blå
blå
är mina drömmande snäckor
havet
sjunger
dessas sånger
han skrev stenarna
slipade till knivblad
fötter färgade
havet
rött
sångerna helar
stenarna
runda
håller fotvalven
blå
blå
är mina drömmars
snäckor
*
jag ser denna låga
ser hur veken tvinnades
tvinnades med mjuka fingrar
sensibla fingerkuddar
ser hur kartorna
skatterna tvinnas in
kartor
sigill
pergamentrullar med röda band
du vet
kartor är färder
kartorna förtäljer icke allt det vilket sker
kartor är
riktmärken
sherpas
vem skrev kartorna
vem tecknade kartorna
en fjäder lades mjukt i hand
hjärtan skrev
ser hur kartornas innebörd strömmar in
så knyts
mjukt veken runt en stav
en vandringsstav
du vet grytan
järngrytan i skogen
den vilken hänger i kedjor hållna av himmelshänder
den vilken står på trenne ben hållna av jordehänder
fråga ej
undra ej varför den
järngrytan har både kedjor samt ben
skriv bara skriv
du har ju både armar och ben
järngrytan har nu smält stearin i sig
eller kanske vax
det doftar honung
ljusgivarna gav
du vet bin
bifolken
vingfolken
du vet du vet att
allt är i denna vax
skogar ängder
växtfolkens gåvor
du vet
du vet
så doppas veken i grytan
du vet grytan
järngrytan i skogen
den vilken hänger i kedjor hållna av himmelshänder
den vilken står på trenne ben hållna av jordehänder
sakta lindas ringarna
lagren
ett till ett
brådskan är ett läkt sår
allt sker lugnt
så är ljuset redo
detta ljus läggs i en hand
din hand
minns allt det vilket är i veken
jag ser detta ljus brinna
ser lågan
ser hur ljuset blir allt mindre
vaxet smälter
jag vet
att det vore fantastiskt att smälta bort
bara upphöra
smälta
bort
var jag här
här var jag ej
en synvilla var jag
jag hoppas innerligt att jag ej slog er alla för hårt
med min smärta med min sorg
sorgen över att jag ej förmår leva det liv jag tvinnade in
i veken
*
fragila tonar
rosenfjärilens
blad
rosens
purpurstämma
i mina ögon
andas
gröna hav
smaragdföljen
sol värmer
bergshud
mina ögon
blanka
i solnedgången
hjärtat mitt
glöder smärta
smed
smid
denne glödtråd
till en brynja
*
blå
blå
är mina drömmars snäckor
stränderna
skimrande
blå
andas tonerna
ur
snäckor
blå
havets gröna mantel
glittrar i solhänder
klipporna
resta
beresta blanka av hav
klipphängens
sträckta händer
bjuder vila till sjöfarare
vingar vita viskar
sejdar
stormarna
stilla
blå
blå är
mina drömmars
snäckor
havet rullar
rullar
sig upp
på stranden
jalusier dras varsamt upp
persienner släpper
skuggränder
in i ljus
stranden
den
blå
molnen seglar
vida albatrosser
havet det gröna
bär skuggor av
seglande
albatrosser
detta gröna djupnar in i
roströda toner
mina drömmar
blå
blå
är mina drömmars snäckor
sveper in mig
i glömskans
hav
kunde jag teckna detta
kunde jag viska detta
skulle det vara
den saga
mina ögon aldrig mött
sagan vilken förverkligar
de välkomnade stegens mjuka gång
kanske
viskar klipporna
färderna de levde med
hur de hissade seglen
hur havet vaggade dem
hur
hur
väktarna
lyfte snäckorna över land
över hav
blåste
de
stillade stormarna
bredde ut vingarna
albatrosser seglar lugn
detta lugn är ögonoasen
däri möter jag min blå dröm
*
stränderna
röda
oxblodsröda
säg varför detta namn
oxar
vänder blicken till
i svarselds
blå
så älskar vi hennes sång
så djupnar
vårt blod
med hennes andning
vi drar plogen
vi lyssnar till
stenarnas
maning
vi öppnar vägen
till
kornets spirande
till brödets
gåva
det detta bröd
är
därav detta
oxblods
röda
stränderna är röda
ty höstens järn föll där in
i de klarblå nätternas stjärnspann
jag hör dem
viska
om kvinnan
hon vilken ej fanns
ej finns
hon upphörde
en gång
för länge sedan
redan innan
hon hörde meningen
kom
stig in
den gången
slöts fängelseporten
det finns fingrar
händer
vilka sträcks
till
i bön
det vet
jag
i lä
av äppelkvistar
strålar din blom
prästkragar
sluter ring
riddarsporrar
skådar in i rosenmolnen
natten doftar
ros
doftar
jasmin
i lä av
äppelkvistar
strålar din blom
du renande
fägring
salve
salvia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar