Se Två Linser framför Er, Linserna Är Den delade Cirkeln,
För Nu Samman Dessa Båda Halvor och Låt De Övre och de Undre Delarna Korsa varandra.
Se Nu bilden av Fisken, den uråldriga SymbolBilden, det Finns ett Huvud Uppåt och En Stjärt Nedåt. Det Finns ett Huvud och en Stjärt Uppåt.
Se bilden av Trädet, Det Finns en Krona Uppåt och en Krona nedåt.
Se Så Åter Bilden av Cirkelns två delar Där Cirkeln Omfamnar Varandra Nedåt och Uppåt,
Knäpp Nu Dina Händer och se Bilden, Känn också Värmen I Händernas Kupade Form.
Den Värmen Lever Ni alla I, icke endast människan, Alltets Liv – Allt Liv Lever I Ljusets och Värmens Höljande Famn.
Se så bilden av människan, hon människan korsar sina Fötter och Korsar Sina Armar/Händer.
Vilken Form Uppstår, Spolens Form eller Kokongens Form.
Vi stannar en stund vid Spolen,
Sländan Snurrade och Snurrade,
Tråden Livets Tråd blev Längre och Längre.
Livets Tråd Är Ljusets Tråd, Ljusets Tråd Väver Livets Väv.
Livets Väv är Skönhetens Väv. Befriat Ifrån Tyngden.
Himmelens Spinnerskor, Himmelens Väverskor Sjunger Klangskapande Liv.
Sländan Finner Vägen In I Jordelivets Famn.
Sländan är Spolen, Tråden Väver Livets Väv.
Vi är Där och Leder Tråden, människan svarar till Sin Egen Skapade Sång, Vi vet den och Vi Känner den. Den Vägen är icke Sorgens Tyngd är Befruktat Liv.
Människan kan loda runt vara en lodare, en sömngångare, en sovande själ. Det är den människans val, döm aldrig den andres väg, se Ljuset.
Människorna lodar så mycket, använder lod för att söka Grundens Djup. Teknikens under är icke Universums Under, Var Spolar Var Lod I Livet.
Loda dock icke I den förstelnade tankeformen, loda I Himmelens Hav, Himmelens Hav är Universums Hav.
Är Skapande Liv och Skönhet.
Var Lod och Se att Ljuset Stiger Alltid Upp Till Ytan.
Klockan har ett Lod, klockan säger sig visa tiden, lodet tickar fram och åter. Väver Livets Väv, klockan visar icke tiden, Tiden är Vår och Tiden är icke mänsklig tid, den Är Evighetens Skapande Sång.
UrSångens Rörelse och Klang.
Överallt gives ni bilder.
Se Hårets Liv,
Hårsäcken är Där, låt Oss säga I Moderns Famn. Håret söker sig Ut I Ljuset.
Till det Yttre kan Hårstrået verka Hårt och Livlöst, se Nu vad som sker I Ljusets Beröring. Hårstrået Skimrar, Vinden Smeker Håret och Håret Dansar i Glädje.
Glömmer Ni att Se Hårets Skönhet och endast ser till Hårets Uppbyggnad och de vetenskapliga termerna eller den inlärda kunskapen. Ja, då är Håret Dött. Livet är också Dött om Ni icke Ser Dess Sanna Innebörd.
Se Kanelbullen.
Det kan tyckas vara en märklig bild.
Kanelbullar smakar gott, se formen och minns Cirkeln, kanelbullen är en Spiralform, Livets Spiral den leder Alltid Till Ljus hur Ni än vänder och vrider på det. Kanelbullen smakar gott och Livet Smakar Gott. Låt icke kunskapen Förbränna Livet.
Spolar, Lod, Kanelbullar, Hårsäckar, Bönor, Frön, Berg, Stenar, Klippor. Överallt Dessa Höljande Former, Till det Yttre kan de synas Hårda, De bär alla Längtan till Liv.
Denna Längtan är Liv –
FjärilsKokongen Är Spunnen av och med Ljusets Energier. Sländan Snurrade In I eller Till JordeLivets Famn.
Ägget Lades I Gräsets famn, Ägget var en Puppa, Puppan blev en Larv, Larven Mumsade och Mumsade,
Livet Smakar Gott,
Larven Smakade på Allt Det den Mindes från Himlens Famn.
LjusMinne – LjusMinne Bär mig, Led mig Till Livets Sanna Ljus.
Ljusets Tråd Vävdes Runt Kroppen och Kokongen Var I gräsets Famn.
LjusMinnets Liv Förverkligades I JordeLivet, Förinnerligades I Kokongens famn.
Kokongen Blir en Fjäril och Fjärilen Dansar i Luftens famn.
Fjärilens Vingar är Ljus och Belivar Luftens famn.
Fjärilen är I Livet.
Dansar In I Himlens Famn och Är I Himlens Famn – HimmelsFrö, HimmelsPuppa, HimmelsLarv, HimmelsKokomg, HimmelsFjäril, Fröet Lägges I, Överallt gives Bilder och Överallt Lever Spegelns bild.
Varje Rörelse, Varje Steg Lever, är energiströmmar vilka fortplantar sig. Jordskalv kan ha en förödande verkan, är här en God bild, Rörelsens verkning är längre än vad det yttre ögat ser.
Endast den Rörelse vilken har eller innehar Liv leder Vidare i Skönhet. Den rörelse vilken icke innehar Medvetet Liv Dör och dess verkan är tillfällig.
Det är bilden av Vårens Liv – Liv Är Liv och Det Yttre Visar icke Alltid Livets Mening och Innebörd.
Var I Livet och icke Utanför Livet.
Det är bilden av Vårens Liv, av Vårt Enade Liv.
Detta Är bilden av UrAtomen av Atomen, dess Kraft är Unik, Är Universiell och Evigt Skapande icke Förgörande i Gudomens Liv.
För Nu Samman Dessa Båda Halvor och Låt De Övre och de Undre Delarna Korsa varandra.
Se Nu bilden av Fisken, den uråldriga SymbolBilden, det Finns ett Huvud Uppåt och En Stjärt Nedåt. Det Finns ett Huvud och en Stjärt Uppåt.
Se bilden av Trädet, Det Finns en Krona Uppåt och en Krona nedåt.
Se Så Åter Bilden av Cirkelns två delar Där Cirkeln Omfamnar Varandra Nedåt och Uppåt,
Knäpp Nu Dina Händer och se Bilden, Känn också Värmen I Händernas Kupade Form.
Den Värmen Lever Ni alla I, icke endast människan, Alltets Liv – Allt Liv Lever I Ljusets och Värmens Höljande Famn.
Se så bilden av människan, hon människan korsar sina Fötter och Korsar Sina Armar/Händer.
Vilken Form Uppstår, Spolens Form eller Kokongens Form.
Vi stannar en stund vid Spolen,
Sländan Snurrade och Snurrade,
Tråden Livets Tråd blev Längre och Längre.
Livets Tråd Är Ljusets Tråd, Ljusets Tråd Väver Livets Väv.
Livets Väv är Skönhetens Väv. Befriat Ifrån Tyngden.
Himmelens Spinnerskor, Himmelens Väverskor Sjunger Klangskapande Liv.
Sländan Finner Vägen In I Jordelivets Famn.
Sländan är Spolen, Tråden Väver Livets Väv.
Vi är Där och Leder Tråden, människan svarar till Sin Egen Skapade Sång, Vi vet den och Vi Känner den. Den Vägen är icke Sorgens Tyngd är Befruktat Liv.
Människan kan loda runt vara en lodare, en sömngångare, en sovande själ. Det är den människans val, döm aldrig den andres väg, se Ljuset.
Människorna lodar så mycket, använder lod för att söka Grundens Djup. Teknikens under är icke Universums Under, Var Spolar Var Lod I Livet.
Loda dock icke I den förstelnade tankeformen, loda I Himmelens Hav, Himmelens Hav är Universums Hav.
Är Skapande Liv och Skönhet.
Var Lod och Se att Ljuset Stiger Alltid Upp Till Ytan.
Klockan har ett Lod, klockan säger sig visa tiden, lodet tickar fram och åter. Väver Livets Väv, klockan visar icke tiden, Tiden är Vår och Tiden är icke mänsklig tid, den Är Evighetens Skapande Sång.
UrSångens Rörelse och Klang.
Överallt gives ni bilder.
Se Hårets Liv,
Hårsäcken är Där, låt Oss säga I Moderns Famn. Håret söker sig Ut I Ljuset.
Till det Yttre kan Hårstrået verka Hårt och Livlöst, se Nu vad som sker I Ljusets Beröring. Hårstrået Skimrar, Vinden Smeker Håret och Håret Dansar i Glädje.
Glömmer Ni att Se Hårets Skönhet och endast ser till Hårets Uppbyggnad och de vetenskapliga termerna eller den inlärda kunskapen. Ja, då är Håret Dött. Livet är också Dött om Ni icke Ser Dess Sanna Innebörd.
Se Kanelbullen.
Det kan tyckas vara en märklig bild.
Kanelbullar smakar gott, se formen och minns Cirkeln, kanelbullen är en Spiralform, Livets Spiral den leder Alltid Till Ljus hur Ni än vänder och vrider på det. Kanelbullen smakar gott och Livet Smakar Gott. Låt icke kunskapen Förbränna Livet.
Spolar, Lod, Kanelbullar, Hårsäckar, Bönor, Frön, Berg, Stenar, Klippor. Överallt Dessa Höljande Former, Till det Yttre kan de synas Hårda, De bär alla Längtan till Liv.
Denna Längtan är Liv –
FjärilsKokongen Är Spunnen av och med Ljusets Energier. Sländan Snurrade In I eller Till JordeLivets Famn.
Ägget Lades I Gräsets famn, Ägget var en Puppa, Puppan blev en Larv, Larven Mumsade och Mumsade,
Livet Smakar Gott,
Larven Smakade på Allt Det den Mindes från Himlens Famn.
LjusMinne – LjusMinne Bär mig, Led mig Till Livets Sanna Ljus.
Ljusets Tråd Vävdes Runt Kroppen och Kokongen Var I gräsets Famn.
LjusMinnets Liv Förverkligades I JordeLivet, Förinnerligades I Kokongens famn.
Kokongen Blir en Fjäril och Fjärilen Dansar i Luftens famn.
Fjärilens Vingar är Ljus och Belivar Luftens famn.
Fjärilen är I Livet.
Dansar In I Himlens Famn och Är I Himlens Famn – HimmelsFrö, HimmelsPuppa, HimmelsLarv, HimmelsKokomg, HimmelsFjäril, Fröet Lägges I, Överallt gives Bilder och Överallt Lever Spegelns bild.
Varje Rörelse, Varje Steg Lever, är energiströmmar vilka fortplantar sig. Jordskalv kan ha en förödande verkan, är här en God bild, Rörelsens verkning är längre än vad det yttre ögat ser.
Endast den Rörelse vilken har eller innehar Liv leder Vidare i Skönhet. Den rörelse vilken icke innehar Medvetet Liv Dör och dess verkan är tillfällig.
Det är bilden av Vårens Liv – Liv Är Liv och Det Yttre Visar icke Alltid Livets Mening och Innebörd.
Var I Livet och icke Utanför Livet.
Det är bilden av Vårens Liv, av Vårt Enade Liv.
Detta Är bilden av UrAtomen av Atomen, dess Kraft är Unik, Är Universiell och Evigt Skapande icke Förgörande i Gudomens Liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar