jag
hör denna fiskmås
undrar
vad fiskmåsen talar
ljudet
kallas skränande
min
upplevelse är att ljuden stöts ut
läggs
i vinden
ett
slags ekolod
vad
säger fågeln, fiskmåsen
kanske
är fiskmåsen en bild av, är ljudet en bild av tanken
tankeskrän
fiskmåsen
tystnar en stund
oändlig
skönhet är denna tystnad
kanske
förtäljer fiskmåsen ljudet det en värld ett liv byggt på enbart tanken är
så
kanske
visdomen
utan bilden av trädgårdsmästaren med endast är
ett
högljutt skrän utan andehjärta
*
ögon kisar
i nattens golv
följer tystnadens gång
nynnar sånger in i
sömnflod
ögon glittrar
i lek
ur golv stiger träd
träd in i dagen med lätta steg
viskar pilarna
vilka hör bäcken
källan porla
in under stugans lagda golv
kan du höra tystnaden tassa in
höra tystnaden röra vid golven
väcka golvens stämmor
ögon vilka öppnas
kvistögon
vilka så länge varit slutna
slutna om
i längtan till ljuden de hört
ljuden vilka så varsamt väckte rörelsen i dem
dem de var
ögonen så länge slutna vilka gång på gång
gång efter annan upplevt
hur rötterna spriddes ut
vandrade ut i cirkeln
vi var krumma en del
böjda en del
en del raka späda
en del med böljande hår
våra hjärtan
våra hjärtan förenade
våra kroppar
stammarna vilka bar grenar
händer
ögon så länge slutna
andas tjallbar
andas granar
andas
pinjelundar
andas
andas
ögon så länge slutna
vilka rörde vid himlarnas
enhet med
jordehimlar
himlahimlar
dessa ögon kisar samt hör
skogarna samlas runt det dessa nu är
vi bär era steg
vi bär grunden
ser du tystnaden lyfta mattorna
täcken vilka höljer golvens sömn
hör du hur plankorna knarrar
ungefär så
hörs leder knarra
leder icke vandrade
täckta med grönska
fötter ovana vid vandring
stig in
stig på
var välkommen
ungefär så
hörs leder knaka då dessa sträcks
sträcks ur sömn
ser du hur lakanen
böljar i vind
vita vingar
vita ark
doftar rent
fräscht
folken vaknar
leder knakar
solen
vinden
torkar
morgonronnan ur lärften
de vaknade
intager frukost på trappan
sakta vidgas synen
frigör lakanen
lärften sträcker dem
knakar gör de ej
golven knakar
så viker de lärften
lakanen
tvådelad vikning
tredelad
fyrdelad
manglar de lakanen
manglar gör de ej
de stryker dem med järnet
järnet de värmt på glödbädden
så bäddar de sängen
med rena vita
nystrukna lakan
natten anträder färden
hör du tystnaden tassa
hus har många ljud
ljud vilka är
fascinerande att lyssna till
det vill säga
om du kan förmå dig
att släppa allt det där du tror dig veta
tag detta med mattor till exempel
vem kunde väl tro att dessa är täcken
allt har ljud
åter når vi fram till barnets fråga;
varför heter det så
vi så kallade vuxna
borde kanske oftare leva med
den frågan
just för att röra om i tankegrytan
trädfolken
särar fingrar
månmoder spänner silvertrådar
väver med saffransguld
slöjan
den skira sjalen
lägger hon runt kvinnans axlar
den sjalens inslag
viskar orden du ej vågar höra
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar