fågeln svävar fri

Fågeln svävar
Fri

Hjärtskottet
Ekar

Fågeln
Virvlar

Störtar
Ned

I
Gropen

De gavs vingar att flyga
Hjärtats vingar bar dem
Varje vingeslag
Smekte livet

Sfäriska sånger
Ljöd i etern
Blommor växte ur sten
Myrrah svävade runt

Dimridåer
Kletade vingarna vid
Rörelsen stelnade
I tår tusende

Molnhänder Smekte liven
Varje vingslag
Hjärtats vingar bär dem
De gavs vingar till att flyga

Ur
Gropen

Upp
Stiger

Virvlar
Fågeln

Ekar
Hjärtskottet

Fri
Fågeln Svävar

Allt liv gavs vingar att flyga, det känner Gasellen, det känner Jeparden, det känner Älgen,
Djuren vet att de bär vingarna inom sig, de vet att då de inte lyssnar till andningen uttröttas de och blir till offer. Oftast anfalls de bakifrån, sedan de jagats för att adrenalinet skall fylla dem. Adrenalinet är i denna beskrivning, tilliten.
Anfallarna surrar runt dem, det är inte blommor som sträcks fram. Skulle djuren vara män och kvinnor skulle det utifrån se ut som en danssal, där männen surrar runt kvinnorna.
De surrar runt kvinnorna som om de vore honung, vingarna kletas fast, surret är en slags dimridå.
Nåväl, rovdjuren anfaller, cirklar runt offret, djuret minns djupt i det inre den tid då alla vandrade hand i hand, det finns ett hopp djupt inne, det hoppet andas flimrande låga blir flammande låga
För en sekund, sedan blir allt svart. Nu känner djuret deras hunger och söker undkomma. Offret hetsas till felsteg och slutligen hugger rovdjuret i bakhasorna och runt strupen.
Ögonen vidgas och sorgen lyser ur dem, samtidigt en kärlek, en uppgivenhet.
Det fanns en tid då människan tillfrågade djuret, alla liv om deras hand eller liv.
Människan hetsades mer och mer till felsteg, av sig själva, de hade tråkigt och det blev sporrade av att samla på hög, de blev sporrade av att speglas i andras ögon, att växa genom andras beundran. De drack de öppnades hjärtans kärlek, samtidigt tryckte de ned dem genom sitt oförstånd vilket de kallade förstånd, de intresserade sig för det yttre mer än det inre. Detta trots att de såg ökenlandskapen framför sig, såg det vilket sker då det inre förglöms.
Ingenting har förändrats, det har stegrats och fortfarande sägs det att allt sker ur kärlek och ut ur att befria människan.
Hur befriar någon människan genom att djupt i det inre lägga skuld för människans otillräcklighet för eller till förlösning. Det dessa ”herrar” inte vet är att deras förlösning är en lösning för deras penningpungar. Det handlar inte om att förlösa i egentlig mening.
Varje liv har ett hjärta vilket är förbundet med det stora hjärtat, detta är bilden av en enorm respirator, en hjärt - lungmaskin. Men livet upprätthålls inte på konstlad väg, det är för att åter söka åskådliggöra helheten.
Det talas om förlösning och befriande av hjärtats kraft, det finns ett hopp djupt därinne;
Offret hetsas till felsteg och slutligen hugger rovdjuret i bakhasorna och runt strupen.
Ögonen vidgas och sorgen lyser ur dem, samtidigt en kärlek, en uppgivenhet.
Dessa herrar och damer blir ur en kärlek anfallare, de kretsar runt, kastar ut nätet, tilliten växer, de anfaller i bakhasorna, använder det förgångna, säger att det inte kan levas om. Sant är det, men de dödar livets frökraft, de ger det egna livet/offrets frö näring. De säger att det inga offer finns, de gör offer ur sin egen kärlek.
De biter runt strupen och ett knakande hörs, hjärtskottet ljuder, offrets stämma har tystat.
Rösten, orden är andning, är vibrationer ett samspel mellan andningsströmmar.
Offrets ögon vidgas, anfallaren ser inte sorgen, anfallaren har blivit beroende av att samla på hög, tolkar sorgen till beundran ser inte offrets kärlek, ser inte offrets uppgivenhet.
Känner inte offrets otillräcklighet, ty offret känner att det förgångna är där inne, de söker att lyfta fram och förlåta. Gång på gång har vi sagt att förlåtelsen inte handlar om detta, förlösningen sker då livet vandrar med hjärtat, men den vandringen tillför inte pengar till den stora kassakistan, den tillför inte ett harem av beundrande blickar,
Den skapar Himmeldans.

Det är inte fel att tjäna pengar, det blir fel då pengarna tar över livsinnehållet.
Det är inte fel att ha så mycket pengar att stegen är dansande lätta, det blir fel då pengarna gör stegen tunga.



Klingande steg
Taktfasta

Sporrarna gnistrar
Snurrar runt

Ögon
Lyser

Beundran

Piskan viner
Sporrarna gnistrar