stammar

Ur stammarna stiger de
De bär stavar i händerna
Djurben
är fästade vid stavarna
Ur deras strupar
Viner sånger
Fötterna stampar runt
Stadfäster ringen
Lagd av kvinnornas händer
Innanför dansar
Kvinnorna
Fjädrarna sjunger
Ringens eld stiger fram
Strålar
Strålar ut
Strömmar
Strömmar in
Pulserar
Örnen
Svävar över
Örnens vingar rör luften
Ögonen skådar
Vakar över liv

Ur stammarna,
I höstens tid är träden avklädda, lyfter händerna till böneskålar,
Varje hand är en öppnad skål fylld med böner, de tar emot bönerna och de lyfter bönerna upp i Solfamnen.
De känner bönerna strömma genom rötterna, stammarna är förbindelsen mellan, föreningen mellan mannen och kvinnan, de är livets pelare, fågeln kan inte flyga med en vinge, fågeln behöver två vingar för att flyga, vingbalans.
Skymningsmörkret omger träden, silhuetterna står där i krets, det är spiraler överallt, kretsar ringar, kedjor fyllda med liv, livscirklar.
Det är inte så att intrycket av träden blir svagare eller mindre i skymningen, de framträder starkare, deras sannhet stiger fram i det avklädda ljuset.
Detta är indigomantelns vingar, de sveper runt träden.
Konungar och Drottningar.
Nu sker något, stammarna öppnar sig och hon stiger ut,
Mannen öppnar sin mantel och hans gemål träder ut eller in, beroende av de bilder vilka väcks i själen.
Kvinnorna strömmar mellan, runt träden, slöjorna, dimslöjorna smeker träden med kvinnans kärleks värme, träden fylls med liv, denna dimma är inte tjocka och den döljer inte, denna dimma lyfter upp öppnar bönen, öppnar mannens stavar till helande stavar, ljusstavar, de är ”omslingrade” av den kvinnliga värmen.
…
I ringens krets står hyddan,
Stavarna korsar varandra
Huden är spänd runt
Tecknen målas med själens penslar
I hyddans mitt brinner elden
I ringen dansar männen
Runt kvinnorna
Ljus
Värme
Förenade
I kärlek
Trummorna
Dånar
De bär stavar i händerna
Djurben
är fästade vid stavarna
Ur deras strupar
Viner sånger
Fötterna stampar runt
Stadfäster ringen
Lagd av kvinnohänder
Innanför dansar
Kvinnorna
Fjädrarna sjunger
Ringens eld stiger fram
Strålar
Strålar ut
Strömmar
Strömmar in
Pulserar
Örnen
Svävar över
Örnens vingar rör luften
Ögonen skådar
Vakar över liv
Modern ler
…

De tre
vakar över trädens stammar
I öster väster söder och norr

I gryningsljuset
lyfter de händernas skålar
De första strålarna faller däri

de vattnar stammarnas rötter
med Solens ljus

de smeker marken med fötternas valv
Moderns värme strömmar däri
De tre
Vakar över trädens stammar

I öster väster söder och norr
strömmar deras kärlek runt

smälter kylan
vattnar
jorden