Lyckan kommer
lyckan går
Så sa den förälskade med ett skutt
hoppade till nästa
till nästa
insåg vad kärlek
är
då han mötte den
då sann kärlek steg fram
steg upp inför denne
*
Vatten, luft, eld, jord,
Metall
Trä, du undrar varför det inom de östliga visdomarna är fem element; trä är luft.
Vad är väl egentligen mer visdomsfyllt, luften är trä, genom träden; trädfolken talar gudomens ljus, samtalar jord och himmel i fullkomlig harmonisk balans. Vinden; luften är i allt, med allt, över, under, upptäckarvinden har du skrivit om.
Jorden sjunger, elden ger värme, ler kärleks ljus
Träden ropar gives vindstyrka inifrån
Metallen gråter; minns alla våra ord om stjärnstoff
Vattnet stöna, varför gör det detta, stjärnorna vill tindra vattnet vill regna,
Elementen tecknas av människohand ofta schematiskt, hur göra ett schea vav liv, levande strömmar vilka väver i varandra, vi vill säga tt de alla stönar och gråter över alla edra försök att så gripbart, det vill säga era försök att greppa om liv,
Dessa försök är i värme icke tu tal om det,
Dessa skeenden gör ara scheman till
Fångstarmar.
Element, elementen talar
Synes i människovärld tydligt
Jorden, jord runt dina fötter, vatten inom dig, du ser det ej, hör icke dess kluckande sånger, vatten är där, du ser havet, regnet alla vattens vatten, icke källan under jord, du andas dess mättnad.
Luften andas, andas, vingar flyga, träd vaja vind, allt andas rörs vid,
Elden dansar flamma är liv.
Alla synes de tydligt till det yttre, metallen likaså.
Elementen, de synliga har givits mänskliga begrepp, de är djupare inom, är är.
De har givits begreppsbildningar, hur skall ni annars förstå eller leva. Ni skulle bli snurriga uppleva att ni förlorar fotfästet, då ni med full styrka inser deras sannhets väsen.
Se hur svårt det är att förstå att den hårda metallen är stjärnstoff, hur skall ni då kunna ana att ni är dem alla.
Naturligtvis ändras elementens begreppsbildningar i ”olika” länder, alla människor har behov av sina länders, markers gestaltbilder.
*
någon frågade mig, tror du det är santtror du ... nej, det vet jag att det inte är sant
ibland måste bilder vara starka för att de trötta ögonen skall seså har det alltid varit så skall det alltid vara
någon skriver om förödelse, läs orden igen se bakom de ord skrivaren präntat
förödelsen visar innebörden;
skönhet träder fram
Vi tar in bilder, läser dem,
Vad vi ser är beroende av vad vi gör av bilden.
*
När säden mognar synes det ofta människor vandra i fälten
dessa människor plockar vildhavre
människohänder rensar vida fält
sakta vandra de med ränsel vid sida
i rem över axel
det är icke brådska över, i rörelsen
rörelsen är stillhet
Han sådde sin vildhavre in i vinden
frögrodden var vilse
han irrade vilse
en vilseflamma
en vilsefot
gnistrade
blossade upp i förälskelsens gnista
”lätt fånget – lätt förgånget”
så mogna sådden
han ser uppklarnande skyar
ser förälskelsen;
jag är förälskad, gång på gång
söker vida kring
var är den rätta
var är
den
rätta
förälskelsens låga sjunker samman
i besvikelsens vind
han möter sann kärlek
hör sädens ord
så mognar världsordets kärlek
*
I ödmjukhet böjer jag mitt hjärta till en hand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar