Nattvinden

Hon lämnade stenarna bakom sig
Sprang med vindarna in i luften

Nattvinden
Virvlar runt
Sveper om de tyngda stegen
Lyfter dem in i ljussfärernas liv
Stegen är huvudet
Huvudet är stegen
Nu skrudas huvudet med kronans ljus
Ljuset
Leds ned till jordesfären
Fötterna är huvudet
Tårna är kronan
Tåblommorna är Regnbågsstenarnas färger.

Stegen virvlar upp
Liven sitter i stjärnornas famnar
Doppar tårna i himmelshavet
Droppar faller ned
In i drömmarnas värme
Ögonen öppnas
I gryningens ljus
Själen skuttar in i kroppens liv
Stegen är stjärnsångernas klanger i dagen
De ler i svarandets ljus.

Hon stiger upp
Ur bädden
Ur livets kval
Sträcker sig smidigt
Befriad till ljuset
Den vitskimrande klädnaden faller ned
Smeker hennes hud
Skimrande månstrålar
Spindelvävstrådar
Drömtrådar
Lyfter hennes vackra steg

Hon skrider över markerna,
långa vita slöjor smeker varje spricka varje vrå
inför trädens ögon
dras de samman
läks
I deras händer växer jungfruliga blommor
Doftande
Andnings
Ljus
Solögon ler
I
Små
tindrande
blå pärlor
Varje steg väcker klangljus
Klangerna
Dricks av markens händer

Trädfolkens svarta silhuetter
Smekta av glömskans händer
Öppnas
Sträcker händerna
Öppnar fingrarnas strömmar
Pärlor glittrande ringlar sig runt
Öppnas
Gröna Blad
Linjer
Skrivna tecken
Läses av Solens ögons barn
Tecknen
Talas av rosens munnar
Bärs av vindarna till folkens fyra hörn

Hon vandrar
Med upplyftade steg
Sträcker armarna
Uppåt i
Vingar
Purpurslöjor svävande kärlek
Den stora vinden ser
Kallar dem till sig
Vindarna smeker
Sveper runt
Hon öppnar armarna
Omfamnas av vindarnas kärleks
Andning
Virvlar
Är i luftdansens sfär
Drömmer pärlande sånger
Andas
Marken skrudas
Stjärnor
Pärlor
Minns
Stegen virvlar upp
Liven sitter i stjärnornas famnar
Doppar tårna i himmelshavet
Droppar faller ned
In i drömmarnas värme
Ögonen öppnas
I gryningens ljus
Själen skuttar in i kroppens liv
Stegen är stjärnsångernas klanger i dagen
De ler i svarandets ljus.

Vi talar till dig mycket om vindarna nu,
Nattvinden lyfter de tyngda stegen, drar dem upp ur jordens famn,
Drar dem upp de är svårt tyngda, svårt tyngande, pålar i hennes famn.
Dessa är suckarnas steg, hotens steg, maktens steg, de missväxande sådderna,
De dras upp, vindarna viner; det är aldrig för sent.
Det finns ingen undergång.
Det finns under gång,
Undrens gång,
Vi har infört tyngdlagen för att ni inte skall flyga för högt, detta innebär att ni inte skall glömma era bröder och systrar.
Tyngdlagen är inte för att dra ned, den är för balansen,
Balanseringen.
Stegen har dragits så djupt ned att mänsklighetens andning nästintill har upphört och därigenom är hennes famn fylld med sorg, med smärta,
Hon vaggar sina barn i kärlek,
Nu lyfter vindarna stegen.
Nattvindarna sveper om runt husen, lyfter de tunga stegen.
De sveper runt stegen,
Det är stegen de lyfter inte fötterna,
Stegen är i natthavet, de tvagas och helas, förs åter in i själsrummen,
De virvlar virvlar in i,
Solvindarna skänker värme till hjärtans frysande era.
Vindsångerna skall upplyfta edra hjärtan ur sorgens klor
Greppa om varje snedtaget steg med kärlek lyfta dem in i solvindarnas värme
Smeka ögonens brunnar
Andas ljus in i källornas ådrors språk,
Källor
Bäckar
Hav
Havets sångerVaggar själen till roSusarvaggarvita blommors sångerlindas runt strandens fötternattvinden öppnarlyftersångerna in i stjärnornas händer
Stjärnorna tog emot dropparnas ljuskaskader
Valen strömmar med havet
Den tunga kroppen är lyft upp ur
Havets sånger
Ljuder
Tonar
Vinden hör dem bär dem
Allt är ett och Inget
Inget är allt och ett.
Se då den tunga kroppen och känn det stenarna vet;
De vet att inga begränsningar finns där hjärtat talande lever.
De vet vad varje barn vet,
Se barnen och minns livet.