den 29 april 2017

nå kan vara en fråga

nå kan vara att tilltala att röra vid

nå når nåelig

mottaglig för svar

livsnåd

nodens öga

Det är sant att stegen inte kan tas tillbaks, det går att gå i de steg du tog, prövar du att gå framlänges för att sedan gå baklänges med hälarna i de nedsatta hälarna med tårna i de nedsatta tårna med andra ord gå baklänges tappar du oftast balansen, det vilket till synes verkar så enkelt får dig inom citationstecken på fall, det nedsatta behöver vila i jord i följder av elementens andning, det kan mycket väl tänkas att steg skulle vilja tas åter, med tanken går det, ändå är det så att det så kallat tagna är nedsatt, planterat, allt detta vet trädgårdsmästaren visar hur plantor behöver vårdas, därigenom kan det steg, de steg vilka togs spira, för att plantan inte syns tydligt behöver det inte innebära att den ruttnat bort att den blivit en härd av var, det går att ana spirandet i bröstet, en del vandrar hela ådernät med stigar, vandrar genom snålblåst genom piskande regn genom störtfloder genom alla vädrens makter sägs det; makten ligger i varje själs händer det är helandets, kärlekens makt, det finns dem vilka vandrar en stig; utifrån sett klarar sig från svårigheter, det kan liknas vid låt oss säga skogsblomman i lä den står i skogen visst når väder och vind blomman i skogen däremot verkar den vara helt skyddad, så finns det slingerväxter, klätterväxter vilka kan sägas vara i vädermakternas alla skeenden, egentligen är det inte skillnad på dessa för dessa verkar med varandra och så är det med stigar. Det går lätt att säga att den ene har vedermödor medans den andre har paradisisk andning det är detta med straffdomstanken vilken skymmer sikten, allt det påtagbara behöver inte vara på tag bart, allt verkar i cykler, se havets storm hur vågor stegras skummande till synes rasande se hur vågorna kastas i alla riktningar slår hårt emot klippor, det är sant att alt detta är symboliska bilder detta med rytande vrede stegrande vågor skummanden kastas och så vidare, så är havet stilla, en spegelblank yta däri kan dina händer ditt ansikte speglas, minns att i havet lever strömmar trots att ytan är en spegel, det finns en orsak varför balansen tappas i baklängesgången kan hända den orsaken heter bli varse, den balansen hörde hemma i det skeendet stig in i var se bli.

Hör de mjuka tassarna hur dessa knappast nuddar vid marken, en rörelse en gång vilken flyter fram, ett vinddrag en fläkt vilken strömmar fram, hör hur gången ökas i styrka hör hur styrkan stiger in i crescendo; så är trummans rymt så väcks trumman så stiger trummans stämma, hör vulkanens hjärta i fjärran syns rök vilken förtätas det går att höra bubblande glöd, lava, knappt hörbart sakta stegras kokpunkten med ens hörs dånet, se in i grytan på spisen vattnet ligger helt stilla efter det hällts i värmen stegras du kanske inte är uppmärksam för vattnet kokar över det fräser av dunstande vatten, små rökpuffar kanske syns, lyfter du locket lugnas vattnet. Vulkanens utbrott vad består den glödande soppan av kanske har vulkanen ett lock du inte ser kanske tyngdes marken allt för mycket utan känsla för muskelknippen för hudens elasticitet, trumman tystnar handen vilar still en hästhjord galopperar nedför berget sandrök stiger upp

Ord stiger fram, ord som; muller dån ravinras förskjutning av balans, snöras lavinras stenras rullande stenar, tystnad; vad berättar alla dessa kanske just det vrede är, oåterkalleligen släpptes ordkärnor fria slog hårt upprepandes varvid vreden byggdes på byggdes upp; så var vreden vrede eller frustration av att inte nå frustration förtvivlan kommen av oåterkalleliga uttryck vilka spottades ut samt sänkte mottagarens garde.

*