erkänd

Snål, nej jag är inte snål, det är mer en fråga om annat;

Ser du, jag häller detta vatten i detta glas,

ser du hur bubblor, syre kläder glaset insida, vattnet i glaset är fräscht kallt rent,

det finns inte en hand vilken lyfter glaset till munnen,

inte en mun vars läppar säras för att dricka vattnet.

Glaset med vatten släcks, bubblorna, syret löses upp, dunstar, vattnet rörs inte, snart

i stiltje är detta vatten fyllt med ledsenhet, sorgen lindar tröst runt glaset.

Får detta glas stå kvar kommer vattnet att dunsta,

innan det sker blir insidan av glaset slemmigt,

kanske bildas det kristaller av vattnet, troligen inte,

en dag står där ett grått så kallat smutsgrått glas.

Exakt detta skeende kan ses i allt, exakt detta skeende kan du uppleva i dig själv.

Det är det vilket sker när du häller upp, ställer fram, bjuder in samt inte tas emot.

I allt sker detta skeende och det är inte underligt eller fult att vilja bli erkänd.

Bedjande, bedjande blick, tyck om mig, tyck om mig; se mig i den jag är, vägarna är så långa mina böner så slitna, skammen har blivit min ersättare. Jag sitter på bänken – vad heter det – utbytarbänken – ser lagen spela, väntar på min möjlighet; skall jag få delta, jag har övat länge matchen sluter jag rinner in i skuggan.

En hängmatta, den skulle jag vilja ligga i, jag försöker, försöker, ramlar ur; det är det där med balansen jag ville verkligen uppfylla din längtan, din längtan till lekar säger jag till barnet; ser du att molnen flätar en matta av pärlemortrådar, träden håller en hängmatta given av moln däri vaggas jag vaggas du in i stillhet., ur den vita öknen lyfter en häger rör vid sandens vita vågor, kristallblad andas rymd., vart är dessa stigar komna, lagda i en sockerskål slipad av glas, blåsaren andades prismaljus däri, stigar smälter i soldanings källa, rad till rad, bok till bok ordhus hållna av hjärtas stämma reser inte hinder håller dörrar öppna vredet är ditt hjärtas sigill, skogshjordar lapar solfläckar i krönet rinnandes in i ängshänder, torv med gyllenstänk värmer åsens veckade pannor, skogsfolk viskar värnad.