nätet

Sandstranden skimrar
Gnistrar
i regnbågskristaller
Smekt av Solens händer
Träden susar
Palmvingar seglar
Vindfingrar spelar
Luften vibrerar av tusende sånger
Vingarna sveper om

Hans steg är smidiga
Fötterna är bara
Runt höften
bär han ett blåskimrande skynke
Överkroppen glänser brons
Ansiktet är mejslat i kärlek
Ögonen är hjärtats ljus
Håret är korpsvart
Silverbestrött

I famnen håller han nätet
Han känner stranden
Andas in havet
Ögonen öppnas
Han ler ljus
Ljuset speglas av havet
Hennes händer öppnas och tar emot hans steg
Han stiger in i hennes famn
Känner hennes flödessånger runt sig

Han lyssnar
Kastar nätet upp
Nätet
viner
faller
Han ser vindens rörelse smeka havet
Ser nätet förenas med havet
Han står stilla
Glittrande ljus fyller nätet
Han lyfter det upp
Tackar henne
Lämnar hennes famn
Hans kvinna och barn hälsar honom åter

Du ser honom i en båt, du ser flodens vatten, mörkt och ändock glittrande, du ser honom vid en sjö i båten,
Du känner sorg runt honom.
Så ser du honom stå i sjön, vattnet når honom upp till vaderna,
Han håller nätet i famnen.
Han kastar det upp och det hörs ett vinande ljud,
En vinande vindsång,