omfamnar varsamt

Vingarna omfamnar varsamt
Lyfter stenen
Upp ur
Hjärtat

Vad är vingarna,
Dotter du ser vingarna, du hör luften, vingarna är luftens sånger, vingrörelser.
Berget har klippformationer,
Berget har en krona,
Har rötter,
Berget står i hennes händer,
Detta berg har fötterna i havet,
Valvbågar finns under havet ändå över,
Här och där blickar tomma ögon ut i världen,
Du hör vindarna svepa om,
Vindmantlar smeker berget,
Ringlande blomstergirlanger,
Doften av myrra fyller berget,
Vindarna finner vägen in,
Finner valvbågens rätta öppning,
Vindarna förleds inte av mångfalden,
De finner genom lyssnande och kännande den rätta valvbågens öppning.
Du har en upplevelse av att vindarna vandrar ned för en trappa,
Du hör ekon ifrån gamla tider,
Eurus och Sefyr sveper runt berget och inom, berättar om tankens skärpa och kärlekens kraft,
Dessa vindar lockar och förleder, öppnar och sluter, är svallvågor och stiltje,
Vågen vaggar havet,
Mannen vandrar med tankens skärpa i sin hand, lågan brinner kall,
Hjärtat längtar
Hon är vid hans sida ger honom sitt hjärta att dricka
Lågan brinner kall med värme.
Eurus kommer ifrån öster och sefyr kommer ifrån väster,
Östanvinden Eurus talar genom luften och elden,
Eurus upplyser gryningen om stjärnornas ord,
Ger stjärnornas visdom i gåva till gryningen,
Västanvinden Sefyr talar genom vattnets strömmar till jord,
Vågorna vaggar kärlekens drömmars och fantasiernas verkliga liv, bär dem in i skymningens händer.

Vi sade att dessa vindar förleder,
Det är vad de gör för att väcka till medvetenhet,
Då själen vaknar i andens ljus sker något,
Vänder vi blicken till öster har gryningsljuset tvagat ögonen med daggens droppar, tanken strålar ren och klar i det upplysta ljuset.
Inspirationens ljus har fallit ned, fall ned över mig brukar du säga, det är vad som nu sker.
Detta ljus, det vita ljuset ger en oerhörd tankeskärpa, det är den skapande levande tanken, den skapar hela vårens flödessånger.
Detta är det manliga elementet.
Vänder vi blicken till väster,
Ser vi henne vandra över havet med stjärnjungfrurna runt sig, hon smeker havet, fyller havet med sannhetens drömmar, inte illusionistisk luft. Hon fyller havet med själens alla skikt, sorger, glädje, lycka, mod, kärlek.
Isis, Afrodite, Venus bär rosor och liljor i händerna, i dina samtal med oss säger du alltid; tack att ni undervisar mig i livet, visar mig vem jag är – tack att jag nu ser mitt sanna väsen. Det är vad denna vind gör, genom kärlek känner du ditt själv.
Detta är det kvinnliga elementet.

Så står de sida vid sida kännande sig själv,
Deras händer är sammanbundna,

De är nu berget; de är: deras kyss förstelnades av tankens hinder.
Det gör att deras händer är åtskilda,
Obalansen är,
Berget står till synes stadigt, men är vacklande, så är varje liv vacklande vilket inte ser under ytan, ser sin grund.

Över vindarna ljuder sångerna, hela ditt själv,
Hela
Under marken, Under havet brinner eldar,
Helig är denna eld, helig är helandets kraft, helig är Hel.
Hel lever i det brinnande berget, den heliga elden brinner, genom Hels värn hindras du från att söka vägen vidare in i underjorden.
Hel är i sunnanvinden,
Sunnanvindens namn är Notus, talar genom elden.
Notus leder gryningen in i dagens famn, visar passionen och förändring i skapande kärleks liv.
För mannen och kvinnan närmare varandra visar dem balansen, att de behöver varandra.
Inte genom att fastlåsa, genom att skapande förändras i passionens lovsånger, höga visans sånger ljuder i deras själar, i kärlekens själshänder strömmar ljus och värme.
Draken sprutar eld, ormen ringlar ihop sig i grottans inre, nu genom Notus noteringar av stjärnornas visdomar stiger den upp, ringlar sig mellan kotornas vattenskålar, fyller tanken med ljus klarhet, med värmens strömmar.
Örnen befinner sig högt upp på bergets platå, i bergets krona,
Kastar sig in i vindens händer svävar ser, känner, lyssnar,
Är Borea Ohion.
Nordanvinden talar genom jorden.
Molnens tårar föll ned visade att tårar måste falla, då de inte tillåts att falla blir de stenar i hjärtat.
Nordanvinden sjunger, snöhänder smeker jorden,
Snöstjärnor virvlar ned, dansar cirklar, visar att alla väsen är unika.
Snöstjärnorna är unika, tindrande rena och klara, varje linje är kristallklar, alla yttre pålagor är borta, det inre ljuset strålar ut.
Jorden, marken täcks med vita ögons ljus, vita sidenmantlar höljer hennes hud.
Ja, Borea Ohion talar genom jorden men även genom luften,
Örnens visdom talar genom luften, Vargen vakar över visdomens jordfamn, se kärlekens ögon lysa stråla i Vargen i Örnen, de är ett i en och två i en.

Berget har valvbågar,
Nu hör du vindarna,
Notus bär jordvisdomen ”underifrån” och ”upp”, passerar hjärtat.
Borea Ohion bär himmelsvisdomen ”uppifrån” och ”ned” passerar hjärtat.
Vad lever i hjärtat?
De fyra vägarna, de fyra årstiderna, de fyra visdomarnas vägar.
Vad sker nu då dessa samverkar i den hårda klippan;
I vårens tid vaknar blommornas alla knoppar de ler i ljus och den gudomliga tanken talar genom dem, det rena intellektet strålar är kronans pärlor.
Knopparna vecklar ut sina blad och kronorna ler kraft och styrka in i sommaren, själen dansar i fjärilens ljus, sylferna, salamandrarna dansar ljusvärme, eld och vatten döper jag dig i, barnets ögon strålar tillit, sommarens ögon strålar tillit och blomstrar i skönhetens skapande rörelse, skapar i inspirationens ljus genom imaginationens drömmars sannhet.
Vad annat sker då tilliten är än att hjärtat fylls med värme, hjärtats händer är renade och lyfter nu in det yttre ljuset till själens skål- in i det inre.
När höstens vindar viner, då trädgården är vårdad, blommorna är lagda i sina bäddar, då stiger människan in i sitt hus, hon sitter vid eldens härd och berättar, känner livet genom sagans visdoms ord.
Nu viner vinterns vindar, nordanvinden sveper in, marken bäddas in i ren vithet, den sanna visdomen strålar i klarhetens ljus.
Nordan vinden Borea Ohion bär förfädernas ord, deras visdomar och kunskaper in i hjärtats händer,
Isen bär bubblor i sig,
Dotter än en gång; minns du ansiktena du såg i isen i de nordliga rikena.
Isen är förfädernas ansikten då de lyfts upp ur mörkret,
Därigenom i den isklara sanningen,
Kristallrena sanningen,
Sätts syrebubblorna, de infrysta i rörelse,
Smältvattnet porlar,
Smältvattnet kan endast sättas i rörelse då sanningen lever,
Då väsendet har funnit stillheten inom sig,
Då själen har funnit modet att se det den annars inte vågat se.
Berget har klippformationer,
Berget har en krona,
Har rötter,
Berget står i hennes händer,
Detta berg har fötterna i havet,
Valvbågar finns under havet ändå över,
Här och där blickar tomma ögon ut i världen,
Du hör vindarna svepa om,
Vindmantlar smeker berget,
Ringlande blomstergirlanger,
Doften av myrra fyller berget,
Vindarna finner vägen in,
Finner valvbågens rätta öppning,
Vindarna förleds inte av mångfalden,
De finner genom lyssnande och kännande den rätta valvbågens öppning.
Du har en upplevelse av att vindarna vandrar ned för en trappa,
Du hör ekon ifrån gamla tider,