Den 8 Dec. 2007 inför tredje adventsveckan.
Se Värmeljuset,
Lågan Brinner lugnt och stilla omgiven av stearin. Ni tror att lågan bara är en låga. Inte alls, lågan är liv. Kanske har ni märkt att lågan kan vara svår att tända. Så är det då lågan känner er Själs Vemod, lågan sörjer med er. Ni kan hjälpa lågan genom att lyfta er, genom att vissla kan lågan anbringas till levande liv då gnistan söker antända den. Lågan bär en önskan till att skänka er Ljusets Värme, lågan vill anbringa er till att taga emot Ljuset. Lågor brinner med högre lågor där Barns röster Klingar.
Det otända ljuset, det släckta ljuset, Är en veke av sammantvinnade trådar, omgivet av förhårdnad/stelnad stearin. Ljuslågan brinner, stearinet är nu upplöst hårdhet. Det är skillnaden i medvetet liv och liv med ett sovande sinne. Veken är bilden av Navelsträngen i ett Eteriskt Hav, det Eteriska Havet Är LjusHavet.
Se nu bilden av Sjön,
Sjön är omgiven av Skogens Liv, vilar i Skogens Famn. Skogens Liv Är Levande Liv.
Mitt på Sjön finns en Båt, båten är Livets Farkost. Dimman stiger upp och döljer det Sanna Livet. På sätt och vis isoleras Själen från Skogens Liv.
I den Dagliga Drömskapande famnen är allt synligt eller klarare, stegen kan vandra obehindrat. Hindren är synliga, ett val finns. Mörkret eller Dimman Omger Oss, dock inte för att skada. Så är det icke, dessa är där av den enkla anledningen att ni gives möjlighet att vakna. Det omgivande varat kan upplevas hotfullt, näst intill förföljande. Det är inte det omgivande varat, det är det inre Sanna Livet, det söker träda in i Ljuset. Rädslan skapar Dimman, Rädslan gör att människan drunknar i materiens bojor, den jordetyngd hon lever i drar henne nedåt, istället för att svara till hennes egen födsloönskan, sin egen Skapade Livsdröm. Dimman och Mörkret är inte kvävande, de är fyllda med Livets alla möjligheter, är skimrande Regnbågsljus. Dimman och Mörkret skärper människans Sinne, leder hennes steg till stigfinnande, smygande steg. Dessa är smekande steg i varat, skönhetens steg.
Människan glömmer så lätt att hon icke är ensam, glömmer att hon är delen i helheten, att helheten är i delen, därigenom är hon aldrig ensam i vare sig Dimman eller Mörkret. De faller ned över oss, av och i Kärlek.
Sjön är där, Dimman stiger nu upp, döljer för en stund det Sanna Livet.
Den Goda Fader Sols Strålar Finner Vägen till Sjön, svar till det inres Längtan, Strålarna, Ljusets Energier, Lyfter Slöjan i enlighet med din egen önskan.
Sjöns Spegel Öppnar sig, båten finner nu vägen till Stranden.
Dimman gör att Tingens/Varats Konturer icke Är Tydliga. Därigenom måste Sinnet skärpas, sinnet skärps och blir den herre tanken längtar efter. Med ens vet sinnet att sinnet är Själen och inte kropp, därigenom kan den levande tanken leva i Andens hand, Gudomlig Skönhet Skapas, Det Högre Jaget stiger in I Balsalen och Sfärernas Toner Skapar Klanger I varat.
Eller också kan Dimman få bli människans famn, den är skön att vara i för en stund. Att Andas I, för att finna AndeMeningen, låt Dimman dock icke kväva dig, det är lätt att du stryper dig själv, eller blir förkyld, ty om vilostunden blir för lång, blir den fylld med fukt och kyla. Dimma utan livsönskan, utan Drömsvarande Liv är/blir fylld av Fukt och Kyla.
Båten är en farkost, är en veke, är en navelsträng. Sjön Är ett Eterhav, ett LjusHav.
Människan glömmer så lätt Livets Verkliga Status, den reella innebörden av ordet status. Status är icke Status i fallande klang, status kan vara det, då statusen mäts i det timliga varats ting och ägodelar.
Status är ett högre tillstånd, ett sfäriskt tillstånd, då Ljuset GenomLyser, Lyfter Dimman från Själens Öga, Öppnar dörren till Själens Landskap, bilden lever i Shamballa, lever i Avalons Prästinnors Liv, Se Sjön och Båten, Se Spegelns Liv, överallt är er bilder givna till att Levande Känna.
Er status är ett Statiskt vara, är ett statiskt tänkande, är också bilden av statarens liv.
Faktum är att ni använder Gudomens Magi, ni förtrollar/förhäxar er själva, blir stenstoder.
Knacka med staven emot klippans vägg och livet skall åter strömma Livets skall åter strömma, Vattnet skall forsa ur Klippans vägg och Beliva varat. Ni Är Öppnade, Ni skall Dansa Livets Dans. Er Skönhet skall vara ett Tindrande, Gnistrande VattenFall I Livet. Ert Vatten, ert Liv Förenas med Helheten, ni är I Varandra.
Dimma. Mjölkvit Dimma, "Stängda" Dörrar,
Dimman är bilden av att endast leva med det yttre seendet, låta varat leva med tanken som herre.
Bakom de stängda dörrarna, Väntar en Skimrande Varm Värld.
En Gudomlig Gåva, den Är så enkel att ta emot, gåvan väntar Alltid på att du skall ta emot den. Fyllas av den och låta den strömma I sannhet.
Denna Gåva Vilar i Glömskan av De Yttre Synliga Betingelserna. Dessa ÄR den mjölkvita dimman.
Gåvan vilar i glömskan, I Upplösandet av det som Är och det som " icke är".
Då Öppnas Dörrar, dessa leder dig fram till Magiska Ögonblick. Magiska Ögonblick kan endast Leva då Hjärtats Röst Gives Klanger.
Då tanken har tystnat, då den Fyllda Tomheten/Glömskan/Förnuftet kan leva. Förnuftet är den Urgamla Eviga Visdomen. Förnuftet talar I Hjärtat, Igenom Hjärtat.
Det Synliga Varat, den Mjölkvita Dimman, den stängda Dörren, Önskar Öppnas. Den Goda Solen Smekte Varsamt, Sakta Morgonslöjorna.
Världen, Varat Började att Skimrande Leva. Sakta, Sakta Fyller det Värmande Ljuset Varat. Lekande Strålar fyller varat, är Dansande RegnbågsLjus.
Den Goda Solen Omsluter varat, varat Skimrar, Skimrar och Fylls av det varma Goda Ljuset.
En genomströmmande Kärlek fyller Skapelsen med Upplevelsen av att Detta ÄR Kärlekens Gåva, den Är allom Given.
En Ny Dörr, ändock icke Ny, den är Menad, den Är "Gammal" Öppnas, en Dörr Till en Magisk Ö, den Skimrar av Värme och Ljus.
I Det levande Ljuset Skapades Liv,
Allting skapades i rörelse, i skönhetens rörelse, endast människan skapar i ord, endast människan skapar med ord, ordet är efter skapelsen. Allting skapades i rörelsen, i rörelsens dans. Icke i oordnat kaos, alla delar längtar efter att förenas, förenas och bli ett med helheten, det är att uppgå i helheten, i helheten är allt ett.
Oordnat kaos är ordets skapande, ordet är illusionen av rörelsens dans.
Orden är begreppsbildningar av rörelsens dans, för att återge skenet av djupet. I begynnelsen var Logos, Logos var i Gud.
Logos är välordnat kaos, välordnat kaos är:
Gudomens Ljus samlar Alla smådelar/Ljuspartiklar/Stoff i och till Logisk Samhörighet.
Många Vackra ord finns att finna, de lever överallt, väntar på att du skall finna dem. Väntar på att Föras till människan .
De Kommer till dig då du bäst behöver dem. Dessa ord är Blommor, doftande Blommor, ett Färgspektrum Skapade för att fylla Själen med Välbehag.
De Förs till dig, de kommer till dig.
Du kan Välja att Lyfta Blicken och Se dem eller du kan Välja att låta Blicken vara sänkt och icke Se dem.
Kanske Vinden Då börjar susa, Vinden tar tag i papperet Med De Vackra Tecknen. Papperet Dansar Virvlar Runt, Runt, söker Mottagaren, söker Det Seende Ögat. Söker Det seende Hjärtat.
Det Seende Hjärtat Vill Svara, Handen Öppnar sig Likt en Vacker Skål.
Papperet Med De Vackra Tecknen Öppnar sig, Öppnar sig och Talar Till Det Mottagande Hjärtat. Det Mottagande Hjärtat Dricker Ordens Sötma.
Ordens Sötma och Innebörd, Låter orden Fylla Hjärtat och Tyder Förstående Deras Språk. Tar Emot Dem och Svarar, Svarar Till Ordens Levande Innebörd. Tar Dem Till Sitt Vara och Vandrar Ut I Livet med Glädjens Steg.
Kanske Vinden Då Börjar Susa, Susa och Leka med Trädens Skimrande Löv.
Vinden Tar Tag i ett av De Mörkt Röda Löven, Lövet Dansar, Virvlar Runt, Runt, Njuter av Sin frihet. Följer Vindens Rörelse, Vinden slutar susa, Lövet Faller Ned i Gräsets Mjuka Famn. Väntar på det Seende Ögat, Väntar på Det Svarande Hjärtat, Handen Öppnar sig Likt en Vacker Skål, Lyfter Varsamt Upp Det Vackra Röda Lövet.
Blicken Fylls av Glädje, Hjärtat Fylls av Värme.
Lövet Öppnar sig och Talar till Den Lyssnande och Mottagande Själen.
Den Mottagande Själen, Det Mottagande Hjärtat Dricker ordens Sötma,
Dricker Ordens Sötma och Innebörd.
Låter Orden Fylla Hjärtat och Tyder Förstående Deras Språk. Tar Emot Dem och Svarar, Svarar Till Ordens Levande Innebörd.
Tar Dem Till Sitt Vara och Vandrar ut I Livet Med Vördnad.
Se Månen,
I Aftonens Stillhet Stiger Moder Måne Åter Upp På Himlavalvets Rund.
Den Stillheten Lever I Det Inre.
Moder Måne Vandrar Åter på Himmelens Rund. Stilla och Lugnt Skrider Hon Fram. Majestätiskt och Stolt Medveten om sin Skönhet.
Ser På Världen, Ser på människan I Begrundan. Väntar på att människan skall höja Själen och Ta Emot Hennes Visdom.
Havet, Vågen Rullar Fram och Åter, Möter Den Goda Stranden.
Den Goda Stranden Hälsar Vågen med Svarande Glädje, Vågen Blir Varsamt Böljande och Mjuk.
En Rytmisk Harmonisk Sång Skapas. Underbar att Lyssna Till. Underbar att Leva I.
Vågen Möter Klipporna, Klipporna ”Stör” Vågens Väg. Vågen Rullar Runt Klipporna, Kastas Hårt Emot Klipporna, Skum Bildas, Strömmar Bildas, Virvlande Strömmar, Underströmmar.
Vågen Smeker Klipporna, urholkningar Bildas, Tiden Vandrar, Fönster Skapas, får Ljuset att Glittra, Gör Det skönt för Vågen att Möta Klippan, Strömmarna Försvinner, Underströmmarna Försvinner. En Levande Harmonisk Sång Skapas. Underbar att Lyssna Till. Underbar att Leva I. Tiden vandrar, en Sjö Skapas I Havet, I Klippornas Famn.
Moder Måne Vandrar På Himlavalvets Rund och Belyser Vattnet.
Vattnet Blir Till Skimrande Silverne Ljus, Belyser Klipporna, Blir Till Skimrande RegnbågsLjus.
I en Sluten Oval Form I Äggets Form, Tindrande Ljus I Spegelns Yta.
Genomskinliga Väggar, Se Ljuset eller Bli Is.
I Himlarna Strålar Ljuset, Visdomens Ljus, Änglarna Låter det Framstråla.
RegnDroppen ”Faller Ned” I Moderns Famn, Förenas Med Moder Jord.
Visheten Lever I Moderns famn, Ljuset och Kärleken Stiger Nedåt Uppåt, Uppåt Nedåt. Dansande Lemiskata Rörelser, OmFamnande Rörelse, Harmonins Rörelse.
I Visdomens Ljus Strålar Gudomens Skönhet.
Begrundan, grundat liv.
Människan glömmer lätt att greppa varat i sin egen iver att skapa egna begrepp. Dessa begrepp är gapande käftar, vilka äter det levande livets skapande ström. Gapande käftar, vilka förstelnar människan och det omgivande varat i kramp, krampartad rädsla, vilken sklerotiserar hennes liv och rörelse. Därigenom förstelnas varats famn. Människan har icke, vilket hon tror, behov av begreppsbildningar. Tanken är Ljus, Inspiration, inspirationen ber dig att stanna upp, för att söka begrepp, det vill säga greppa det Sanna Livet. Stanna upp och be om grepp:
Anden Skriver Genom Bönen - I Meditationen Är Andens Svar I Ljus.
Då Lever du i Nuets sfär, i levande skeende och icke i förstelnad form. Anden kan Nu skriva, återge dig begrundande Liv. ”Det enda ni behöver veta är att det finns två GrundPelare I varat, dessa Är Ljuset och Värmen. Grundad Mening I Ljus och Kärlek.”
Se VärmeLjuset,
VärmeLjuset är en av människans fantastiska skapelser. Skapat genom det molekylära, statiska begreppstänkandet. Tänkandet tror sig ha skapat värmeljuset, så är det icke.
Människan tror sig ha skapat så mycket, det enda goda med ert molekylära tänkande, är att ni glömmer inspirationens ljus. Det vill säga ni glömmer inspirationens ljus och glömmer eller hinner därmed icke stänga dörren för det. Ni hinner icke utsläcka dess låga i er iver att egenhändigt skapa.
Värmeljuset är bilden av inspirationen ljus, den levande tanken.
Veken är i mitten, veken har fötter, en metallplatta. Veken är omgiven/förankrad i stearinet. Stearinet är omgivet av metall. Icke hård metall, metallen är aluminium, aluminium lever i jordskorpan. Omgiven av metall, detta är en god bild av det omedvetna livet, eller det liv där det molekylära tänkandet har tagit över sinnet. Bilden lever i sagans reala liv, Järnbanden läggs runt livet, genom skolning brister dessa band.
Lågan antänds, ni känner själva denna skönhetens vaknande liv. Lågan brinner, stearinet smälter, blir näring, metallen blir böjlig.
Aluminium, lyft Bladet från Din Tunga, från din mun, låt de Sanna Orden Strömma, de föder och bejakar Sannhetens Skapande Rörelse.
Ni tror er ha skapat så många ting. Era händer har varit redskap, era händer har format dem, genom vägledning, så är det.
De AllGoda Visa Tänder Ljuset , Inspirationens Ljus, I er och ni gör ett ting eller en sak.
Saken är icke sak, överallt lever dessa saker, de är av de AllGoda Visa Skapade Ut Ur Rörelsen. Den Skapande Skönhetens Rörelse, det Sanna Livets Rörelse.
Dessa saker är runt er, överallt runtomkring er finns bilder, dessa bilder visar er skönheten i det Medvetna Livet.
Med Sannhet vet Anden att Ert Liv Är I helheten.
Ni kan välja att släcka edra Liv eller att Tända Edra Liv.
Ni lever här i JordeHavets Famn, ni är i Jordetyngden icke för att Nedsjunka i den utan för att öva edra steg till Skönhetens Vandring I JordeLjuset.
Se HimlaHavets Ljus Speglas I JordeHavets Värme.
KungsLjus, PrästkrageLjus, RosenLjus, BlåklockeLjus –
HimmelsLjus, HavsLjus, EldLjus, LuftLjus, JordeLjus -
En Fågel Dansade I Luften. Fågeln satte sig på ett Grässtrå. Fågeln och Grässtrået Vajade Med Vinden. Grässtrået och Fågeln Levde I Följsam Rörelse.
En Fågel Dansade I Luften. Fågeln satte sig på BlåKlockans Stängel. Fågeln och BlåKlockan Vajade Med Vinden. BlåKlockan och Fågeln Levde I Följsam Rörelse.
Deras Själar Strålade I Ljus. Det Omgivande Varat Strålade I Deras Ljus.
Överallt Lever Denna Oerhörda Lätthet.
O – ER – HÖRD – HÖRD AV ER – O JUBLANDE GLÄDJE.
Det Är att leva I Sannhet. Bilden ÄR Den Rena Tanken. Den Skapande Tanken, Rörelsens Tanke, ”Lekande” Lätthet.
Livets Poesi är Skapelsens Poesi är Universums Poesi.
Den Rena Tanken är Sannhetens Liv och Ljus. Människan Lever Inte I Lätthet.
Hon Tänker FÖR Mycket. Människan Tänker Tyngande Tankar. Människans Steg Blir Tyngda.
Se Regnet,
Glittrande Regn, Regn, Sol Ljus, Regn Båge.
Vandra Över Ängen, Ett DaggKåpeBlad Hälsade dig.
DaggKåpeBladet bär En Gnistrande Droppe, Gnistrande Droppe I Öppnad Skål.
Öppnad Skål är Öppnad Famn.
Gnistrande Droppe I Den Öppnade Skålens Famn är Gnistrande Droppe Med Ljus, är Ljus Öga.
Skålen Är Öppnad Emot Världen, LjusÖgat Möter Det Öga Vars Blick Är Öppnad.
Spegel, SpegelBild, SpegelReflektion.
Själens Ljus är RegnBågens Ljus.
Regnet Faller I Belivande Strömmar.
Det Inre Ser Fågelns Dans Med Luften, Luft Ljus.
Uppfyll dig till Fågelns Lätthet och FöljSamHet,
Ställ dig med armarna Sträckta Emot Himlavalvets Salar, Himmels Ljus.
Armarna är Öppnade Emot Himlavalvets Salar.
Känn Regnets Strömmar, Känn Regnets Rännilar, Bäckar.
Strömmar, Rännilar, Havs Ljus, Smeker Kroppen I Belivande Följsam Rörelse.
Sätt dig i DaggKåpeBladets Famn. LjusÖgat Är Nu ett Hav. Är Nu ett LjusHav.
Fyller dig med Lekande LivsLjus, Händerna Samlar Vatten, LjusVatten – LjusHav.
Händerna Kastade Ljusets Vatten Till Luften.
Ljusets Vatten Dansar Med Luften, Droppen - DaggKåpeBladets Droppe, Blir Tusen GlitterLjusDroppar, Tusen GlitterDropparna Blir Oräkneliga.
Så ÄR Det – En Droppe av Ljus Blir Oändligt Liv.
EldLjus – JordeLjus
I Evighetens Famn Suckade Moder Jord, Oseende Ögons Skålar, Icke Kännande Själar.
Steg Skapade Sår I Hennes kropp, Hennes Tårar blev Bäckar och Floder,
Fader Sol Sände en Ängel Till Moderns Kropp, Ängeln Smekte Moder Jords Vara.
Gav Ögonens Skålar Ljus, Gav Själarna Kärlekens Ljus, Gav Stegen Skönhetens Ljus.
Ängeln Andades Ande Liv, Bäckarna och Floderna blev JordeHavets Famn,
Speglade HimlaHavets Famn.
Vaggade Modern I Glittrande All Om Fattande Ljus, Moder Jords Nya Dagar Föddes Åter Med Ljusets Kraft.
I Den Nya Solens Uppgång och Glädje
I SolLjuset Talar VärldsOrdet, Strålande Vackert och Rent, I Klarhet och Sanning, Strålande Vackert och Rent.
Flödande Kärlek Gives I Väntan på att Mottagas.
I SolLjuset Talar VärldsOrdet.
I Vinden Verkar VärldsOrdet, Andas Befrielse och Klarhet, Andas Klarhet och Sannhet.
Befriande Renhet, Andandes Kärlek Gives I Väntan på att Mottagas.
I Vinden Verkar VärldsOrdet.
I Jorden Lever VärldsOrdet, Bärande, Höljande, Skyddande I Födelse, I Liv, I Sannhet.
Bärande, Höljande, Skyddande, Skapande Kärlek Gives I Väntan på att Mottagas.
I Jorden Lever VärldsOrdet.
I Vattnet Strömmar VärldsOrdet, Strömmande, Vackert, Förande. I Klarhet och Sanning, Strömmande, Vackert, Förande.
Harmonisk Kärlek Gives I Väntan på att Mottagas.
I Vattnet Strömmar VärldsOrdet.
Då Du Lever I Det Skimrande Ljuset, då Du Låter Det Fylla Dig, då Öppnar sig Varat, då Vidgar sig Varat.
Då Omvandlas Du Till en Pelare,
Då Du Sluter Dina Ögon, låter AftonHimlens Skimmer Fylla Dig, då tar Aftonvindens bild dig Till sig. Minnet av Aftonvindens Smekning Fyller Dig, då Du Sluter Dina Ögon, låter Daggdroppens Renhet Skapas Inom Dig, då tar Daggdroppens Bild Dig Till sig, Känslan av Daggdroppens Friska Renhet Fyller Dig,
Då Öppnar sig Varat Då Vidgar sig Varat, då Omvandlas Stunden Till Skimrande Renhets Ljus
Ty vad är Renare att Andas Än Den Rena Klara Nattluften
Ty vad är Renare att Dricka Än Daggdroppens Rena Sötma.
I SolLjuset Strömmar VärldsOrdet.
Vinden, Susande och Varsam, För Varsamt Löven åt Sidan, Visar en Gren. Det är En Vacker Vågformad Gren, en Vacker Smal Graciös Gren.
Grenen Bär Två Vita Pärlor, Vita Skimrande Bladknoppar. Annars Är den en Gren utan Blad.
Den ena Pärlan i Dess Topp, den Andra Pärlan Längst Ned.
Pärlorna känns Är Burna av Händer.
Det Strömmar Levande Strömmar Mellan Pärlorna, det Strömmar Belivande Strömmar.
Vinden För Varsamt Löven åt sidan, Löven som Skymmer Grenen.
Låt SolLjuset Strömma I Anden, Låt SolLjuset Strömma I Själen, Låt SolLjuset Strömma I Din Gärning
Tänkande,
Tänk – Ande, Ande, Ande – Mening. Meningen, men ingen Andades
Ande. De menade icke Ande, Anden Är en Länk Till berörda parters Tänkande Ande. Tanken tänker Andemening i Meningsfullhet vilken är fylld Helhet, är den tomma tanken, tankens tomhet ger Liv. Regnbågens Liv är Lila, Blå, Turkos, Grön, Gul, Orange, Röd. Är Kärlek.
Kärleken är dess Pärlor, tag alla dessa Pärlor, skruda er i dem, bli dock icke fast i dem, låt dem icke bli bländverk, det är icke deras önskan, låt dessa vara er Strålande Krona, KronBärare är ni, låt deras Sannhets Ljus leda edra steg. Kasta dem upp i Luften och låt Ljuset verka I varats Famn, räds icke, ljuset förs åter till er.
Pärlorna möter, Svävande Svarta Fåglar de Seglar med Ljudlösa Vingars Slag
Över den Sargade Själen. De Sänker sig Djupare och Djupare, de Döljer dig slutligen för världen Sveper In dig I Sina Stora Vingar, Sluter Irisens trötta Regnbåge Till Vila I Oändlighetens Mörker.
Den sargade Själen Förs Bort på Vita Hästar, Flygande Manar och Smäckra Kroppar. Det Doftar NattStilla Himmel, Tindrande Stjärnor Leende Stjärnor.
Anande Hör Själen deras Budskap, Anar Svaret på burna frågor, Finner Nu Orden.
Orden talar ur Nattens Mörker, I Världar av StjärneSalar.
Handen Rör Vid De Sovande Blommornas Daggvåta Doftande Blad.
Berusas av deras OskuldsFulla Renhet och Fylls av Lycka. Lyckan Lever I Naturens Famn, Sakta Väts Kinden av Tårar, Tårar från Längesedan Flydda Sorger. Regnbågens Pärlor Skimrar I Själen, Anden tänker Andemening i Meningsfullhet, är Kärlek.
Kärleken Är det Högsta I Universums famn.
Vill människan omvandla Kärlek till Begrepp, då Är hon så Upptagen av att klä bilden av kärleken i termer, Så ögat/det Inre ögat ser ej då Kärleken Lever.
Det Förblindas av Det Yttre Ögat och av Tankens Önskan om Logik.
Kärleken blir ett Lik, detta lik söker nu tanken klä med ädelstenar, men faktum är att den då är ett lik.
Kärleken kan icke ses, den Sanna Kärleken Skimrar Likt Guld, GuldGlitter I Jungfrulig Renhet. Skönheten, den Värmande Intensiteten Går Förlorad.
Endast I Det Synliga Varat, då Det Yttre Ögat och Tanken är herre, finns Avgränsade Områden.
Då Sanningen Lever, då Kärleken Strömmar Emellan/Inom människan, då Blir Gränserna Upplösta.
Varat Blir Obestämt, Strömmarna är "okända”, ändock Kända, Igenkännande. Bilderna av Ovalerna, Ringarna Träder Fram, EterHöljen – Aura, Fyllda av Belivande LjusGenomStrömmande Ljus. Bejakelsens I Sannhetens Ljus.
En Upplösning av det Fysiska Sker.
Jag Blir Du, Du Blir Jag, Allt Blir Till Ett, I ett Underskönt Skimrande Ljus.
Detta Ljus Skänker människan Helheten och Livet.
Min Andning Blir Din Andning, det Blir till att Gå In och Igenom Andeandningen. Det Blir Havets Våg, det blir Norrsken.
Ett Sant Mysterium Uppstår, Kärlekens Stora Gåva är en Sann Magisk Ö, där Överväldigandet och Passionen Kan Leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar