Låten Icke orden Förleda Er Bort ifrån det Sanna

Många säger att Regn är Änglarnas Tårar att Änglarna Sörjer människans ohörande väsen.
Många säger att människans tårar är Sorg.
Så Är det icke Tårarna Är Befrielse – Pånyttfödelse – Befrielse Till Liv.
Regnet Befruktar Livet – Är icke Tårar är Ljus.
Nu säger Ni kanske – Tårar kan vara skratt och Glädje.
Se Öknens Landskap stiga fram för Er.
Se Marker där Elden har Smekt Markens Yta.
Se Vulkanens Efterskede.
Se Sanden, Se det Svarta Förkolnade Landskapet, Se De Förstelnade Formerna.
Detta är bilden av Egenförhärligandet.
Egenförhärligandet ut ur Glömskan av Livets Väsen.
Det är det omedvetna sinnet – det sovande sinnet.
Skratta utan att veta – gråt utan att veta – sorg utan att veta – Tårar utan att veta är det subjektivas sovande sfär – begärens sfär eller ok.
Nu säger ni kanske – skall vi inte kunna göra något utan att Veta – skall ingen spontanitet finnas.
Detta ÄR spontanitet. Det Är Inspirationens Ljus.
Att icke Veta gör barrikader, gör översvämningar. Gör störtfloder eller får Hästen att skena.
Det finns ingen möjlighet att styra eller att hålla i tyglarna. Därigenom blir sinnet tanke, tanken blir sinne – Kaos och Förvirring – Död.
Vi säger icke Veta VETA, Vi säger Medvetet Sinne, detta är att Veta Med Sinnet – Är att Leva I och Med Mening.
Den Meningen Är Er Egen Mening och icke Egenförhärligandet.
Det är Andens Härlighet För Egenvarat, det Egna Varat är I Anden och därigenom är Detta Helhetens Förhärligande i Behovens Sfär.
Se Berget framför Er, Se Klippans Skönhet.
Slut Ögonen och Känn Klippans Värme Då Fader Sol Smeker Klippans Yta. Se Regnbågens Färger Strömma Runt Klippans Väggar. En Dörr Öppnar Sig och Ljus. Ljus och Värme Strömmar Till Er.
Det är att Leva I Bekräftandet av att Vara I Varat I Helheten.
Sprickor Öppnar sig Överallt, dessa Är Icke Sprickor Är Vakenhetens Ljus. Låten dock icke Vakenheten Förbränna Er.
Se Nu Klippan, Se Öknens Landskap, Se, Se,
Överallt Kroppens bilder, Formbilder,
Regnet Faller, Tårarna Strömmar,
Klippan Löses Upp, Sanden Formar sig blir Bruna Pärlor.
Klippan Löses Upp Blir Små Jordkulor.
Överallt mellan dessa Kulor eller Pärlor, De bär Bärnstenens Färgskimmer, finns Sprickor eller Vägar.
Det är en Väv, ett Landskap, Överallt Börjar Sakta ett Grönt Skimmer att Leva.
Överallt emellan dessa Pärlor Skimrar Grönt Ljus.
Smaragdens LivsLjus.
Ljuset Blir Starkare och Starkare.
Det Gröna Skimret Blir Gräs.
Gräs Skimrande Gräs, Gräset Är Strålar, Strålarna Blir Starkare och Starkare de Strålar och Möter Fader Sol.
Gräsets Rötter Är Fötter, Livet är Buret av Moderns Oändliga Värme, Kroppen Är I Livet och Sträcker Sig på Tå I Bejakelsen av Livets Vara.
Gräset är ett Böljande Hav, bilden av Eterlivets Vaknande Vårsång.
Regnet Befruktar Livet – Är Icke Tårar.