Endast människan själv känner sin handling, Den Sanna Handlingen har icke ett Förklarande Behov, det Ljuset Stiger Alltid Fram.
Det Ljuset Stiger Alltid Upp Till Ytan.
Det är en Stor Konst att Leva I Tystnaden och Åse Dömandet, att åse och taga emot anklagelsens Mörker, detta Mörker är dock Icke Seende I Ljus.
Endast människan själv vet Saken till sitt handlande eller sagda ord.
Vi valde Medvetet att icke säga Orsaken, Varför undrar Du?
I dessa Sammanhang är det icke en orsak, det är en Ursak, därigenom att det finns ett Ursprung.
Ursprunget är Barnet.
Var Lod I Livet, Lodet Är Lyssnande.
Var Avkännande Lod, Känn Livets behov.
Var Lod, Var Barn, Barnet Vet Behovets Liv.
Allt Sant Liv Är Inkarnerat, Är Barn.
Icke endast mänskliga Väsens Liv. Det mänskliga Väsendet är icke Liv utan De Andliga Barnens Liv.
De Andliga Barnens Liv är Varje Fröplantas Liv, Är Hemmet, Är Templet, Är Varje Andlig Impuls vilken blivit Jordad Mening. Den Jordade Meningen Är Uppfyllandet av Den Himmelska Visdomen, Den vet Barnets Behov, Livets Tillstånds Behov. Varje Andlig Impuls Är ett Barn och skall så Bemötas, Mötas med Bönens Redskap.
De Andliga Barnens Liv Är tidsrum och icke tidsrum.
Är Impulsgivande Liv. Impulsens Liv Är Givet Ur Impulsens Givande Hand. Den Handen Är Gudomens Ljus, Är Helhetens Ljus, Är HimmelsVisdomen I JordeVisdomen.
Till Barnet Strömmar Ljus – Från Barnet Strömmar Ljus. Strömmande Strålande Ljus Är detta, Från och Till, Till och Från, Från och Till, Till och Från. Detta Skapar Solkroppar, vänd blicken och Se Fader Sols Kropp, Se Strålarna, Edra Liv Blir Genom Detta Speglingen av Fader Sols Kropp. Ni Blir Solar I Tillvaron Genom att Levande Inse att Allt Sant Liv Är Inkarnerat, Är Barn.
Icke endast mänskliga Väsens Liv. Det mänskliga Väsendet är icke Liv utan De Andliga Barnens Liv.
Kroppen Är Bärare av den Inre Solen, Påskens tid Visar det Första Barnets Inkarnering I det Andra Barnet Till det Tredje Barnet.
Var Lod, Lodet Vet att Sannhetens Ljus Alltid Stiger Fram.
Tyd icke orden, de ord vilka skall komma till er kommer Alltid. Ni söker alltid utröna skillnaden på Medvetet Sagda ord och Omedvetet Sagda ord.
Hur skall ni veta skall ni vandra runt med elektroder eller alltid befinna er i en lögndetektor.
Lyft edra blickar och Se, låt O bli er aha-upplevelse, Glädjen i redskapets Gärning.
Vad spelar det egentligen för roll, det Viktiga är Riktningen.
Riktningen och att lära känna den röst vilken talar orden. Är den Ren och Klar eller är den lismande.
Det Viktiga Är Riktningen, riktningen är dels från den givande, men orden är Gåvor Till Någons Liv, denne Någon Behöver Dessa Ords Liv och Innebörd. Dessa Ord skall icke Förklaras, de Är Fröplantor. Dessa Fröplantor Väcker en Klang, Skapar en Bild Inom Den Mottagande. Den Bilden är Minnet av Födsloimpulsen. Vilken dels är I det enskilda Väsendet men också I Helhetens Vilja.
Omedvetet Givna eller Medvetet Givna Är de i vissa tider Uttalade I Gudomens Ljus. Det Ni söker att Se Är om det är era egna ord ty det gör er visare, mänskligt kloka utåt. Samtidigt vet ni att orden är så stora att ni helst vill gömma dem eller glömma dem. De väcker en slags rädsla hos er, rädslan av att vara Ljusbärare. I vissa tider Är de Uttalade Orden Av och I Gudomens Ljus, det Är Då Orden Sjunger I Rena och Klara Toner.
Det Ni skall vara Medvetna Om Är om orden är för den egna Vinningen eller Givandets, Öppnandets Gest i och till Förståelse I Kärlek.
Det ni skall vara Medvetna om eller Bli Medvetna om Är att Urskilja Frestelsen och Icke Frestelsen.
Det enda Ni behöver göra Är att Andas, så enkelt Är det.
Omedvetet eller Medvetet, era tankar älskar att leka gömma nyckel med er, eller leka herre på täppan med er.
Vad spelar det för roll vad som är omedvetet eller medvetet, dessa ord är också ord. Var dock Medvetna om Ordens Kraft, var Varsamma med era ord.
Det Medvetna skall varda Medvetet och det Omedvetna skall varda Omedvetet.
Bilden av detta, Gesten I detta Lever I Livets Alla Tillstånd, Ämnesomsättningen, det Rytmiska Systemet och så vidare, Ni skulle bli galna om ni skulle vara tvungna att tillsäga varje cell och varje process i era kroppars vara vad de skall göra. Och tänk om ni skulle glömma något, det skulle bli kaos och ni skulle icke orka leva länge så.
De Ord Vilka skall Medvetandegöras stiger upp till Ytan.
Sannheten Leder Alltid Vägen.
Hos den Vakna Människan Är Allt Liv Medvetet.
Emellan Medvetna Människor Är Kärlek I och Genom Gudomens Ljus.
Emellan dem Är detta Evig Sannhet. De säger icke för att Skada och Icke heller för att Skadas.
I alla sammanhang söker Vi visa vikten av Medvetenhet, här säger Vi så att det Icke spelar någon roll om de utsagda orden är Medvetna eller Omedvetna. Kanske borde Vi säga att det Icke spelar Någon roll om De Är MED Vetande eller Utan Vetande, klokskap eller icke klokskap, I den bemärkelsen att vetandet är tankens gjorda kunskap.
Låt Oss SE denna Meningsfullhet.
Det Vi säger Är att Vi talar Genom människan eller tingen, i tillståndet Vid Behov.
I Dessa Stunder är Orden likt en Ström Genom människan; Ni säger då: Varifrån kom dessa ord och ”gapar likt Fisken”. Vackrare kanske Är att Ni liknar Droppen Då Solens Stråle Finner Den, Klangen Stiger Högre och Högre, Ni ÄR I Ljusuppfylld Förvåning och Glädje. Låt icke rädslan kväva den Upplevelsen, den ÄR Sann.
I Dessa Stunder är Orden likt en Ström Genom människan; Ni säger då: Varifrån kom det och så söker ni förklaringar och uttydningar.
Tydande av Högre Sanningars Liv, det finns inget Behov av att Uttyda dessa Strömmar – De ÄR.
Varje gång ni söker se orsaken till orden är det ett orerande. Detta orerande kommer ur ett Saktillstånd, detta saktillstånd är tanken. Icke Inspirationens Ljus, Icke ImpulsGivaren, det är den Tänkta tanken. Det finns en Tänkt tanke och en Tanke.
Den Tänkta tanken gör illa, den sårar, den gör illa, den Är Icke Ljus, Är Icke Liv.
Låt Oss säga att den Är Övergödning, den Kväver det Växande Livet I dess Ursprungliga Vagga.
Endast människan själv vet Saken till sitt handlande eller sagda ord. Endast människan själv känner sin handling, Den Sanna Handlingen har icke ett Förklarande Behov, det Ljuset Stiger Alltid Fram.
Det Ljuset Stiger Alltid Upp Till Ytan.
Då hon söker klargöra orsaken har hon också begär till förlåtelse, ty hon vet att hon handlat fel.
Då hon ser verkan av sin handling och ber om förlåtelse är det utan omsvep och utan förklaringar.
Den som först måste Förlåta är människan, hon måste först Förlåta sig själv för att kunna förlåtas av andra och därigenom ta emot Förlåtelsen. Genom att be om Förlåtelse och Därigenom Ta Emot Förlåtelsen Av att för en stund ha Glömt sitt Andesjälv. Förlåten Öppnas och Hon SER åter Orsaken till sitt Liv, Orsaken Är Ursprunget, Är Ur Gudomens Ljus Strålar Livet.
Låt Oss Vandra djupare in i detta; Du tycker att det låter märkligt. Även I detta finns skillnaden mellan begär och behov. Begärens Önskan är därför att människan djupt i sig vet att hennes handlande var för sig och icke för helheten. Hennes handling eller ord var för egen vinnings skull. Hon kan se, förhoppningsvis se, vilket hon förr eller senare ser, att hon tillfogade skada. Detta är svårt att ta ansvar för ty plötsligt stiger ord om helvete och straffdom fram, hon ber då om förlåtelse för att rädda sitt eget skinn.
Den andra Förlåtelsen Är därför att hon Kännande Vet att hon lyssnade till fel röst. Det är den Andliga Moralitetens Grundsten och Rättrådighet, Kärlekens Väg.
Den som Först Måste Förlåta Är människan själv.
Döm Icke Den Andres Väg, Endast Väsendet Känner sin Väg.
Fader, Förlåt dem ty de vet icke vad de gör.
Dessa ord visar på smärtan då Insiktens Klarhet eller Ljus Faller Över Själen.
Ibland Är Livet redskap I Stora Skeenden. I Dessa Skeenden Vet icke Väsendet Vad det ÄR De Gör, de ÄR DÅ I HELHETENS VERKANDE KRAFT.
Minns dock att Balansen Är att Urskilja Frestaren och Icke Frestaren.
Då hon Nu SER Smärtan av sin handling fylls hon av Smärta.
DEN Smärtan, om den Befrias BLIR Förlåtelsens Kraft.
Om den icke frigörs/befrias Blir Den Okets TYNGD, DET SVARTA KORSETS TYNGD.
Den som kan kasta den första stenen är den som har det renaste sinnet.
Den Första Stenen ÄR den Egna Förlåtelsen. Om Du icke kan Förlåta Dig Själv har Du ingen Rätt att vare sig Döma dig själv eller andra.
Har du ingen Rätt att vara din egen domare eller andras domare.
Varje Levande Väsen Bär Sin Väg, Sitt Ljus I Sin Hand. Ljuset, det sanna Ljuset kan icke släckas. Det Sanna Ljuset Genomlyser Klippans Vägg, den omvandlas till Kristalliskt Liv, Kristallens genomsläppliga Yta. Kristallens Liv och Dess Klang Är Himmelsk.
Den rena Klangen Helar Själen, den Orena Klangen Skär Själen.
Helandet är Aldrig Borta.
Det står i skriften: ”Den som själv är utan skuld kaste första stenen”
Vi vill så återvända till redan givna bilder och vandra med dem in i nya bilder, vilka icke är Nya.
Se så bilden av människan, hon människan korsar sina Fötter och Korsar Sina Armar/Händer.
Vilken Form Uppstår, Spolens Form eller Kokongens Form.
Vi stannar en stund vid Spolen,
Sländan Snurrade och Snurrade,
Tråden Livets Tråd blev Längre och Längre.
Livets Tråd Är Ljusets Tråd, Ljusets Tråd Väver Livets Väv.
Livets Väv är Skönhetens Väv. Befriat Ifrån Tyngden.
Himmelens Spinnerskor, Himmelens Väverskor Sjunger Klangskapande Liv.
Sländan Finner Vägen In I Jordelivets Famn.
Sländan är Spolen, Tråden Väver Livets Väv.
Vi är Där och Leder Tråden, människan svarar till Sin Egen Skapade Sång, Vi vet den och Vi Känner den. Den Vägen är icke Sorgens Tyngd är Befruktat Liv.
Människan kan loda runt vara en lodare, en sömngångare, en sovande själ. Det är den människans val, döm aldrig den andres väg, se Ljuset.
Människan korsar sina Fötter och Korsar Sina Armar/Händer.
Korsa dem dock icke så att Ni slår knut på Er själva, på ert Själv.
Då Ni slår knut på er själva lägger ni ett skal runt er själva och vandrar in i glömskans land.
Ni vandrar där för en tid, men Längtan att återvända finns alltid där.
Lev Icke Livet I Sorg Var I Ljus.
Låt Icke Sorgen Tynga Dig, Var I Ljus
Låt Icke Sorgen Vara Ditt Liv Lev Livet I Ljus
Lev Icke Livet I Sorg Tag Emot Ljuset
Klockan har ett Lod, klockan säger sig visa tiden, lodet tickar fram och åter. Väver Livets Väv, klockan visar icke tiden, Tiden är Vår och Tiden är icke mänsklig tid, den Är Evighetens Skapande Sång.
UrSångens Rörelse och Klang.
Lodets Rörelse fram och åter Är också Rytm, Livsrytm icke tid.
Att Leva I Rytmen och Med Rytmen Är Livets Skönhets Skapelse.
Att Leva Utanför Rytmen är likt det ostämda Instrumentet.
Falska Toner Splittrar Själens Ljus, Skär Själen I Bitar, Rytmen stämmer Instrumentet och Ursången Är Livets Vaggsång, Icke till Sömns och ändock till sömns. Rytmens Vaggsång söver de yttre pålagornas bojor, begärens band och öppnar vägen Till frihet. Den Friheten heter Behovens Svar I Glädjens Ljus.
Med Omtanke Dömer Evigheten Rörelsen,
Domen är icke Förkastelsens Dom Är Seendets Kärlek, I det Ljuset Leds Rörelsen In I Rättrådighetens Famn.
Rättrådighetens Liv I Omtankens Ljus.
Det är så att I Tystnaden Finns Svaren.
Endast I Tystnaden Stiger de Sprödaste, Skiraste Klangerna Upp till Ytan.
De Är icke Höga, de Är LivsUppFyllande, Gör Livet Riktigt.
Lev Med Livet och Icke Emot Livet.
Gör Livet Till Rätt Liv.
Gör Livet Till Rättrådighetens Liv.
Det är Omtankens Ljus. Rättrådighetens Liv Är Rättvisans Liv, Är Omtankens Ljus.
I det Ljuset Visas Den Rätta Vägen.
Smutsigt Hår Är Dött och Livlöst eller Glanslöst.
Tvättat, Renat Hår är Fyllt Med Liv och Glans, Är Böljande, Doftande och Följer Med Livet.
Ni kanske säger att Håret Är Omedgörligt och så använder ni spray och kemiska ämnen, plast, för att styra ert oregerliga hår.
Så ligger håret på plats, för en tid, Är stelt och fylls med konstlad glans.
Regnet Faller och löser upp den förstelnade formen och livet dansar in i salen.
Stig Upp Ur Vinterdvalans Smärta och SorgSömn.
Lev Livet,
Var Med Livet.
Lev I Livet Icke Utanför Livet.
Lev I Accepterandet Icke I Uppgivenheten.
Lev I Hoppets Ljus.
Det ÄR Accepterandet av att Vår Vilja Är,
Det Är att Leva Utanför Den Egna viljan.
Det Är Icke ett Offer, det är att På Djupet Veta och Känna sig Vara Älskad.
Lev Livet Rättvänt Icke Avigt.
Vänd Ansiktet Mot Solen och Drick Dess Ljus.
Se, det Rätta Ljuset I Ljuset av Det Rätta, Är Moderns Liv, är Gudinnekraftens Djupa Innebörd. I Gudomens Ljus Strålar Själens Ljus.
I Faderns Ljus Strålar Moderns Ljus.
Är JordSolens Födelse.
Av Anden Är Ni Vigda Till Liv.
Det Ljuset Stiger Alltid Upp Till Ytan.
Det är en Stor Konst att Leva I Tystnaden och Åse Dömandet, att åse och taga emot anklagelsens Mörker, detta Mörker är dock Icke Seende I Ljus.
Endast människan själv vet Saken till sitt handlande eller sagda ord.
Vi valde Medvetet att icke säga Orsaken, Varför undrar Du?
I dessa Sammanhang är det icke en orsak, det är en Ursak, därigenom att det finns ett Ursprung.
Ursprunget är Barnet.
Var Lod I Livet, Lodet Är Lyssnande.
Var Avkännande Lod, Känn Livets behov.
Var Lod, Var Barn, Barnet Vet Behovets Liv.
Allt Sant Liv Är Inkarnerat, Är Barn.
Icke endast mänskliga Väsens Liv. Det mänskliga Väsendet är icke Liv utan De Andliga Barnens Liv.
De Andliga Barnens Liv är Varje Fröplantas Liv, Är Hemmet, Är Templet, Är Varje Andlig Impuls vilken blivit Jordad Mening. Den Jordade Meningen Är Uppfyllandet av Den Himmelska Visdomen, Den vet Barnets Behov, Livets Tillstånds Behov. Varje Andlig Impuls Är ett Barn och skall så Bemötas, Mötas med Bönens Redskap.
De Andliga Barnens Liv Är tidsrum och icke tidsrum.
Är Impulsgivande Liv. Impulsens Liv Är Givet Ur Impulsens Givande Hand. Den Handen Är Gudomens Ljus, Är Helhetens Ljus, Är HimmelsVisdomen I JordeVisdomen.
Till Barnet Strömmar Ljus – Från Barnet Strömmar Ljus. Strömmande Strålande Ljus Är detta, Från och Till, Till och Från, Från och Till, Till och Från. Detta Skapar Solkroppar, vänd blicken och Se Fader Sols Kropp, Se Strålarna, Edra Liv Blir Genom Detta Speglingen av Fader Sols Kropp. Ni Blir Solar I Tillvaron Genom att Levande Inse att Allt Sant Liv Är Inkarnerat, Är Barn.
Icke endast mänskliga Väsens Liv. Det mänskliga Väsendet är icke Liv utan De Andliga Barnens Liv.
Kroppen Är Bärare av den Inre Solen, Påskens tid Visar det Första Barnets Inkarnering I det Andra Barnet Till det Tredje Barnet.
Var Lod, Lodet Vet att Sannhetens Ljus Alltid Stiger Fram.
Tyd icke orden, de ord vilka skall komma till er kommer Alltid. Ni söker alltid utröna skillnaden på Medvetet Sagda ord och Omedvetet Sagda ord.
Hur skall ni veta skall ni vandra runt med elektroder eller alltid befinna er i en lögndetektor.
Lyft edra blickar och Se, låt O bli er aha-upplevelse, Glädjen i redskapets Gärning.
Vad spelar det egentligen för roll, det Viktiga är Riktningen.
Riktningen och att lära känna den röst vilken talar orden. Är den Ren och Klar eller är den lismande.
Det Viktiga Är Riktningen, riktningen är dels från den givande, men orden är Gåvor Till Någons Liv, denne Någon Behöver Dessa Ords Liv och Innebörd. Dessa Ord skall icke Förklaras, de Är Fröplantor. Dessa Fröplantor Väcker en Klang, Skapar en Bild Inom Den Mottagande. Den Bilden är Minnet av Födsloimpulsen. Vilken dels är I det enskilda Väsendet men också I Helhetens Vilja.
Omedvetet Givna eller Medvetet Givna Är de i vissa tider Uttalade I Gudomens Ljus. Det Ni söker att Se Är om det är era egna ord ty det gör er visare, mänskligt kloka utåt. Samtidigt vet ni att orden är så stora att ni helst vill gömma dem eller glömma dem. De väcker en slags rädsla hos er, rädslan av att vara Ljusbärare. I vissa tider Är de Uttalade Orden Av och I Gudomens Ljus, det Är Då Orden Sjunger I Rena och Klara Toner.
Det Ni skall vara Medvetna Om Är om orden är för den egna Vinningen eller Givandets, Öppnandets Gest i och till Förståelse I Kärlek.
Det ni skall vara Medvetna om eller Bli Medvetna om Är att Urskilja Frestelsen och Icke Frestelsen.
Det enda Ni behöver göra Är att Andas, så enkelt Är det.
Omedvetet eller Medvetet, era tankar älskar att leka gömma nyckel med er, eller leka herre på täppan med er.
Vad spelar det för roll vad som är omedvetet eller medvetet, dessa ord är också ord. Var dock Medvetna om Ordens Kraft, var Varsamma med era ord.
Det Medvetna skall varda Medvetet och det Omedvetna skall varda Omedvetet.
Bilden av detta, Gesten I detta Lever I Livets Alla Tillstånd, Ämnesomsättningen, det Rytmiska Systemet och så vidare, Ni skulle bli galna om ni skulle vara tvungna att tillsäga varje cell och varje process i era kroppars vara vad de skall göra. Och tänk om ni skulle glömma något, det skulle bli kaos och ni skulle icke orka leva länge så.
De Ord Vilka skall Medvetandegöras stiger upp till Ytan.
Sannheten Leder Alltid Vägen.
Hos den Vakna Människan Är Allt Liv Medvetet.
Emellan Medvetna Människor Är Kärlek I och Genom Gudomens Ljus.
Emellan dem Är detta Evig Sannhet. De säger icke för att Skada och Icke heller för att Skadas.
I alla sammanhang söker Vi visa vikten av Medvetenhet, här säger Vi så att det Icke spelar någon roll om de utsagda orden är Medvetna eller Omedvetna. Kanske borde Vi säga att det Icke spelar Någon roll om De Är MED Vetande eller Utan Vetande, klokskap eller icke klokskap, I den bemärkelsen att vetandet är tankens gjorda kunskap.
Låt Oss SE denna Meningsfullhet.
Det Vi säger Är att Vi talar Genom människan eller tingen, i tillståndet Vid Behov.
I Dessa Stunder är Orden likt en Ström Genom människan; Ni säger då: Varifrån kom dessa ord och ”gapar likt Fisken”. Vackrare kanske Är att Ni liknar Droppen Då Solens Stråle Finner Den, Klangen Stiger Högre och Högre, Ni ÄR I Ljusuppfylld Förvåning och Glädje. Låt icke rädslan kväva den Upplevelsen, den ÄR Sann.
I Dessa Stunder är Orden likt en Ström Genom människan; Ni säger då: Varifrån kom det och så söker ni förklaringar och uttydningar.
Tydande av Högre Sanningars Liv, det finns inget Behov av att Uttyda dessa Strömmar – De ÄR.
Varje gång ni söker se orsaken till orden är det ett orerande. Detta orerande kommer ur ett Saktillstånd, detta saktillstånd är tanken. Icke Inspirationens Ljus, Icke ImpulsGivaren, det är den Tänkta tanken. Det finns en Tänkt tanke och en Tanke.
Den Tänkta tanken gör illa, den sårar, den gör illa, den Är Icke Ljus, Är Icke Liv.
Låt Oss säga att den Är Övergödning, den Kväver det Växande Livet I dess Ursprungliga Vagga.
Endast människan själv vet Saken till sitt handlande eller sagda ord. Endast människan själv känner sin handling, Den Sanna Handlingen har icke ett Förklarande Behov, det Ljuset Stiger Alltid Fram.
Det Ljuset Stiger Alltid Upp Till Ytan.
Då hon söker klargöra orsaken har hon också begär till förlåtelse, ty hon vet att hon handlat fel.
Då hon ser verkan av sin handling och ber om förlåtelse är det utan omsvep och utan förklaringar.
Den som först måste Förlåta är människan, hon måste först Förlåta sig själv för att kunna förlåtas av andra och därigenom ta emot Förlåtelsen. Genom att be om Förlåtelse och Därigenom Ta Emot Förlåtelsen Av att för en stund ha Glömt sitt Andesjälv. Förlåten Öppnas och Hon SER åter Orsaken till sitt Liv, Orsaken Är Ursprunget, Är Ur Gudomens Ljus Strålar Livet.
Låt Oss Vandra djupare in i detta; Du tycker att det låter märkligt. Även I detta finns skillnaden mellan begär och behov. Begärens Önskan är därför att människan djupt i sig vet att hennes handlande var för sig och icke för helheten. Hennes handling eller ord var för egen vinnings skull. Hon kan se, förhoppningsvis se, vilket hon förr eller senare ser, att hon tillfogade skada. Detta är svårt att ta ansvar för ty plötsligt stiger ord om helvete och straffdom fram, hon ber då om förlåtelse för att rädda sitt eget skinn.
Den andra Förlåtelsen Är därför att hon Kännande Vet att hon lyssnade till fel röst. Det är den Andliga Moralitetens Grundsten och Rättrådighet, Kärlekens Väg.
Den som Först Måste Förlåta Är människan själv.
Döm Icke Den Andres Väg, Endast Väsendet Känner sin Väg.
Fader, Förlåt dem ty de vet icke vad de gör.
Dessa ord visar på smärtan då Insiktens Klarhet eller Ljus Faller Över Själen.
Ibland Är Livet redskap I Stora Skeenden. I Dessa Skeenden Vet icke Väsendet Vad det ÄR De Gör, de ÄR DÅ I HELHETENS VERKANDE KRAFT.
Minns dock att Balansen Är att Urskilja Frestaren och Icke Frestaren.
Då hon Nu SER Smärtan av sin handling fylls hon av Smärta.
DEN Smärtan, om den Befrias BLIR Förlåtelsens Kraft.
Om den icke frigörs/befrias Blir Den Okets TYNGD, DET SVARTA KORSETS TYNGD.
Den som kan kasta den första stenen är den som har det renaste sinnet.
Den Första Stenen ÄR den Egna Förlåtelsen. Om Du icke kan Förlåta Dig Själv har Du ingen Rätt att vare sig Döma dig själv eller andra.
Har du ingen Rätt att vara din egen domare eller andras domare.
Varje Levande Väsen Bär Sin Väg, Sitt Ljus I Sin Hand. Ljuset, det sanna Ljuset kan icke släckas. Det Sanna Ljuset Genomlyser Klippans Vägg, den omvandlas till Kristalliskt Liv, Kristallens genomsläppliga Yta. Kristallens Liv och Dess Klang Är Himmelsk.
Den rena Klangen Helar Själen, den Orena Klangen Skär Själen.
Helandet är Aldrig Borta.
Det står i skriften: ”Den som själv är utan skuld kaste första stenen”
Vi vill så återvända till redan givna bilder och vandra med dem in i nya bilder, vilka icke är Nya.
Se så bilden av människan, hon människan korsar sina Fötter och Korsar Sina Armar/Händer.
Vilken Form Uppstår, Spolens Form eller Kokongens Form.
Vi stannar en stund vid Spolen,
Sländan Snurrade och Snurrade,
Tråden Livets Tråd blev Längre och Längre.
Livets Tråd Är Ljusets Tråd, Ljusets Tråd Väver Livets Väv.
Livets Väv är Skönhetens Väv. Befriat Ifrån Tyngden.
Himmelens Spinnerskor, Himmelens Väverskor Sjunger Klangskapande Liv.
Sländan Finner Vägen In I Jordelivets Famn.
Sländan är Spolen, Tråden Väver Livets Väv.
Vi är Där och Leder Tråden, människan svarar till Sin Egen Skapade Sång, Vi vet den och Vi Känner den. Den Vägen är icke Sorgens Tyngd är Befruktat Liv.
Människan kan loda runt vara en lodare, en sömngångare, en sovande själ. Det är den människans val, döm aldrig den andres väg, se Ljuset.
Människan korsar sina Fötter och Korsar Sina Armar/Händer.
Korsa dem dock icke så att Ni slår knut på Er själva, på ert Själv.
Då Ni slår knut på er själva lägger ni ett skal runt er själva och vandrar in i glömskans land.
Ni vandrar där för en tid, men Längtan att återvända finns alltid där.
Lev Icke Livet I Sorg Var I Ljus.
Låt Icke Sorgen Tynga Dig, Var I Ljus
Låt Icke Sorgen Vara Ditt Liv Lev Livet I Ljus
Lev Icke Livet I Sorg Tag Emot Ljuset
Klockan har ett Lod, klockan säger sig visa tiden, lodet tickar fram och åter. Väver Livets Väv, klockan visar icke tiden, Tiden är Vår och Tiden är icke mänsklig tid, den Är Evighetens Skapande Sång.
UrSångens Rörelse och Klang.
Lodets Rörelse fram och åter Är också Rytm, Livsrytm icke tid.
Att Leva I Rytmen och Med Rytmen Är Livets Skönhets Skapelse.
Att Leva Utanför Rytmen är likt det ostämda Instrumentet.
Falska Toner Splittrar Själens Ljus, Skär Själen I Bitar, Rytmen stämmer Instrumentet och Ursången Är Livets Vaggsång, Icke till Sömns och ändock till sömns. Rytmens Vaggsång söver de yttre pålagornas bojor, begärens band och öppnar vägen Till frihet. Den Friheten heter Behovens Svar I Glädjens Ljus.
Med Omtanke Dömer Evigheten Rörelsen,
Domen är icke Förkastelsens Dom Är Seendets Kärlek, I det Ljuset Leds Rörelsen In I Rättrådighetens Famn.
Rättrådighetens Liv I Omtankens Ljus.
Det är så att I Tystnaden Finns Svaren.
Endast I Tystnaden Stiger de Sprödaste, Skiraste Klangerna Upp till Ytan.
De Är icke Höga, de Är LivsUppFyllande, Gör Livet Riktigt.
Lev Med Livet och Icke Emot Livet.
Gör Livet Till Rätt Liv.
Gör Livet Till Rättrådighetens Liv.
Det är Omtankens Ljus. Rättrådighetens Liv Är Rättvisans Liv, Är Omtankens Ljus.
I det Ljuset Visas Den Rätta Vägen.
Smutsigt Hår Är Dött och Livlöst eller Glanslöst.
Tvättat, Renat Hår är Fyllt Med Liv och Glans, Är Böljande, Doftande och Följer Med Livet.
Ni kanske säger att Håret Är Omedgörligt och så använder ni spray och kemiska ämnen, plast, för att styra ert oregerliga hår.
Så ligger håret på plats, för en tid, Är stelt och fylls med konstlad glans.
Regnet Faller och löser upp den förstelnade formen och livet dansar in i salen.
Stig Upp Ur Vinterdvalans Smärta och SorgSömn.
Lev Livet,
Var Med Livet.
Lev I Livet Icke Utanför Livet.
Lev I Accepterandet Icke I Uppgivenheten.
Lev I Hoppets Ljus.
Det ÄR Accepterandet av att Vår Vilja Är,
Det Är att Leva Utanför Den Egna viljan.
Det Är Icke ett Offer, det är att På Djupet Veta och Känna sig Vara Älskad.
Lev Livet Rättvänt Icke Avigt.
Vänd Ansiktet Mot Solen och Drick Dess Ljus.
Se, det Rätta Ljuset I Ljuset av Det Rätta, Är Moderns Liv, är Gudinnekraftens Djupa Innebörd. I Gudomens Ljus Strålar Själens Ljus.
I Faderns Ljus Strålar Moderns Ljus.
Är JordSolens Födelse.
Av Anden Är Ni Vigda Till Liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar