snöblommors stjärnljus

Snöblommors stjärnljus föll över

Solvindar
lyfte dagen ren

Väcker vindbarnens glädje

Krusar snöhavets gnistrande yta

Sånger stiger in i storvindarnas händer

de sjunger

Lyssna.

– Se hudens hudar för vad de är, de är foderblad eller kronblad, de är inte fängelsets murar, gå närmare och se porerna, lufthål, låt dem inte täppas igen av osedvänliga händer.
Osedvänlig, vad menar Vi med det ordet – du hakade upp dig inför ordet – det är ett negativt ord, det är innebörden av dem vilka söker lägga främmande seder inom ditt hjärta.
Dessa seder är inte vänliga, de bryter emot hjärtats lag och den lagen är gudomens lag, den är fri – alltid fri- den är den vita duvan med olivkvisten i näbben, byt ut denna olivkvist till en fjäder, en fjäderpenna och skriv hjärtats lagar.
Denna fjäder kommer att andas in och ut och förändras, evinnerligen förändras.
Den är olivens kvist då den smörjer den torkade huden den är fjäderpennan då den skriver.
De ord den skriver är lenande, helande olja på hennes uttorkade hud, Flodfåran skall åter fyllas med livgivande vatten, dalarna skall åter blomma i bördig mylla.
Då skall dalens ögon le och sjunga o sed vänja – vänja sig vid sedens ljuvlighet- rosens elixir.
Det innebär att seden har blivit ett med ursprungets levande skapande vilja.

Ur huden stiger svettpärlor, ur porerna andas pärlor av salt,
Rörelsen för pärlor upp till ytan, genom pärlorna synliggörs rörelsen.Kanske någon nu genast säger: ja, det är väl klart, arbete ger svett

Se det då från en annan ”vinkel” .
Då molnens vingar är fyllda faller regn, pärlors regn,
Då själen är fylld faller tårar.
Anderörelsen för pärlorna upp till ytan.
Marken är nu täckt med jordens salt, med vattendroppspärlor.
Det räcker med att se en av dessa droppar.
Lyft nu blicken till himlen och se hur stjärnan faller ned över droppen.
Stjärnkupolen hämtar upp droppen och snöstjärnan faller.
Så kan det vara,
Se nu ytterligare en bild, Stjärnan faller ned,
Vattendroppen öppnas och omfamnar stjärnan.
Vattendroppen och stjärnan blir stjärnblommande händer.
Du har nu natt efter natt sett mörk yta och vattendroppar,
De springer,
Liknar kvicksilverpärlor,
De är månljuspärlor,
Stjärnan faller ned i.
Du ser dropparna öppnas och stjärnan kryper in i,
Du ser knoppen öppnas och stjärnan dansa eller cirkla.
Huden vecklas upp eller ut och själen lever i skapande varm ljusrörelse till kärlek.
Du läste; ”då en snöflinga/snöstjärna smälter återfår den samma formnär den fryses igen”.
Du svarade; ”ser inom mig att så är det. Se stjärnorna och se dropparna på marken, stjärnan faller ned droppen tar emot, stiger upp och faller ned.
snö stjärna, snöblommande vindar, snöblommande marker.
Inte ens det oseende ögat kan förta ljusets klarhet.”
– Dotter så är det, det finns inget mer att tillägga.

Hennes blåfrusna hud låg utbredd på marken
Ådrornas röda linjer skymtade mörka

Ögonens ljus
Stängda för stegen

Håret gnistrande stjärnbestrött
Vita stannade vågor

Munnen rosenröd
Andades drömmar

De såg andedräkten

Snöblommande vindar
Lade sina ögon runt henne

Lyfte iskylans täcke
In över elden

Värme strömmade

Snöblommornas marker
Slöt sina händer runt henne.

Hon drömde det spirande hoppet.

Hudens hudar
Sprickor
i uttorkade hudars famnar

Längtan
har vissnat i händernas amorbågar
De log i svunna tider

Okyssta läppars
Strömmande längtan
Kröktes
Nedöver
Hjärtkjolarna
Snördes om

Sprickorna
djupnade till svarta sorgdrömmar
I det inre gömda
Hoppets
Krusning
Andas ännu liv

Stjärnan föll ned över
Knackade
Milt
Stilla

Hörde tyngdens andning
Lade sig runt
Tinade sorgens drömmar
Väckte
blodets strömmar
Öppnade
Händernas
Ljus
Strömmar
Linjer
Sammanbinder
Till
Kärlek

Du har ett antal gånger hört att dina målningar liknar William Blakes eller att beskådarens tanke flyr dit.
Vi skall inte stanna vid detta,
Se den bild han har varit redskap till,
Han sitter med en svart skiva – solskivan - silverskivan – kopparskivan,
Han håller en passare i handen.
Se henne – Henne nu,
Din älskade Venus,
Se henne lyfta den högra armen in i dagen och den vänstra in i natten.
Se hennes kopparskimrande hjärta vandra i dagen och i natten.
Hon smeker Fader Sol med kärlek,
Hon smeker Moder Måne med kärlek,
Hon smeker Moder Jord med kärlek.
Passarens spets riktas uppåt och nedåt,
Det är raka linjer,
Rörelsen är cirkelns gyllene krets.
Hon står på den östra stranden
Händerna smeker dagen
Till liv
Hon står på den västra stranden
Händerna smeker natten
Till liv
Stjärnornas regnbågsdans
Skapar gestaltande skönhet
Genom solvindarnas
Månljus.