lördag 4 juli 2015

blå drömmande snäckor





blå
blå

är mina drömmande snäckor


havet
sjunger

dessas sånger


han skrev stenarna
slipade till knivblad

fötter färgade
havet
rött


sångerna helar

stenarna
runda

håller fotvalven


blå
blå

är mina drömmars
snäckor

*


jag ser denna låga
ser hur veken tvinnades
tvinnades med mjuka fingrar
sensibla fingerkuddar

ser hur kartorna
skatterna tvinnas in
kartor
 sigill
pergamentrullar med röda band

du vet
kartor är färder
kartorna förtäljer icke allt det vilket sker
kartor är
riktmärken
sherpas

vem skrev kartorna
vem tecknade kartorna

en fjäder lades mjukt i hand
hjärtan skrev

ser hur kartornas innebörd strömmar in
så knyts
mjukt veken runt en stav
en vandringsstav

du vet grytan
järngrytan i skogen
den vilken hänger i kedjor hållna av himmelshänder
den vilken står på trenne ben hållna av jordehänder

fråga ej
undra ej varför den
järngrytan har både kedjor samt ben
skriv bara skriv
du har ju både armar och ben

järngrytan har nu smält stearin i sig
eller kanske vax
det doftar honung

ljusgivarna gav
du vet bin
bifolken
vingfolken
du vet du vet att
allt är i denna vax
skogar ängder
växtfolkens gåvor
du vet
du vet

så doppas veken i grytan
du vet grytan
järngrytan i skogen
den vilken hänger i kedjor hållna av himmelshänder
den vilken står på trenne ben hållna av jordehänder

sakta lindas ringarna
lagren
ett till ett
brådskan är ett läkt sår
allt sker lugnt
så är ljuset redo
detta ljus läggs i en hand
din hand

minns allt det vilket är i veken

jag ser detta ljus brinna
ser lågan
ser hur ljuset blir allt mindre
vaxet smälter

jag vet
att det vore fantastiskt att smälta bort
bara upphöra
smälta
bort

var jag här
här var jag ej
en synvilla var jag

jag hoppas innerligt att jag ej slog er alla för hårt
med min smärta med min sorg
sorgen över att jag ej förmår leva det liv jag tvinnade in i veken

*

fragila tonar
rosenfjärilens
blad

rosens
purpurstämma

i mina ögon


andas
gröna hav


smaragdföljen


sol värmer
bergshud

mina ögon
blanka


i solnedgången

hjärtat mitt
glöder smärta


smed
smid

denne glödtråd

till en brynja

*

blå
blå

är mina drömmars snäckor
stränderna
skimrande
blå
andas tonerna
ur
snäckor
blå

havets gröna mantel
glittrar i solhänder
klipporna
resta

beresta blanka av hav
klipphängens
sträckta händer
bjuder vila till sjöfarare

vingar vita viskar
sejdar
stormarna
stilla

blå
blå är
mina drömmars
snäckor

havet rullar
rullar
sig upp
på stranden

jalusier dras varsamt upp
persienner släpper
skuggränder
in i ljus

stranden
den
blå

molnen seglar
vida albatrosser

havet det gröna
bär skuggor av
seglande
albatrosser

detta gröna djupnar in i
roströda toner

mina drömmar

blå
blå

är mina drömmars snäckor

sveper in mig
i glömskans
hav

kunde jag teckna detta
kunde jag viska detta
skulle det vara
den saga
mina ögon aldrig mött

sagan vilken förverkligar
de välkomnade stegens mjuka gång

kanske
viskar klipporna
färderna de levde med

hur de hissade seglen
hur havet vaggade dem

hur

hur

väktarna

lyfte snäckorna över land
över hav
blåste
de

stillade stormarna
bredde ut vingarna

albatrosser seglar lugn

detta lugn är ögonoasen
däri möter jag min blå dröm

*

stränderna
röda



oxblodsröda
säg varför detta namn


oxar
vänder blicken till
i svarselds
blå


så älskar vi hennes sång
så djupnar
vårt blod

med hennes andning



vi drar plogen
vi lyssnar till
stenarnas
maning


vi öppnar vägen
till

kornets spirande



till brödets
gåva

det detta bröd
är



därav detta
oxblods
röda



stränderna är röda
ty höstens järn föll där in



i de klarblå nätternas stjärnspann



jag hör dem
viska

om kvinnan

hon vilken ej fanns
ej finns


hon upphörde

en gång
för länge sedan


redan innan
hon hörde meningen
kom
stig in

den gången
slöts fängelseporten


det finns fingrar
händer
vilka sträcks
till

i bön


det vet
jag


i lä
av äppelkvistar



strålar din blom


prästkragar
sluter ring


riddarsporrar
skådar in i rosenmolnen


natten doftar
ros
doftar
jasmin


i lä av
äppelkvistar


strålar din blom


du renande
fägring


salve

salvia

Inga kommentarer: