vaggan,
pendeln, hjulet, cirkeln har liv att berätta
upprepandets
skönhet; välsignelser
Havet
det vida havet det hav vilket bär alla toners toner, tonerna uppstigna på
stränder, tonerna vilka blev det blev är det havet lyfte sand lyfte stenar
lyfte eller kanske var det barnen vilka lekte i sanden, barnen vilka med bara
händer formade det vilket blev, en röst manade barnen in en röst berättade
sagornas färder, där på stranden på stränder stod det vilket kom att bli berg.
Sjösvävare
seglade med utbredda vingar rörde vid bergen varvid havet steg in i
minnestofflor mjukas nakna fötter än lever doften av de seende i min hud, havet
frigör öar av vatten folken kallar dem sjöar, alla dessa sjöar bär toner,
färgtoner i blått i grönt i turkos närmare bestämt i det vilket blir, sjöar
vandrar vida når böljande landskap med lummiga skogar, skogar vari luften
vibrerar i toner av hav det går nästan att med fragila fingrar känna på
vibrationerna ett oändligt vibrerande stränginstrument, det finns stigar lagda
lindade sidenband det kan sjöarna se sjöarna ser hur rötter löper ser hur
rötter här och var, var och här vid närmare insyn är floder, på floderna far
märkliga farkoster papegojorna skrattar kanoter är det vart leder er väg, vägen
leder till bergen barnen formade så är ni nära mycket nära säger papegojorna
och lyfter dimman varvid sjöarna möter bergen.
Bergen
de tätas närvaro, sjöar samlas faller mjukt ned i virvlande kaskader, dis
stiger upp, sjöar når bergskanter kastar sig ut i dånande virvlande kaskader,
tyngden faller ur händer når ned samt stiger upp i dis i glittrande i svävande
regnbågskorn, huden fuktas allt fuktas, vi släppte tyngden vi bar in i visshet,
hur kan detta komma sig undrar rösten, sjöarna ligger där i bergskronor kastar
sig i fritt fall ut samlas i den sjö vilken ligger i bergens fotblad ändå är de
alla här, flerfaldiga samt en, havet har ett magiskt spö, inte ett spö att slå
med ett spö som trollar, visst heter det så; trollar, när havet rör med spöet
sker det jo visst är det så att havet viskar, formler, visst heter det formler
säger alla för en, en för alla så kan vi vara flerfaldigade samt en; i mitten
av sjön, den vilken skapas av sjöar står hon alldeles naken hon skrudas i
regnbågsväv, den väv diset väver, hon är vacker att skåda vilket hon inte är
varse, skulle hon veta skulle hon skyggt gömma sig under en av sjöns rötter,
osynlig för blickar.
En
gång lyfte de blicken såg stjärnhavet det oändliga en gång sänkte de blicken
såg sandkornen de oändliga, hörde de löv hörde de blad viska i vindens sällskap
oändliga hav, de öste sand i högar vilka rann ut eller sköljdes in i havet,
havets hav och detta hav kan vara det vilket var eller ha tillit till oceanens
visshet, en gång blev flera gånger i en vidd av sträckta dukar det kom tecknare
vilka gjorde märkliga krumelurer hieroglyfer i sanden när de återkom var det
tecknade i hav, en gång vilket blev en upprepning började de komma underfund
med att det vore bra att veta för de vilka inte vet kan därmed hållas nedtryckta
de vilka började räkna såg inte saktmodets källa det de inte såg var att de
nedtryckta blev till oaser för de blev rötterna vilka bär jordens salt dessa
visste i hjärtat det siffror egentligen är.
Sifferfolken
sätter sig i trädgårdslandet med utsikt in i de krattade gångarna sifferfolken
följer väderfolkens skyar, ett skådespel utan ände utan början en oändlig
teaterscen med fantastiska skådespelare, sifferfolken följer akterna med
förnöjsamhet; drama, burlesk, tragedi, komedi, gråt kan höras, upp rörda hav,
skrattsalvor ljuder, salva, brukas inte salva strykas på sår till läkning säger
en av siffrorna, skratt är en underbart läkande själssalva, väderfolken ges
applåder oräkneliga, sifferfolken räknar vare sig applåder, regndroppar sand
eller grus, en av siffrorna säger sig tycka det är konstigt hur synen på dem
deras sammanhang har blivit just detta med att helt resolut plussa dem samman
eller dra dem ifrån varandra eller dela upp eller multiplicera; duger vi inte i
dem vi är det är kan hända förståeligt att räkna behövs ändå undrar jag vad
denna räknetrappa är ense sitter vi här i mjuka samtal möts och skiljs i
samtalsgång inte läggs samtalen i skramlande högar eller slits isär å andra
sidan leder rena samtal till möten och oense kan slita isär och visst kan
räkning vidga vyer å andra sidan ge svindel, låt oss njuta av denna underbara
vy följa gnistrande pärlrymder nu när regnet sitter stilla här vid vårt dukade
samtalsbord.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar