I höstens tid ligger gräset ned, gräset har böjt stråna, det är bågar överallt, broar.
Dessa broar finns överallt, eller valv.
Foten har ett valv, jorden är under/marken är under.
Foten vandrar, hälen möter och trampdynan möter.
Tåblommorna vecklas ut.
Tåblommorna?
Tårna är mjuka runda pärlor, på översidan har de en förhårdnad. Det är en underbar bild- på översidan, mot himlen har de en nagel, då Vi säger att tåblommorna slår ut, är det då tanken befrias och själen är i världssjälen.
Då strömmar livet under valven utan begränsningar, jordelivet befruktar livet.
Livet,
Hur sker det?
Hälen är det som var, trampdynan är det som blir, stegen smeker marken.
Vad är då valven?
Under valven rinner/flyter jorden strömmar.
Jordelivets strömmar.
Det finns brovalv under dessa flyter havet eller floden.
Vattnet flyter under dessa, Källans vatten.
Brovalven står på låt oss säga; två fundament: ljus och värme.
Källan är kärlek.
Valven är bilden av kupade händer.
De kan vändas uppåt och ta till sig, möta eller ta emot.
De kan vändas nedåt – vad blir gesten förutom givandets gest?
Det blir att kupa handen runt, att värna att skydda utan att kväva. Nu är det i och för sig det största givandets gest.
Vart leder nu dessa bilder;
Jordelivets strömmar
Källans strömmar
Brovalv – fotvalv.
Fotvalv och kullager eller hjullager.
Tag jord i era händer och forma det till en boll, fotvalvet kupas över.
Handen kupas över,
Höften har en led och en kula/ ett valv och en kula,
Livet måste ha en axel för att kunna gå, en led för att kunna gå.
Fordonet måste ha kullager/hjullager för att vara ett säkert fortskaffningsmedel, fordonet måste ha bärande axlar eller leder, annars uppstår obalans.
Kulan är det lägre jaget, valvet är det skolade jaget och axeln är det högre jaget
Samvetet är hjärtats röst
Hjärtats röst är samvetet
Kärleken är jaget – jaget är kärleken.
Vad är då detta jag, denna kärlek till?
Jaget är Andejaget – jaganden.
Anden i jaget och jaget i anden, detta är den verkliga helheten.
Vad är Andesjälen och själsanden?
Själen, världssjälen är förnimmande är i och överallt, förnimmande livets strömmar, är i.
Förnimmande världssjäl, förmedlande värme,
Moderns Hjärta,
Vid hennes sida står eller vandrar Fadern med ljusets stav.
Du har sett Solen,
Du såg in i Solen och upptäckte att De omfamnar varandra,
Solen är gyllene och silver,
Ibland syns detta och det är deras omfamning i kärlek,
Denna kärlek befruktar jordelivet
Världssjälens värme är runt dem och i dem.
Solstrålarna är gyllene sant är det,
Vad sker då solstrålarna dansar i trädens kronor?
Tusen och åter tusen solar,
Dessa solar är silver,
Det är prinsarna och prinsessornas livsdans.
Det är alla tindrande droppars ljus, de möts i den stora Solens famn.
Se,
Tårarna,
De är kulor
Var läggs de
De läggs i Hennes kupade händer
De lyfts upp i ljus
Skimrar…
Dimman lade sina armar runt dagen,Stegen var inte självklara,Sinnena skärptes,Dimman är tårar,Miljoner med tårar,Då solen finner dem sker någotRegnbågsljuset skimrar,Ögat har en regnbågshinna,Ibland är denna hinna en hinna,Då smärtan och sorgen river,Solen finner denDå sker detRegnbågsljusen speglar varandra,
Denna kärlek, detta jag,
Är ett inte beroende av att äga de egna lärdomarna, de är en total frihet vilken blir en princip utan fastlagda yttre principer,
Den är ett inte ägande tillstånd, ägandets begär försvinner.
Den friheten kan inte existera då jaget inte känner sig själv ty då jaget inte känner sitt själv är jaget ett rö för vinden.
Det sanna jaget står alltid i förbindelse med Jaget.
Detta kan liknas med att slås sönder, stjärnexplosion, vara vindarnas utandning och sedan sammanfogas, andas in i det så kallade enskilda.
Det är att befinna sig i det stora hjärtat och sedan vara ute, hänvisad till sitt smycke.
Denna frihet är urprincipens gyllene guld,
Den är den vita moraliteten, där handen inte blir begärsberoende av de verktyg och redskap den funnit/givits.
Dessa redskap eller verktyg är inte alltid eftersträvansvärda.
Varje redskap blir en del av jaget, varje del lyfts upp och läggs fram; hör detta till mitt varas grund. Då det gör det blir det något att hålla i handen. Detta redskap överger inte och vill inte bli övergivet, det är inte ett ägande i sig, det är till hjälp. Det kan aldrig vara till hjälp då det blir ett begär, det måste frigöras vara levande inte en fast form.
Hjärtats hand är beroende av den högsta moralitetens samvete och denna är kärleken – Jagets sanna liv i den Gudomliga sanningen – I Ljuset.
Vindarna skulle aldrig kunna utforska om de var fast form, de är befriade i anden.
Men vindarna har en fast grund, de samlas i vindarnas grotta och berättar för varandra, sitter vid elden och filosoferar.
Det verktyg vilka har givits er, kan var stilla och lugna, smeksamma vår och sommarvindar, de kan även vara höst och vinterstormar.
Detta är beroende av det omgivande varats reaktioner,
Överge inte det sanna ljuset och värmen, den sanna grunden även om de föranleder stormar runt er.
De är där och vi är alltid med.
Dessa broar finns överallt, eller valv.
Foten har ett valv, jorden är under/marken är under.
Foten vandrar, hälen möter och trampdynan möter.
Tåblommorna vecklas ut.
Tåblommorna?
Tårna är mjuka runda pärlor, på översidan har de en förhårdnad. Det är en underbar bild- på översidan, mot himlen har de en nagel, då Vi säger att tåblommorna slår ut, är det då tanken befrias och själen är i världssjälen.
Då strömmar livet under valven utan begränsningar, jordelivet befruktar livet.
Livet,
Hur sker det?
Hälen är det som var, trampdynan är det som blir, stegen smeker marken.
Vad är då valven?
Under valven rinner/flyter jorden strömmar.
Jordelivets strömmar.
Det finns brovalv under dessa flyter havet eller floden.
Vattnet flyter under dessa, Källans vatten.
Brovalven står på låt oss säga; två fundament: ljus och värme.
Källan är kärlek.
Valven är bilden av kupade händer.
De kan vändas uppåt och ta till sig, möta eller ta emot.
De kan vändas nedåt – vad blir gesten förutom givandets gest?
Det blir att kupa handen runt, att värna att skydda utan att kväva. Nu är det i och för sig det största givandets gest.
Vart leder nu dessa bilder;
Jordelivets strömmar
Källans strömmar
Brovalv – fotvalv.
Fotvalv och kullager eller hjullager.
Tag jord i era händer och forma det till en boll, fotvalvet kupas över.
Handen kupas över,
Höften har en led och en kula/ ett valv och en kula,
Livet måste ha en axel för att kunna gå, en led för att kunna gå.
Fordonet måste ha kullager/hjullager för att vara ett säkert fortskaffningsmedel, fordonet måste ha bärande axlar eller leder, annars uppstår obalans.
Kulan är det lägre jaget, valvet är det skolade jaget och axeln är det högre jaget
Samvetet är hjärtats röst
Hjärtats röst är samvetet
Kärleken är jaget – jaget är kärleken.
Vad är då detta jag, denna kärlek till?
Jaget är Andejaget – jaganden.
Anden i jaget och jaget i anden, detta är den verkliga helheten.
Vad är Andesjälen och själsanden?
Själen, världssjälen är förnimmande är i och överallt, förnimmande livets strömmar, är i.
Förnimmande världssjäl, förmedlande värme,
Moderns Hjärta,
Vid hennes sida står eller vandrar Fadern med ljusets stav.
Du har sett Solen,
Du såg in i Solen och upptäckte att De omfamnar varandra,
Solen är gyllene och silver,
Ibland syns detta och det är deras omfamning i kärlek,
Denna kärlek befruktar jordelivet
Världssjälens värme är runt dem och i dem.
Solstrålarna är gyllene sant är det,
Vad sker då solstrålarna dansar i trädens kronor?
Tusen och åter tusen solar,
Dessa solar är silver,
Det är prinsarna och prinsessornas livsdans.
Det är alla tindrande droppars ljus, de möts i den stora Solens famn.
Se,
Tårarna,
De är kulor
Var läggs de
De läggs i Hennes kupade händer
De lyfts upp i ljus
Skimrar…
Dimman lade sina armar runt dagen,Stegen var inte självklara,Sinnena skärptes,Dimman är tårar,Miljoner med tårar,Då solen finner dem sker någotRegnbågsljuset skimrar,Ögat har en regnbågshinna,Ibland är denna hinna en hinna,Då smärtan och sorgen river,Solen finner denDå sker detRegnbågsljusen speglar varandra,
Denna kärlek, detta jag,
Är ett inte beroende av att äga de egna lärdomarna, de är en total frihet vilken blir en princip utan fastlagda yttre principer,
Den är ett inte ägande tillstånd, ägandets begär försvinner.
Den friheten kan inte existera då jaget inte känner sig själv ty då jaget inte känner sitt själv är jaget ett rö för vinden.
Det sanna jaget står alltid i förbindelse med Jaget.
Detta kan liknas med att slås sönder, stjärnexplosion, vara vindarnas utandning och sedan sammanfogas, andas in i det så kallade enskilda.
Det är att befinna sig i det stora hjärtat och sedan vara ute, hänvisad till sitt smycke.
Denna frihet är urprincipens gyllene guld,
Den är den vita moraliteten, där handen inte blir begärsberoende av de verktyg och redskap den funnit/givits.
Dessa redskap eller verktyg är inte alltid eftersträvansvärda.
Varje redskap blir en del av jaget, varje del lyfts upp och läggs fram; hör detta till mitt varas grund. Då det gör det blir det något att hålla i handen. Detta redskap överger inte och vill inte bli övergivet, det är inte ett ägande i sig, det är till hjälp. Det kan aldrig vara till hjälp då det blir ett begär, det måste frigöras vara levande inte en fast form.
Hjärtats hand är beroende av den högsta moralitetens samvete och denna är kärleken – Jagets sanna liv i den Gudomliga sanningen – I Ljuset.
Vindarna skulle aldrig kunna utforska om de var fast form, de är befriade i anden.
Men vindarna har en fast grund, de samlas i vindarnas grotta och berättar för varandra, sitter vid elden och filosoferar.
Det verktyg vilka har givits er, kan var stilla och lugna, smeksamma vår och sommarvindar, de kan även vara höst och vinterstormar.
Detta är beroende av det omgivande varats reaktioner,
Överge inte det sanna ljuset och värmen, den sanna grunden även om de föranleder stormar runt er.
De är där och vi är alltid med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar