inse att du är
doften av dina gärningar
rosendagg är ett
vackert ord
renhet i
tempelvilja
*
visst kan du
tända lågor
hur håller du
lågan vid liv
kanske tålamod
är en vackergärning
en dygd i
sedesamhet
*
stjärnorna
viskar
se oss
komma ur det
svarta kolet
så
steg vi in
så
steg vi ned
in i bergen
strömmade med
floder
med källor med
ådror
genom dalar
genom höjder
med
rotfärder
ljus bar vi
värme höljde
svarta korn
obsidian
kol
kolväte
ängsblomstren
gräsen bredde
sina mantlar
över marker
marker jordar
hudar
vi bidade
bidade
hörde lyssnade
till vingfolkens
närvaro
andades in
dofter
pollen
spirande
så kallat
vissnande
spirandemognad
fullbordan
ur detta
vek vi ut våra
vingar
liknade kanske
skalbaggar
flög svävande in
i molnskogar
hjärteldar
skimrar i natthav
bergssmedjor
smider järn
och vi
stjärnor
stjärnrymder
vakar i höstnätter
vi doftar
allt
allt det vi
drack
all nektar in i
edra vinterögon
våra vinterögon
till tändande av
edra
våra
allts
inre
lanternaträd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar