidare utan tankegärning
de var hjärtgärning
andades andades andades

Sneglande blickar började vakna
jämförande vindar viskade
se så mycket de får
andningen upphörde
is började falla
runt

människor, tvåbeningar trebeningar frös
huttrade
i det inre levde djupvilja
slumrande
instängd

godvindar kände
gav bot

människor lärdes;
kläd din vackerkropp med lager på lager på lager
värna om liv
fryser ej mer

Människor hörde vävde tyger
kläddes varma
blev fler och
fler

tungleran veks undan
lermantel är vingar av värmande godhets ljus
*
Leran har runnit undan
Vattnet strömmar
Forsar utför
Fåror bildas
Regnet upphör och nu är där en uttorkad flodfåra

Den gjorda tanken, den tänkta tanken, skelett, mineraltanken lever kortvarigt.

Denna tanke kan icke heller inse vad våra samtal är. Det kan stundtals icke du heller; det gör du. Däremot påverkas du av ord: du skriver intressant, det du säger om, eller skriver om, du har många gånger mer eller mindre sökt banka in i hörande/läsande att du tar emot, att du är ett redskap. Öda icke mer energi till att övertyga dessa om vem eller från var bilderna kommer,
Du vet och det räcker.

Den vilken ständigt söker övertyga dig om att våra samtal är dina egna skrifter känner sig liten inför det han möter.

Lev nu med metallens sköna klanger,
Hör hur de upphettade fräser då de avkyles i källans händer.
*
en liten stor gosse vid min handhans hand omslöt mineller omslöt min hand hansvilken hand var vilkens
vi var i ärvandrade nedför en backe på väg till sjön
rullande stenar
regnet hade rullat nedför backen, jag sade lugnt stilla ser du stenarna har... stenarna har runnit mormorja, stenfloder... vi log så var detkom nedför backen och möttes av sjönser du glitterljusen
*
regnskrud
se huru regnskruden falla ned


liljevit är stjälken

daggdroppars
krona

doftande nektarium

sätts varsamt

runt
på huvud


strömmande lockar
vågors krusning

svall av liv faller

faller

ned
för

rygg


hon bär en slöja given av spindelmor


sakta

vänder hon sitt ansikte till


hon är en kvinna av börd

prästinna av de visa


hennes tidigare blå

drömmars
ögon


stålar smaragdljus


hennes doftande rosenblads läppar

bär rubiners medvetna fasettskimmers rödguld


den liljevita halsens smäckra linje
andas kärlekens lov


regnskruden är en slöja mellan
var och är
är och var


hon är en kvinna av börd

dotter
tjänarinna
prästinna
moder

man av människosläkte äger icke rätt att göra dig illa.

*

Det är väl klart att den vita spindeln vill ha sin vita soldröm med sig
*
Fingerljusblomma

står i äng

ler

vit spindel väver
väver

vit soldröm

beskyddar den med sitt liv
*
Det är väl klart att den vita spindeln vill ha sin vita soldröm med sig
Handduken, badlakanet vajade vind, du såg något vitt.
Du sökte borsta undan den vita kulan, då såg du att det var en vit spindel, denne hade vävt en kokong, ett fäste ville inte lämna sin plats.
Varsamt lossade du spindeln och vävnaden, lade den i gräsets famn.
Det var en vacker talande bild;
En vit spindel
Väver en vit väv
Väver en vit soldröm
Detta är bilden av ljusminnet
Den vita spindeln beskyddar drömmen
Den dödar icke den angripande, den dör hellre än överger drömmens bud.
*
Vattna
Regndroppe vidgas


faller

ut

över



är
mantel

bliver
allt



Regnfågel svävar


sveper om

vingar




renade droppar

vattnar mörkeröga

Inga kommentarer: