Tolv Portar Leder Till Gravens Öppnande,
Tolv Portar Leder Till UppståndelseLjuset,
Den Första Porten är Fjärilens Liv I Puppan.
Den Första Porten Är Fjärilens Liv I Kokongen.
Är Plantans Liv I Moderns Famn.
ÄR Alltets Längtan Till Den LjusMötande Själen.
Det ÄR att vara.
Sommaren – Hösten – Vintern – Det Yttre Ljuset Strömmar In I det Inre och Är Livets Inneboende Möjligheter Till Förverkligande I yttre Gärning.
Minns att det icke Är Till Städes ett Yttre och ett Inre; Detta är Evigt Strömmande Flödande Liv, Är FlödesÖppnande KraftÖverörings EnergiStrålars StrömKretsar.
I Kretsen Lever Sannheten, Kretsen Är Cirkeln, är Faderns och Moderns Famn, Är Klotet, Är SolHjulens RörelseLiv, Är Helheten, ÄR,
Liv.
Den Yttre Gärningen Är Den Inre Gärningens Spegelbild, Spegel, Spegel på Väggen Där; Se Din Rörelse, Öva Rörelsen I Speglingens Möte, Vattnets Strömmar är Skönhet. Vad annat är Spegelns Yta Än Livets Vatten.
Spegelns Yta Öppnar sig icke För Det Oseende Ögat, Spegelns Yta Öppnar sig I det Mötande Ljuset.
Den Yttre Gärningen Är Den Inre Gärningens Spegelbild, eller Omvänt.
Nu Vaknar Livets Längtan Till Vaket Liv. Till Det Svarande Livet Vilket icke Var Sovande, Vilket Var Levande Drömmande. Detta Liv Öppnar Nu Sina Ögon och Ser.
Spegelns Yta Öppnar sig, det Är icke en Spricka I Spegelns Glas, det är Det Öppnade Ögat Vilket Leder Handens Rörelse, Vilket Leder Gärningens Rörelse Till Liv, I Liv.
Ögonen Öppnar Sitt Liv och ser Moderns Famn, Ögonen Möts av Hennes Skimrande Röda Värme.
Hennes Inre Skrudas I Röda Slöjors Ljus I Fader Sols Smekande Ljus.
Fader Sols Ljus Möter Hennes Hud, Livet Minns Nu Värmen.
Minns Värmens Liv att Vara I, Själen Drömmer GrönSkimrande Ljus.
Modern Bär Den Blå Mantelns Ljus,
Fader Sols Ljus Möter Mantelns Liv,
Livet Sträcker Armarna Upp Till Ljuset, Händerna Finner Ljuset och Är Emottagande Skålar.
Livet Skrudas I GrönSkimrande FormGestaltsLiv.
Se Fröets Kraft,
Fröet Var I Sommarens Famn Blomman.
I Höstens Famn Flyttade Hela Växten In I Fröets Hölje.
Modern Slöt Fröet I Sin Famn, Sjöng Vaggsångens Liv.
I Fröet Förinnerligades det så kallade Yttre Ljuset Till Inre Ljus.
Nu är Vårens Strömmar Här, Fröet Finner Modet I Längtan Till Livets Värme att Öppna sig.
Armarna Är Grodden, Är Livsstängeln, Händerna Är HjärtBladen.
I Hjärtat Lever den Förinnerligade Värmen.
Den Kräver Inget – Den ÄR.
På JulDagen Föddes Ljusets Barn.
Tre Månader har Strömmat, Tre Månader, Tre År, Tretton år.
Människans Tid Är Icke Gudomens Tid.
Barnet Har Lärt sig Gå.
JordMognaden Är Nu JordeMognad.
Tre, Tre, Tre.
Tre Är De Vise, Tre Är De Goda,
Tre, Tre, Tre.
Den Första Porten Heter Längtan Till Liv och Förverkligande Av Liv.
JordeMognaden Är JordTyngd – JordeMognaden Är JordeTyngd.
JordeTyngden Drar Icke Nedåt.
JordeTyngden Leder Upp I Ljuset, Till Ljuset. Är Människans Fullhet, Den Fullheten Ger Tyngd Till Livet.
Den Tyngden Är icke Kvicksand, Är Icke SumpMarker, är Icke Den Tunga Lerjorden, Är LivsTyngd.
Den Tyngden är Grundad Vilja.
Den Viljan är Icke Skeppet Vilket har stött på Grund, Är Icke Havets Slukande Svarta Grund, Är Icke Klippornas Rivande Väggar Vilka För Båten Till Havets Grund.
Den Grundade Viljan är JordeMeningens Fyllda Sannhet, Är LjusSvarande Liv.
Detta Är Ensamhetens Själ, Är AllKärlekens Själ. Däri Vilar: Ensamheten ÄR – Jag ÄR – AllKärleken ÄR. Därigenom Är Jag I Gudomens Ljus och Gudomen Är I Mig.
Därigenom Upplöses Ensamheten och Ingår I Helhetens Skönhet, Är del och Är Helhet.
Fjärilen Lämnar Puppan,
Fjärilen Lämnar Kokongen Spunnen Av Ljus,
Möter Alltets Ljus,
Lyfter Vingarna,
Är Nu LjusRörelse,
Fjärilen Är Ensam,
Samtidigt – VET Fjärilen att dess Liv Är Förenat I Blommornas FärgLiv.
I SolLjuset Lever Blommorna
I SolLjuset Lever Vingarna,
Tillsammans
Sjunger De Ljusets Sång,
Är LuftAndning.
Tolv Portar Leder Till UppståndelseLjuset,
Den Första Porten är Fjärilens Liv I Puppan.
Den Första Porten Är Fjärilens Liv I Kokongen.
Är Plantans Liv I Moderns Famn.
ÄR Alltets Längtan Till Den LjusMötande Själen.
Det ÄR att vara.
Sommaren – Hösten – Vintern – Det Yttre Ljuset Strömmar In I det Inre och Är Livets Inneboende Möjligheter Till Förverkligande I yttre Gärning.
Minns att det icke Är Till Städes ett Yttre och ett Inre; Detta är Evigt Strömmande Flödande Liv, Är FlödesÖppnande KraftÖverörings EnergiStrålars StrömKretsar.
I Kretsen Lever Sannheten, Kretsen Är Cirkeln, är Faderns och Moderns Famn, Är Klotet, Är SolHjulens RörelseLiv, Är Helheten, ÄR,
Liv.
Den Yttre Gärningen Är Den Inre Gärningens Spegelbild, Spegel, Spegel på Väggen Där; Se Din Rörelse, Öva Rörelsen I Speglingens Möte, Vattnets Strömmar är Skönhet. Vad annat är Spegelns Yta Än Livets Vatten.
Spegelns Yta Öppnar sig icke För Det Oseende Ögat, Spegelns Yta Öppnar sig I det Mötande Ljuset.
Den Yttre Gärningen Är Den Inre Gärningens Spegelbild, eller Omvänt.
Nu Vaknar Livets Längtan Till Vaket Liv. Till Det Svarande Livet Vilket icke Var Sovande, Vilket Var Levande Drömmande. Detta Liv Öppnar Nu Sina Ögon och Ser.
Spegelns Yta Öppnar sig, det Är icke en Spricka I Spegelns Glas, det är Det Öppnade Ögat Vilket Leder Handens Rörelse, Vilket Leder Gärningens Rörelse Till Liv, I Liv.
Ögonen Öppnar Sitt Liv och ser Moderns Famn, Ögonen Möts av Hennes Skimrande Röda Värme.
Hennes Inre Skrudas I Röda Slöjors Ljus I Fader Sols Smekande Ljus.
Fader Sols Ljus Möter Hennes Hud, Livet Minns Nu Värmen.
Minns Värmens Liv att Vara I, Själen Drömmer GrönSkimrande Ljus.
Modern Bär Den Blå Mantelns Ljus,
Fader Sols Ljus Möter Mantelns Liv,
Livet Sträcker Armarna Upp Till Ljuset, Händerna Finner Ljuset och Är Emottagande Skålar.
Livet Skrudas I GrönSkimrande FormGestaltsLiv.
Se Fröets Kraft,
Fröet Var I Sommarens Famn Blomman.
I Höstens Famn Flyttade Hela Växten In I Fröets Hölje.
Modern Slöt Fröet I Sin Famn, Sjöng Vaggsångens Liv.
I Fröet Förinnerligades det så kallade Yttre Ljuset Till Inre Ljus.
Nu är Vårens Strömmar Här, Fröet Finner Modet I Längtan Till Livets Värme att Öppna sig.
Armarna Är Grodden, Är Livsstängeln, Händerna Är HjärtBladen.
I Hjärtat Lever den Förinnerligade Värmen.
Den Kräver Inget – Den ÄR.
På JulDagen Föddes Ljusets Barn.
Tre Månader har Strömmat, Tre Månader, Tre År, Tretton år.
Människans Tid Är Icke Gudomens Tid.
Barnet Har Lärt sig Gå.
JordMognaden Är Nu JordeMognad.
Tre, Tre, Tre.
Tre Är De Vise, Tre Är De Goda,
Tre, Tre, Tre.
Den Första Porten Heter Längtan Till Liv och Förverkligande Av Liv.
JordeMognaden Är JordTyngd – JordeMognaden Är JordeTyngd.
JordeTyngden Drar Icke Nedåt.
JordeTyngden Leder Upp I Ljuset, Till Ljuset. Är Människans Fullhet, Den Fullheten Ger Tyngd Till Livet.
Den Tyngden Är icke Kvicksand, Är Icke SumpMarker, är Icke Den Tunga Lerjorden, Är LivsTyngd.
Den Tyngden är Grundad Vilja.
Den Viljan är Icke Skeppet Vilket har stött på Grund, Är Icke Havets Slukande Svarta Grund, Är Icke Klippornas Rivande Väggar Vilka För Båten Till Havets Grund.
Den Grundade Viljan är JordeMeningens Fyllda Sannhet, Är LjusSvarande Liv.
Detta Är Ensamhetens Själ, Är AllKärlekens Själ. Däri Vilar: Ensamheten ÄR – Jag ÄR – AllKärleken ÄR. Därigenom Är Jag I Gudomens Ljus och Gudomen Är I Mig.
Därigenom Upplöses Ensamheten och Ingår I Helhetens Skönhet, Är del och Är Helhet.
Fjärilen Lämnar Puppan,
Fjärilen Lämnar Kokongen Spunnen Av Ljus,
Möter Alltets Ljus,
Lyfter Vingarna,
Är Nu LjusRörelse,
Fjärilen Är Ensam,
Samtidigt – VET Fjärilen att dess Liv Är Förenat I Blommornas FärgLiv.
I SolLjuset Lever Blommorna
I SolLjuset Lever Vingarna,
Tillsammans
Sjunger De Ljusets Sång,
Är LuftAndning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar