att lita till
det färgade mötet
är att invänta
husets samman – sönderfall
*
naturtoner
fäster ej på plast
plasten kväver
andningen
hör du pan andas
i flöjten
nej
pan är icke otyg
han vet
vindarnas väg
stämmer vindarna
in i lugnandning genom flöjten
*
att ge ett liv
dåligt samvetet för att detta liv vågar säga nej
är att lägga den
första bojan
ja, är det inte
så
minns att ett
nej mycket väl kan vara ett öppnande
ej ett slag.
det kanske är
bra att öva konsten i, med att säga
just
nej
*
slug och sluka
är nära varandra
*
de vilka väver
drömmar
vari stjärnorna
är trådar
är
harpans
eoner
är trådar
ur
tysta
toner
höga
högstas
världar av ton
takt
rytm
så andas
nattvindar
sträcker resor
till stränderna
vari lotusbladen andas
vari tigrarna
vakar
med
tempelruinernas
vackra girlander
och nattens
himlar är nära
är valv
under fotblads
skönhet
gondoler seglar
årtagen är komna
tysta
ringarna
är kransar av
vattenpärlor
så möts
i seende
toner ur
tysta
vävda av de
vilka väver
drömmar
och de
vilka svävar
mjukt i ängen
pudrar markerna
med sagornas verklighet
jag sover här
i rothav
jag såg eldarna
brinna i nätter av sommar
såg folken med ansikten
skimrandes cinnoberhudar
ögons djupblå
safirer i nattvidas klarhet
hörde fioler
svara gitarrer
gitarrer svara
fioler
lommen stämde in
där i
övärldarnas stränder
jag såg eldarna
det gjorde jag
jag hörde
flöjterna väcka morgonen
ej sov jag tungt
vakade det
gjorde jag
det lärdes jag
det lärde jag
mig i vaknätter
vak stunder
och detta vaka
är icke isens vakar
vaka lärde jag
mig
lärdes vi
av dem jag är
kommen
sover med ena
ögat öppnat
ena ögat slutet
så vakar vi med
livens rörelse
så
såg jag eldarna
krypa in i jordhänder
sommarfolken
drog sina vandringar in i slutna rum
ändå
med fönster
vända till himlar
och eldarnas
gnistor
synes tindra i
nätter av höstkommen
löven
bladen
skrider in i
rothav
här vilar jag i
lövkojor
bladkojor
vakar med
frösömn
och jag är en av
dem vilka
kammar
borstar
gräver
jordbäddar till
mitt namn kanske
är gnom
kanske oknytt
kanske det
människan säger småfolk om
och jag är den
vilken rörde vid groddarnas ögon
väckte
hjärtbladens längtan
är den vilken
väckte dina ögons sommardans
kom sätt dig här
låt oss nynna
fröbarnen i ro
in i
vaggandesömnen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar