har du levt med
detta
tillåtit detta
strömma
så kom
vårfloderna
givna ur de
vitas
klarhet
gnistrande
sjönk täcket
samman
smälte
diamanterna
in
in
väckta vart
frö
varje öga
in i spirande
så andades hon
modern
modern andades
ut
våren
släppte barnen
fria
lindade upp
lindorna
humlor fjärilar
bin
blomster
pärlor blad löv
in i vaknan steg
sommaren kom
steg in i följen
av blomning
havsbad
glitter
vindar
värme
mognan
in i höst
och det är detta
jag säger
har du levt med
detta
i höstens blad
lever allt detta
så är vissnandet
mognad
är mognaden
sådd
sådden spirande
så
är
hösten spirande
skeenden
skeenden
ske änden
inte så
ske än den
så
kom vagga kom
vind
kom vind kom
vagga
kom vagga kom
hav
allt reses
allt stiger
vet inte riktigt
hur jag skall beskriva det jag ser
jag ser hur allt
liksom stiger över
rullas över allt
ser havets
stormar
ja
du kan se bilden
i ormbunkens utvecklande av flikbladen
hur dessa blad
rullas ut
upp
plymer
blad
vilka böjs
över
så ser jag detta
resande
ser också dessa
vågor vilka reser sig i havet
det behöver ej
vara stormar
surfvågor kanske
de liksom rullas
ut eller in över
och jag kan ej
säga huruvida detta är vatten
ty jag ser hur
allt lyfts
lyfts underifrån
liksom en jätte
vilken lyfter allt
därmed är
liknelsen med vatten ävenså jordmanteln
min upplevelse
är att det är ett enormt vidstort täcke
vilket lyfts
samt lägges över
kom vagga
kom vind
kom vind
kom vagga
kom hav
allt reses
allt stiger
sjunker in
nu sitter hon i
kammaren
hänvisad
till sig själv
snarare sitt själv
ty sig själv har
alltmer tystnat
är kanske mer
att likna vid en spinnande katt
vilken lapat
grädde
samt nu nöjd
ligger i stugvärmen
hon sitter i
kammaren
nystvindan
snurrar
hon minns för en
sekund hur spännande hon barnet tyckte denna var
nystvindan
spändes mer
skruvades fast vid bordskanten
allt var i trä
så spändes
vingarna ut
nåväl spikstift
fanns
en förunderlig
tingest
tyckte barnet
tycker hon än
nystvindan
snurrar
hon nystar garn
minns stunderna
med gammelmor
den hon nu är
vorden
minns hur
gammelmor trädde härvan runt hennes handleder
minns hur
välkommen
hur stolt hon
kände sig över detta förtroende
att hålla i
härvan
minns hur hon
följde med i rörelsen
liksom vaggade
med i nystanet
en harmonisk
åtta
en lemniskata
rörelse
minns hur
gammelmor trädde härvan runt hennes handleder
minns stundernas
samvaro
hur gammelmor
nystade garn
lugnet
friden
hon var
välkommen
sam
var
ron
hon kan ännu
känna doften av garnet
inte så
underligt hon nystar ju garn
doften av
gammelmors närhet
händer
minns garnets
färger
gammelmor
färgade garnet
hon fattade
barnets hand
de bar korgar
med
i
skogspromenader
örtagårdspromenader
gammelmors ögon
händer
gammelmors
förmedlande kärlek
den levde i
ögonen i händernas medvaro
medlevnad
minns lammen
eller var det
moln hon ser
lammen skuttar
bräker så där
kvittrandelekande
minns fåren
färger lamm får
dofter satta i
hud
levnadsminnen
kroppsminnen
saxen klipper
trådar
saxen klipper
ull
hon minns
vandringen till solstolen
stolen flätad av
korg
eller var den av
så kallat grovhugget trädhantverk
kanske var den
en rot vilken steg ur marken
till deras gagn
vem vet
bilden är vacker
mjuka mosskuddar
mosskuddssittdynor
kom åter viskar
vinden
du far iväg
en solstol
hon minns
kardorna i gammelmorshänder
rörelser
framom
bakom
smekande
kamning
borstning
ljudet
det där
rafsande
tistlar
taggar
släppte
trassel reddes
ut
moln samlade i
korgar
och gammelmor
nynnade
förmedlade liv
hon minns hur
gammelmor en dag
gav henne kardor
en anings mindre än dem gammelmor hade
innehade
kardor vilka
passade deras händer
kardor till
övande
levandelärande
andas
andas
andas in höggräs
klöveräng
linfältsblå
skönhet
allt skrudar
sluttningen
de följer stigen
till ån
knyter kjolarna
upp över knäskålar
klänningsarmar
vikes
rullas upp
så
tvagar de ull
ullmoln torkar i
solen
hon minns
spinnandet
gammelmor med en
slända
hur hon
gammelmor gav
henne en lagomslända
öva
öva
levandelära
trådar
härvor
trespannsgrytor
doftande växter
växtgåvor
än minns hon hur
de frågade om lov
gavs löfte av
växterna
nu niger de
tillsammans
leendemjukt
grytorna ryker
färgbaden tar
emot härvornas välknutna ordning
de rörde varsamt
med långa störar
hon ler
minns träd
med härvor i
färg
vindars lek
samvaro
förmedlar hon
samvaro i kärlek
förmedlar hon
allt detta minns
hon
nystanens väg
än bär hon
sjalen gammelmor lade runt hennes axlar
hennes rygg
ryggslut
hon sitter i
kammaren
nystvindan
snurrar
kom vagga
kom vind
kom vind
kom hav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar