Nordanvinden
Rullar det blå istäcket över havet
Ljuset är däri
…
Minns du ansiktena i isen uppe vid fjällsjön
När vi nu vandrar i den nya tiden i vindarna, i doften av det som var, är det viktigt att se det vindarna vet,
De andas in, de tar ett steg tillbaka och sveper om dåtiden och för den in i framtiden,
Detta kan också sägas med orden; då vi nu vandrar i den nya dagen i stjärnregnet av det förgångna är det viktigt att ta ett steg tillbaka och andas in stjärnregnet och lyssna till dess steg, dess frösådd.
För länge sedan skrev du, ”är det inte tid att låta täckelsen fara”, det är tid att låta täckelsen fara, att låta tanken fara fri, du skrev senast igår: ”människan har mycket att lära av måsarnas vingar”.
Så är det Måsarna är ett med vinden, Fåglarna är ett med luftströmmen, de rör vingarna, är ”stilla” följer med vindarna. Det seende ögat kommer att uppmärksamma att de liksom följer bakåt, de ser bakåt och framåt och är närvarande i nuet. Om de inte var totalt närvarande skulle de falla.
Falla ned i ”djupet” för att åter finna vingfästet.
Det seende ögat kommer också att se att de inte söker sträva mot vinden, de lägger sig i vinden och vinden bär dem, de tillåter vinden att bära.
Skulle de bära all den tankekapacitet vilken likt hagelskurar hindrar er från sant liv skulle de också falla ned på grund av tyngden, tankens tyngd då den är tvingad att bära det liv vilket är buret av hjärtats händer.
Tankarna surrar likt ilskna bisvärmar i er, ilskna bin har orsak att vara ilskna, de har blivit störda. Tankarna är ilskna bisvärmar ty de störs hela tiden ifrån svävandets rörelse, Måsarna, Fåglarnas vingrörelser, tro inte för en sekund att de svävar planlöst, flummandes irrar omkring. Om så vore fallet skulle ingenting ha blivit i begynnelsen till det, det är. Bina surrar ilsket och då angriper de, de sticks och det blir en överdosering av det annars läkande bigiftet. Bigiftet är bra till mångahanda ting i kunnande händer. Bland annat till reumatiska sjukdomar, förstelnade leder.
Tanken är en slags förstelnad led då den tvingas att bära gärningen, tvingas att vara hjärtats ställföreträdare.
När vi nu vandrar i den nya tiden i förgången tid är det viktigt att vara totalt och fyllt medveten om det faktum att änglarna, allt liv är inom,
känn varje smekning av ängelns händer
Tag emot den ty den är inte om er eller utanför den är inom.
Är det inte dags att låta täckelsen falla?
Är det inte dags att låta löven falla?
Är det inte dags att möta varandra
Nakna
I Inre Ljus.
Träden bär modet att släppa löven, de står nakna och ohöljda, de visar det yttre naket och dansar i det inre, i det inre ljusets ljus, de upplyfter värmen inom sig ur Moderns händer, ur Hjärtats händer.
Vandra i den nya tiden, vandra i den nya sången, den är inte ny den är ursprungens utslagna blomma,
Allt nytt är förändring,
Det finns inga förändringens vindar vilka blåser stadigt framåt eller kämpar framåt för att utplåna alla så kallade hinder,
Inte ens havet strömmar åt ett håll, det är en cirklande vågrörelse, vågen dyker ned i djupet och lyfter upp för att ljuset skall hinna med och inte utsläckas.
Barnet tar ett steg framåt och ett steg bakåt eller mera riktigt, Barnet tar två steg framåt och ett bak.
Det är förändringens vindar, de förändringens vindar vilka bara blåser av sig själva, de är kastvindar eller rundgång.
De leder till en så kallad förändring men egentligen leder den in i samma färgkopp.
De förändringens vindar vilka viner fram, leder inte till förändring utan snarare till ändring för att passa in i det egna mönstret.
Förändring är vaknat medvetande och det sker endast genom det du skrev igår:
Storm
Molnen
Greppar
Seglar
Stilla
Rullar det blå istäcket över havet
Ljuset är däri
…
Minns du ansiktena i isen uppe vid fjällsjön
När vi nu vandrar i den nya tiden i vindarna, i doften av det som var, är det viktigt att se det vindarna vet,
De andas in, de tar ett steg tillbaka och sveper om dåtiden och för den in i framtiden,
Detta kan också sägas med orden; då vi nu vandrar i den nya dagen i stjärnregnet av det förgångna är det viktigt att ta ett steg tillbaka och andas in stjärnregnet och lyssna till dess steg, dess frösådd.
För länge sedan skrev du, ”är det inte tid att låta täckelsen fara”, det är tid att låta täckelsen fara, att låta tanken fara fri, du skrev senast igår: ”människan har mycket att lära av måsarnas vingar”.
Så är det Måsarna är ett med vinden, Fåglarna är ett med luftströmmen, de rör vingarna, är ”stilla” följer med vindarna. Det seende ögat kommer att uppmärksamma att de liksom följer bakåt, de ser bakåt och framåt och är närvarande i nuet. Om de inte var totalt närvarande skulle de falla.
Falla ned i ”djupet” för att åter finna vingfästet.
Det seende ögat kommer också att se att de inte söker sträva mot vinden, de lägger sig i vinden och vinden bär dem, de tillåter vinden att bära.
Skulle de bära all den tankekapacitet vilken likt hagelskurar hindrar er från sant liv skulle de också falla ned på grund av tyngden, tankens tyngd då den är tvingad att bära det liv vilket är buret av hjärtats händer.
Tankarna surrar likt ilskna bisvärmar i er, ilskna bin har orsak att vara ilskna, de har blivit störda. Tankarna är ilskna bisvärmar ty de störs hela tiden ifrån svävandets rörelse, Måsarna, Fåglarnas vingrörelser, tro inte för en sekund att de svävar planlöst, flummandes irrar omkring. Om så vore fallet skulle ingenting ha blivit i begynnelsen till det, det är. Bina surrar ilsket och då angriper de, de sticks och det blir en överdosering av det annars läkande bigiftet. Bigiftet är bra till mångahanda ting i kunnande händer. Bland annat till reumatiska sjukdomar, förstelnade leder.
Tanken är en slags förstelnad led då den tvingas att bära gärningen, tvingas att vara hjärtats ställföreträdare.
När vi nu vandrar i den nya tiden i förgången tid är det viktigt att vara totalt och fyllt medveten om det faktum att änglarna, allt liv är inom,
känn varje smekning av ängelns händer
Tag emot den ty den är inte om er eller utanför den är inom.
Är det inte dags att låta täckelsen falla?
Är det inte dags att låta löven falla?
Är det inte dags att möta varandra
Nakna
I Inre Ljus.
Träden bär modet att släppa löven, de står nakna och ohöljda, de visar det yttre naket och dansar i det inre, i det inre ljusets ljus, de upplyfter värmen inom sig ur Moderns händer, ur Hjärtats händer.
Vandra i den nya tiden, vandra i den nya sången, den är inte ny den är ursprungens utslagna blomma,
Allt nytt är förändring,
Det finns inga förändringens vindar vilka blåser stadigt framåt eller kämpar framåt för att utplåna alla så kallade hinder,
Inte ens havet strömmar åt ett håll, det är en cirklande vågrörelse, vågen dyker ned i djupet och lyfter upp för att ljuset skall hinna med och inte utsläckas.
Barnet tar ett steg framåt och ett steg bakåt eller mera riktigt, Barnet tar två steg framåt och ett bak.
Det är förändringens vindar, de förändringens vindar vilka bara blåser av sig själva, de är kastvindar eller rundgång.
De leder till en så kallad förändring men egentligen leder den in i samma färgkopp.
De förändringens vindar vilka viner fram, leder inte till förändring utan snarare till ändring för att passa in i det egna mönstret.
Förändring är vaknat medvetande och det sker endast genom det du skrev igår:
Storm
Molnen
Greppar
Seglar
Stilla
Täckelsen,
Se vindarna lyfta alla beslöjade blickars slöjor,
De lyfter den stora slöjan av hennes kropp och öppnar hjärtats väg.
Ja, minns du hur du satt där, högt upp i nordlandet, på isen vilken lagt sig över sjön.
Du såg in i isen och såg ansikten, en del fyllda med sorg,
Du lyfte blicken mot de höga furorna och såg ansikten i snön, en del fyllda med sorg,
Du lyfte blicken och såg ansikten i bergen, en del fyllda med sorg.
Överallt har lager på lager lagts av sorgsna ansikten.
Sorgsna tankar, besvikelsens sår,
Ansikte på ansikte, mask på mask, dödsmasker på grund av insomnandet,
Den nya tiden är ett in somnande i bemärkelsen att det är den vilande tanken, tro nu inte att detta är att inte tänka, så är inte fallet, det är att medvetet inse att ingenting är utom, att allt är ett och därmed är detta in somnande – detta tänkandet att ingå uppstiga i den gudomliga tanken.
Så – känn ängelns smekning inom och låt händerna smeka ansiktena, dödsmaskernas förvridna anleten skall stiga upp med ljus i det inre.
Sorgens vinge har omslutit sorgen och nu lyfter de sorgen upp i ljus i Kärlek.
Den Gudomliga Tanken är Fri och den är Kärlek.
Hur kan kärlek bli kärleks sorg
Det sker då de outsagda orden ligger stilla i vindens händer
Hur kan kärlek bli kärleks sorg
Kärleken
den största gåvan
Given av universums händer,
Böljande liv,
Böljande livstrådar,
I universum böljar oceaner av kärlekens trådar
vinden har stannat upp ty den känner den enes tvekan eller rädsla.
Vinden vet sannheten, evighetens puls, därför behåller den de sanna orden i väntan på att få fylla den räddes mun med dem.
Intill den dagen är kärleken en sorg för den vilken tog emot i tillit utan att göra hinder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar