vandrade in i ett själslandskap,Där himlens blommor doftar, där stjärnorna sträcker fram händernaSilverne strängarI nattens väna famn hoppar jag med lätta glädjens föttermed djupa glädjens fötterStjärnklanger lyfts in i molnhänderna
Himmel och jord är inte åtskilda, det vilket skiljer dem åt är den mänskliga tanken,
Den ger tyngande tyngd åt bilderna runt er, själens landskap är inom er och utom er, utom er är själens landskap hjärtats penslar, hur skall de kunna måla med tankens händer.
Himlens blommor doftar, ty du kan lyfta blicken och vet att du bara kan se, de skadar dig inte de slår inte bort dina händer.
Du känner dig trygg med dem, så har du alltid gjort och det är inget märkligt med det, du känner ditt hem.
Doften av dessa blommor faller ned, pudras över huden och in i ögonen, det pudras över dig likt pudersnö.
Var gång det sker blir kläderna tvagade.
Dina tårar faller, själen är fylld med sorg och blommorna pudrar doften av liv över dig.
Händerna lyfts, fingrarna känner själens strängar,
Nu spelar hjärtats fingrar själsmusik,
Klangerna vibrerar inte på enskilda punkter, de vibrerar leder silver och guldljus in i själarna, flödesklanger,
Källans vatten flödar
Smeker stock och sten
Upp stiger lätta
Trippande fötter
Stjärnögonen ler
Munnarna doftar
Nyponrosens spröda dagg
Minns blomningens tid
Kjolar sveper runt solstrålens ljus
Lätta trippande fötter dansar uppför gräsets strå
I nattens händer sjunger de stjärnstråleljus in i hjärtats händer
Nu spelar hjärtats fingrar själsmusik
Där i nattens famn slumrar barnet i ro, den tänkta tanken suddas ut,
Själen stiger upp ur bädden och dansar in i andens land med lätta fötter,
Fågeln svävar fri,
Hon vaknar i gryningens ljus,
Ser solljuset lyfta fjädern in i handen.
Det är verkligen så att stjärnklangerna lyfts in i molnens händer, de är daggens droppar, regnets droppar, havets droppar, tårarna, alla droppars droppar,
Jordens hav – himlens hav,
Droppljus
Stjärnljus,
Himmel och jord är inte åtskilda, det vilket skiljer dem åt är den mänskliga tanken
Himmel och jord är inte åtskilda, det vilket skiljer dem åt är den mänskliga tanken,
Den ger tyngande tyngd åt bilderna runt er, själens landskap är inom er och utom er, utom er är själens landskap hjärtats penslar, hur skall de kunna måla med tankens händer.
Himlens blommor doftar, ty du kan lyfta blicken och vet att du bara kan se, de skadar dig inte de slår inte bort dina händer.
Du känner dig trygg med dem, så har du alltid gjort och det är inget märkligt med det, du känner ditt hem.
Doften av dessa blommor faller ned, pudras över huden och in i ögonen, det pudras över dig likt pudersnö.
Var gång det sker blir kläderna tvagade.
Dina tårar faller, själen är fylld med sorg och blommorna pudrar doften av liv över dig.
Händerna lyfts, fingrarna känner själens strängar,
Nu spelar hjärtats fingrar själsmusik,
Klangerna vibrerar inte på enskilda punkter, de vibrerar leder silver och guldljus in i själarna, flödesklanger,
Källans vatten flödar
Smeker stock och sten
Upp stiger lätta
Trippande fötter
Stjärnögonen ler
Munnarna doftar
Nyponrosens spröda dagg
Minns blomningens tid
Kjolar sveper runt solstrålens ljus
Lätta trippande fötter dansar uppför gräsets strå
I nattens händer sjunger de stjärnstråleljus in i hjärtats händer
Nu spelar hjärtats fingrar själsmusik
Där i nattens famn slumrar barnet i ro, den tänkta tanken suddas ut,
Själen stiger upp ur bädden och dansar in i andens land med lätta fötter,
Fågeln svävar fri,
Hon vaknar i gryningens ljus,
Ser solljuset lyfta fjädern in i handen.
Det är verkligen så att stjärnklangerna lyfts in i molnens händer, de är daggens droppar, regnets droppar, havets droppar, tårarna, alla droppars droppar,
Jordens hav – himlens hav,
Droppljus
Stjärnljus,
Himmel och jord är inte åtskilda, det vilket skiljer dem åt är den mänskliga tanken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar