Vad är egentligen det viktigaste?
Det är den fria människan och vad är den fria människan?
Det är människan då hon är befriad från sin form.
Då hon är befriad från sin gjutna form. Detta innebär inte att stegen är fria ty stegen gör avtryck, stegen berör andra steg. Stegen måste finna livsrytmen i varat.
Tenngjutning är en mycket bra bild av detta,
Vad är tenn –
Tenn är ett grundämne, detta grundämne har använts långt före Kristus jordvandring i Indien och Egypten,
Tenn användes för att skydda andra ämnen,
Tenn är ett verksamt ämne för levern inom medicinen.
Tennet är kupande händer burna av ärkeängeln; Zachariel;
Vinden susar sök stunder av ro, av stillhet, endast där kan godhetens vishets vilja födas.
Jupiter bär den i sina händer, bär frösådden in i de nya vandringsvägarnas leder, Jupiter skådar framåt, blickar in i det blir i är.
Pannchakrat, Pannans strålande stjärna.
Se Solkonungens krona.
Vid tenngjutningen smälts tennet i en skopa över öppen eld,
Det bubblar lätt,
Det smälta tennet häls i en form pudrad med vit snö, nej kalk,
Tennet stelnar snabbt, formen öppnas och figuren släpps ned i iskallt vatten.
Nu står gestalten där och skimrar i ljusskenet
Den rena sanningen är skenet,
Sanningen av självet är i andens ljus; det starka skenet lyser upp himlarnas mörker.
Andens sken kan endast realiseras bli verklighet genom förbindelsen med formen, därför behövs formen, formkroppen.
Andens sken måste ha en fästpunkt för sanningen.
Så nu är livet befriat ur formen, vandrar med andens sken i sig, sanningen bär livet i hjärtats händer,
Nu närmar vi oss det rena vita,
Skenet är anden och sanningen är manifesterad ande i materian, därigenom är skenet sanningens urform,
Den renade tanken, den vita tanken, den vita känslan, det oskrivna bladet/formen är nu rent stoff och ren form, därigenom blir allt sammantaget skapande rörelse, delarna påverkar/berör varandra, alla faktorer är verksamma och ingen är mer eller mindre värd – hur skall de kunna vara det? De är alla rena/vita.
Befriade.
Vad är egentligen det viktigaste?
Det är den fria människan och vad är den fria människan?
Det är människan då hon är befriad från sin form.
Då hon är befriad från sin gjutna form. Detta innebär inte att stegen är fria ty stegen gör avtryck, stegen berör andra steg. Stegen måste finna livsrytmen i varat.
Det finns en mening ni brukar använda – vandra med blytunga steg.
Vi sade att vi infört tyngdlagen för att ni inte skall flyga för högt.
Bly är tungt,
Bly står emot luft och syraangrepp
Bly skyddar emot röntgenstrålning i för stora doser lagras den i kroppen och leder till blyförgiftning, i rätta doser är bly medicinskt verksamt och läkande eller uppbyggande.
Mjälten är dess organ
Vi stannar dock vid blyets tyngd,
Bly bärs fram av ärkeängeln Uriel vilken talar till livet och ber det känna ansvar för helhetens liv, Uriel talar om innerlighetens värme.
Saturnus blå skimrande mantlar smeker genom de mörka skogarnas träd, väcker deras längtans svarande vilja.
Så tenn skyddar och bly visar vägen till balanserande tyngd, båda harmoniserar då blir i är.
Det är den fria människan och vad är den fria människan?
Det är människan då hon är befriad från sin form.
Då hon är befriad från sin gjutna form. Detta innebär inte att stegen är fria ty stegen gör avtryck, stegen berör andra steg. Stegen måste finna livsrytmen i varat.
Tenngjutning är en mycket bra bild av detta,
Vad är tenn –
Tenn är ett grundämne, detta grundämne har använts långt före Kristus jordvandring i Indien och Egypten,
Tenn användes för att skydda andra ämnen,
Tenn är ett verksamt ämne för levern inom medicinen.
Tennet är kupande händer burna av ärkeängeln; Zachariel;
Vinden susar sök stunder av ro, av stillhet, endast där kan godhetens vishets vilja födas.
Jupiter bär den i sina händer, bär frösådden in i de nya vandringsvägarnas leder, Jupiter skådar framåt, blickar in i det blir i är.
Pannchakrat, Pannans strålande stjärna.
Se Solkonungens krona.
Vid tenngjutningen smälts tennet i en skopa över öppen eld,
Det bubblar lätt,
Det smälta tennet häls i en form pudrad med vit snö, nej kalk,
Tennet stelnar snabbt, formen öppnas och figuren släpps ned i iskallt vatten.
Nu står gestalten där och skimrar i ljusskenet
Den rena sanningen är skenet,
Sanningen av självet är i andens ljus; det starka skenet lyser upp himlarnas mörker.
Andens sken kan endast realiseras bli verklighet genom förbindelsen med formen, därför behövs formen, formkroppen.
Andens sken måste ha en fästpunkt för sanningen.
Så nu är livet befriat ur formen, vandrar med andens sken i sig, sanningen bär livet i hjärtats händer,
Nu närmar vi oss det rena vita,
Skenet är anden och sanningen är manifesterad ande i materian, därigenom är skenet sanningens urform,
Den renade tanken, den vita tanken, den vita känslan, det oskrivna bladet/formen är nu rent stoff och ren form, därigenom blir allt sammantaget skapande rörelse, delarna påverkar/berör varandra, alla faktorer är verksamma och ingen är mer eller mindre värd – hur skall de kunna vara det? De är alla rena/vita.
Befriade.
Vad är egentligen det viktigaste?
Det är den fria människan och vad är den fria människan?
Det är människan då hon är befriad från sin form.
Då hon är befriad från sin gjutna form. Detta innebär inte att stegen är fria ty stegen gör avtryck, stegen berör andra steg. Stegen måste finna livsrytmen i varat.
Det finns en mening ni brukar använda – vandra med blytunga steg.
Vi sade att vi infört tyngdlagen för att ni inte skall flyga för högt.
Bly är tungt,
Bly står emot luft och syraangrepp
Bly skyddar emot röntgenstrålning i för stora doser lagras den i kroppen och leder till blyförgiftning, i rätta doser är bly medicinskt verksamt och läkande eller uppbyggande.
Mjälten är dess organ
Vi stannar dock vid blyets tyngd,
Bly bärs fram av ärkeängeln Uriel vilken talar till livet och ber det känna ansvar för helhetens liv, Uriel talar om innerlighetens värme.
Saturnus blå skimrande mantlar smeker genom de mörka skogarnas träd, väcker deras längtans svarande vilja.
Så tenn skyddar och bly visar vägen till balanserande tyngd, båda harmoniserar då blir i är.
Hoppet,
Är det renade ljusets ljus.
Hoppet lever i det inre, det är stjärnskottet,
Stjärnskottet,
Ett gnistrande bloss lyser upp mörkret.
I mörkret blickar du upp mot himlavalvet och fylls av oändligheten, samtidigt fylls själen av innerlig längtan.
Ty även om detta vid anblicken är oändlighet, så är det en fullkomnad känsla. Det är själens upplevande av hemlängtan, av total frid.
På något sätt kan detta sägas vara att se in i kärlekens öga.
Det är en punkt av oändlig frihet, av sanning och endast där är friden. Friden är att vara i sig, i sitt själv möta jagets urkraft.
Solen är ävenså en punkt, solstrålarna ”vandrar” ut från Solen, de är solvägar in i jordsfären.
Solen säger:
Du är människa vorden, människan blickar in i Solen/punkten och säger: Jag är människa.
Jaget är i Andens ljus.
Genom detta du är och jag är lever sanningen om dig själv – ditt själv.
Den vilken inte ser denna punkt, denna andepunkt och därmed känner sitt själv, sanningen i sig själv - genom sitt själv - genom översjälvet har inte fotfäste, förmår inte ha fotfäste i livet och kan därigenom inte stå stadigt då vindarna stormar runtom.
Eller då vindarna förföriskt smeker runtom och viskar bort ifrån.
Bilden är denna:
Se stjärnhimlens tindrande ljus, inget av dessa ljus skymmer det andra eller är förmer än det andra.
Alla dessa stjärnor är sammantaget/tillsammans tindrande skönhet i universums salar, ingen har begärelse till att överglänsa den andra.
De för fram varandra.
Under hösten och vintern är de närmare jordsfären, de vet nämligen att liven i de nordliga rikena har behov av dem i detta mörkare förlopp.
I denna mörkrets faktor.
Denna faktor är tillkommen ty livet har behov av att skärpas, förnimmelsekroppen har behov av att öva berörande steg.
Vi säger att stjärnorna är närmare, det är snarare så att de alltid är nära, men under denna så kallade kalla tiden är själens upplevelse av dem att de är närmare och att de under våren och sommaren är längre bort.
Längre bort eller inte så starkt synliga i natthavet.
Men de är där.
Det är så att de inte kan vara längre eller närmare, de är förbundna med livens steg, de är inom citationstecken strängarna mellan himmel och jord.
Kommer de för långt bort brister livssträngen, är de för närma slaknar strängen och blir klanglöst.
Hela tiden förtäljer stjärnorna om livets skönhet.
De sjunger: ”blinka lilla stjärna där hur jag undrar var du är, fjärran lockar du min syn lik en diamant i skyn, vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer.”
De gamla folken visste detta, de skådade in i stjärnorna, de vandrade fram och åter på sin stjärnstråle.
Du såg en bild inom dig igår: du skrev den aldrig:
De gamla folken vandrade stjärnvägarna och hämtade ursprungets information, urtankens visdom.
De lade av människoklädnaden,
Vandrade in i stjärnvärlden
Sade till människoklädnaden
Du skall
De glömde aldrig kärlekens famn
Deras liv var uppfyllda av: står min lycka i gudomens ljus.
Gudomens ljus manifesteras i sanningen och gör formen, formen visar sanningen genom gudomens ljus.
Detta ljus är starkare än vanligt ljus,
Detta ljus är ett sken.
Vi har talat om norrsken tidigare
Detta sken visar stjärnornas sannhet, de visar regnbågsspektrats formande energier och att i samskapandet lever rörelsens skönhet.
När och var är norrskenet? Det är i kylan – Aurora Borealis, Morgonrodnadens sköna gudinna lyfter dagens ljusmantlar över brudens ögon i norden,
Varför finns hon i norden i nordrikena – hon berättar att då det yttre är kallt behöver livet närhet i varandra.
Visst är det så att det finns och lever en motsvarighet i de sydliga rikena, spegel spegel visa mig vem du är: Sydskenet – Aurora Australis, Morgonrodnadens sköna gudinna lyfter dagens ljusmantlar över brudens ögon i söder,
Varför finns hon i söder i sydrikena – hon berättar att då det yttre är varmt behöver livet varandra för närhet.
Norrsken och sydsken tillsammans, då de finner varandras händer blir de polarsken, polariserande möte; strömmande vågrörelser, närheten och varandra vandrar in och ut ut och in, ett evigt flöde. Det blir genom med i till för.
Stjärnskottet utgår från en punkt,
i den vissheten, insikten kan det gnistra vida omkring.
Det faller rakt mot en viss plats, samtidigt bildar det en båge.
Är det inte förunderligt att alla dessa bilder finns överallt, de enda ord vilka behöver uttalas är: jag vill ifrån du skall.
Stjärnskotten bygger broar mellan då blir i är.
Stjärnskotten är bilden av hoppets ljus.
Det övergivna hoppet
Tvagades i månsjön
Uppfyller åter själen med livshopp.
Självinsikten är hoppet.
När människan genom denna vet vad frihet är
Då är hon befriad
Hon står stadigt
Har inga barriärer
Är evigt flödande kärlek
Hon är upplöst från formen.
Är det renade ljusets ljus.
Hoppet lever i det inre, det är stjärnskottet,
Stjärnskottet,
Ett gnistrande bloss lyser upp mörkret.
I mörkret blickar du upp mot himlavalvet och fylls av oändligheten, samtidigt fylls själen av innerlig längtan.
Ty även om detta vid anblicken är oändlighet, så är det en fullkomnad känsla. Det är själens upplevande av hemlängtan, av total frid.
På något sätt kan detta sägas vara att se in i kärlekens öga.
Det är en punkt av oändlig frihet, av sanning och endast där är friden. Friden är att vara i sig, i sitt själv möta jagets urkraft.
Solen är ävenså en punkt, solstrålarna ”vandrar” ut från Solen, de är solvägar in i jordsfären.
Solen säger:
Du är människa vorden, människan blickar in i Solen/punkten och säger: Jag är människa.
Jaget är i Andens ljus.
Genom detta du är och jag är lever sanningen om dig själv – ditt själv.
Den vilken inte ser denna punkt, denna andepunkt och därmed känner sitt själv, sanningen i sig själv - genom sitt själv - genom översjälvet har inte fotfäste, förmår inte ha fotfäste i livet och kan därigenom inte stå stadigt då vindarna stormar runtom.
Eller då vindarna förföriskt smeker runtom och viskar bort ifrån.
Bilden är denna:
Se stjärnhimlens tindrande ljus, inget av dessa ljus skymmer det andra eller är förmer än det andra.
Alla dessa stjärnor är sammantaget/tillsammans tindrande skönhet i universums salar, ingen har begärelse till att överglänsa den andra.
De för fram varandra.
Under hösten och vintern är de närmare jordsfären, de vet nämligen att liven i de nordliga rikena har behov av dem i detta mörkare förlopp.
I denna mörkrets faktor.
Denna faktor är tillkommen ty livet har behov av att skärpas, förnimmelsekroppen har behov av att öva berörande steg.
Vi säger att stjärnorna är närmare, det är snarare så att de alltid är nära, men under denna så kallade kalla tiden är själens upplevelse av dem att de är närmare och att de under våren och sommaren är längre bort.
Längre bort eller inte så starkt synliga i natthavet.
Men de är där.
Det är så att de inte kan vara längre eller närmare, de är förbundna med livens steg, de är inom citationstecken strängarna mellan himmel och jord.
Kommer de för långt bort brister livssträngen, är de för närma slaknar strängen och blir klanglöst.
Hela tiden förtäljer stjärnorna om livets skönhet.
De sjunger: ”blinka lilla stjärna där hur jag undrar var du är, fjärran lockar du min syn lik en diamant i skyn, vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer.”
De gamla folken visste detta, de skådade in i stjärnorna, de vandrade fram och åter på sin stjärnstråle.
Du såg en bild inom dig igår: du skrev den aldrig:
De gamla folken vandrade stjärnvägarna och hämtade ursprungets information, urtankens visdom.
De lade av människoklädnaden,
Vandrade in i stjärnvärlden
Sade till människoklädnaden
Du skall
De glömde aldrig kärlekens famn
Deras liv var uppfyllda av: står min lycka i gudomens ljus.
Gudomens ljus manifesteras i sanningen och gör formen, formen visar sanningen genom gudomens ljus.
Detta ljus är starkare än vanligt ljus,
Detta ljus är ett sken.
Vi har talat om norrsken tidigare
Detta sken visar stjärnornas sannhet, de visar regnbågsspektrats formande energier och att i samskapandet lever rörelsens skönhet.
När och var är norrskenet? Det är i kylan – Aurora Borealis, Morgonrodnadens sköna gudinna lyfter dagens ljusmantlar över brudens ögon i norden,
Varför finns hon i norden i nordrikena – hon berättar att då det yttre är kallt behöver livet närhet i varandra.
Visst är det så att det finns och lever en motsvarighet i de sydliga rikena, spegel spegel visa mig vem du är: Sydskenet – Aurora Australis, Morgonrodnadens sköna gudinna lyfter dagens ljusmantlar över brudens ögon i söder,
Varför finns hon i söder i sydrikena – hon berättar att då det yttre är varmt behöver livet varandra för närhet.
Norrsken och sydsken tillsammans, då de finner varandras händer blir de polarsken, polariserande möte; strömmande vågrörelser, närheten och varandra vandrar in och ut ut och in, ett evigt flöde. Det blir genom med i till för.
Stjärnskottet utgår från en punkt,
i den vissheten, insikten kan det gnistra vida omkring.
Det faller rakt mot en viss plats, samtidigt bildar det en båge.
Är det inte förunderligt att alla dessa bilder finns överallt, de enda ord vilka behöver uttalas är: jag vill ifrån du skall.
Stjärnskotten bygger broar mellan då blir i är.
Stjärnskotten är bilden av hoppets ljus.
Det övergivna hoppet
Tvagades i månsjön
Uppfyller åter själen med livshopp.
Självinsikten är hoppet.
När människan genom denna vet vad frihet är
Då är hon befriad
Hon står stadigt
Har inga barriärer
Är evigt flödande kärlek
Hon är upplöst från formen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar