obskyra drömmar

I universum sjunger leende klanger, de söker det heliga hjärtat,Den enda fasta punkten är hjärtat,Jag vill inte ha obskyra drömmar.– Du måste ha dessa drömmar för att bli ren.Du måste se och känna ormarna ringla uppför trädet,du springer i panik med bara fötter, håret fladdrar, din vita klänning är söndertrasad,stormvindarna blåser, det åskar och blixtrar, inte ur regnmoln. Regnet är i annalkande men uteblir.Du är rädd för att tappa något,Det är viktigt för dig att inte tappa ormarna,Dels för deras egen skull,Men även för markens skull,Skuld,din mun är öppen i fryst skrik, ögonen är vidgade i stel fasa, du vänder dig hela tiden om,Du bär ormar i dina händer,Ormarna är ormar och samtidigt blomstänglar,Du ser ädla stenar, blommornas kronors färger.Du måste se din lejongula kraft.Du ser fasan bakom dig.Fasan ligger bakom dig, du behöver inte fly, du mästrar ormarna, de lyssnar till dig nu,Du måste SE din kraft.Se ormarna ringla sig uppför och nedför trädet därför att du säger så.Ormarna blir barken och de blir grenarna och grenfingrarna.Deras ögon blickar ut i världen bortom horisonten.Livets träd talar.Livets träd lever,Armarna bär visdom, är helande,Genom deras tämjda kraft strömmar livet i harmoni.Räds inte dotter, det du tappat för vi åter till dig,Orden är nu i dig.Det finns en fast punkt i varat, den punkten är hjärtats kraft,Inse detta,Allt är förberett mellan hjärtanas strömmar, Hjärtana är de fasta punkterna, livet strömmar, energierna strömmar av sig självt mellan och sammanför, detta tillstånd är åter bilden av att andas.Andningen strömmar mellan de hjärtan vilka behövs för varandra i helheten.Där hjärtat lever samlas livets ljus runt, detta är den himmelska balsalen.Se den enkla bilden av en stjärna; en ljuskropp med strålar.Ljuskroppen är hjärtat, är hjärtsolen,Hjärtsolen med sina solar/solstrålar, när detta nu sker strömmar dessa väsen in och ut av sig självt i ljusandning och omger det kalla,De eftersträvar värme.Att värma ljusstrålarna är även idéerna i inspirationens idéfulländan. Skapelsen är alla idéers närvarande i välkomstgesten. Allt väver i varandra utan hinder utan aggression, passion eller, eller - det är den stilla urvisdomen.Det är att vara i. Det är att vara allom närvarande. Häri lever den fullständiga själv och världskännedomen –Allt är, därigenom blir väsendet menat.